Långfärdsskridskoåkning på Lilla och Stora Kedjen.

Även söndagen ägnades åt skridskoåkning i LiVs regi, men idag bar det av till sjöarna lilla och stora Kedjen som ligger norr om Surahammar. Vi parkerade mellan sjöarna och började med att skrinna runt lilla Kedjen. Efter fika gick vi över till stora Kedjen för fortsatt åkning där.
Idag var vädret mildare, någonstans mellan fem och sju minusgrader, och solen tittade endast fram emellanåt. Under natten hade det kommit knappt fyra cm snö som låg på isarna, som oftast var jämna. I ganska makligt tempo avverkade vi 25 km.

Långfärdsskridskoåkning på Salasjöarna

Idag var jag med föreningen LiV, Långfärdsskridsko i Västerås, och åkte skridskor på Olof-Jons damm, Silvköparen och Långforsen. Vi tog oss dit med buss som avgick från Västerås klockan nio.
Strax före klockan tio började vi åka på Olof-Jons damm där stöpisen var småknottrig, ungefär som en apelsin, men snöfri. På sina håll var det även helt slät kärnis. Av kylan, som låg mellan 12 och 14 minusgrader, hade det bildats ”frostfjädrar” på isen. Även träden var fulla av rimfrost som i solskenet fick tankarna att gå till idylliska julkort (som jag inte skickat några i år, hm…). Trots att det var helt vindstilla så kändes det som om det var medvind hela tiden, härligt! Efter tolv km åkning och en fikapaus gick vi över vägen till Silvköparen och fortsatta skrinnandet. Här kändes isen inte lika bra och efter någon timme avgick bussen till Måns Ols för vidare åkning på Långforsen.
Då jag är uppvuxen vid Långforsen så kan jag nog kalla detta för mina hemmavatten, eller kanske hemma is, så här kunde jag glänsa lite genom att guida gruppen och berätta om de äldsta delarna av dammen, Stora Skuggan och vad Brännholmen kallas i folkmun.
Under denna underbara dag kunde jag inte låta bli att nynna på ”vilken underbar dag”.
Totalt så åkte vi drygt 30 km idag, ingen dålig premiärtur.

Curling, curling, curling…

Såg att det svenska herrlaget tog EM-guld i curling. Inte för att det tycks behövas, men jag undrar om jag inte skulle kunna förstärka laget. Jag har iofs aldrig spelat curling men jag har fått höra att jag är en jävel på att curla…
Senaste veckans curlande:
Måndag hämtar Ellen på skolan kör hem gör mat, kör E till baletten, hämtar en timme senare.
Tisdag hämtar på skolan före tre kör till stallet efter en timmes ridning kör jag henne till balett. Efter ytterligare en timme hämtar jag henne.
Onsdag hämtar på skolan vid fyra kör hem lagar mat kör sedan till Oktagonen där Ellens klass ska lussa.
Torsdag hämtar på skolan kör hem äter kör till Mikaelekyrkan för luciafirande.
Fredag hämtar på skolan kör till balett. Senare får jag hjälp av farfar med att köra E till stallet. Lördag kör till stallet för luciafirande.
Nu är det söndag och det borde vara en träningsfri dag, men jag ska strax curla till stallet för att hämta en liten stalltjej...

Winnerbäck, Bombardier Arena 2 dec. 2009

Igår eftermiddag kom Åsbrink förbi och frågade om jag skulle hänga med på Winnerbänk, vilket jag absolut ville. Har inte gått på en konsert och varit så oinlyssnad sen jag var på George Thorogood i början av 90-talet på en rockklubb i Stockholm. Jag äger inte ens en CD med honom och det enda jag har hört är det som spelats på radio. Ingen har väl missat duetten med Miss Li.
Åldersmässigt var publiken väldigt blandad. Det verkar som folk i alla åldrar gillar honom, det gör t.ex. både min mor och min dotter. Själv hade jag egentligen inga förväntningar på uppträdandet, var möjligen en smula rädd att det skulle bli lite segt. Men jag måste erkänna att han tog mig med storm. Allt var bra, ljudet, ljuset, musikerna, snacket, blandningen av låtar, tempot, sången och glädjen, det var helt enkelt en väldigt bra konsert.
Redan från första stund fick han ett gensvar från publiken som sjöng med i sångerna. Ofta kändes det som om alla utom jag kunde texterna. Det verkade som om han också var lite förvånad över detta, då han flera gånger började skratta och kom av sig i sången.
För mig var höjdpunkten medley med ”Hugger i sten” och ”solen i ögonen”, vilket jävla drag!
Det får nog bli fler konserter med honom och då ska jag vara lite bättre förbered.

Adventspaddling

För fem år sedan läste jag på Havspaddlarnas hemsida att en grupp hade varit ute på adventspaddling. Måste erkänna att jag då tänkte de måsta vara lite galna som paddlade kajak mitt i vintern. När jag några år senare blev turledare för just denna traditionella tur så tyckte jag inte alls att det var något konstigt med att paddla havskajak vintertid. Med rätt förberedelser och rätt kläder går det utmärkt att paddla på vintern. Man skulle nästan kunna dryfta sig till att damma av den gamla klyschan, ”det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder”. Fast riktigt så enkelt är det ju inte, vinterpaddling kräver naturligtvis helt andra förberedelser och försiktighetsåtgärder än sommarpaddling. Men faktum är att några av mina mest minnesvärda turer har jag gjort vintertid ute i skärgården. Det känns som att man får ha hela skärgården för sig själv. En av Havspaddlarnas populäraste turer, fågelturen, sker på senvintern innan fågelskyddet börjar. Det är en tvådagars övernattningstur i Sörmlands skärgård.
När vi i helgen, för tionde året på rad, genomförde adventspaddlingen så blev vi sex kanotister som i det, för årstiden, varma vädret kunde njuta av en fem timmar lång paddling i växlande moln och sol. Vi startade från Björnöbron vid tiotiden och paddlade i lugnt tempo norr om både Björnön och Almö-Lindö. Sedan fortsatte vi söderut mellan Tovan och Ryberg ner till Stora Sandskär. Väl framme så tändes en brasa att värma sig vid. Runt elden fikade vi med glögg, pepparkakor och mina hembakade Lusse-kajaker. Innan vi paddlade tillbaka så skrev vi några rader i Havspaddlarnas loggbok som ligger på ön.
När vi vid tretiden åter var tillbaka vid Björnöbron så hade vi varit borta i fem timmar men endast paddlat ca. 14 km. Inte så långt men vi hade väldigt trevligt runt elden.
Vi som paddlade var: Erik Gunnarsson, Kjell Löfberg, Zdenek Klimt, Stefan Humbla, Lars Lundin och Jag.

Havspaddlarnas årsmöte

Igår hade Havspaddlarna årsmöte som samlade drygt trettio personer i VIK-skidors lokal. Till årsmötet bjöds på, Sonjas goda, morotssoppa följt av kaffe med rulltårta.
Efter tre år som kassör hade jag tänkt lämna styrelsen. Men valberedningen hittade inte någon ersättare så jag blev övertalad att sitta ytterligare ett år. Nåja, det är väl inte allt för betungande så det ska nog gå bra.
Efter det sedvanliga årsmötet så tog kvällens gäst, Svante Lysén, över. Svante berättade bl.a. om sina äventyr på Svalbard och Grönland. Han visade även sin egen producerade dokumentärfilm, Vildmarksår, från Scoresbysundsfjorden på östra Grönland, där Svante och hans kompis Oscar Andersson spenderade drygt ett år. Filmen var mycket välgjord med många fina natur och landskapsvyer. Förutom det omväxlande landskapet fick vi även se ett rikt djurliv med Myskoxar, fjällrävar, fåglar, sälar och narvalar. Naturligtvis fick vi även se hur de paddlade i den iskalla fjorden. Det var inte utan att man började längta efter en riktig vinterpaddling.
Vill ni läsa mer om svante så gå in på hans hemsida: http://www.svantelysen.se/
Efter avslutat möte hade jag förmånen att bjuda Svante på husrum. Fick då några timmars intressanta samtal över en kopp the och senare ett glas Springbank.

Premiärtur med nya kajaken 09-10-31

I lördags var det dags för provturen i den nya kajaken. Vi startade vid tiotiden från kanothuset. Men för omväxlingskull så paddlade vi norröver, mot stan, istället för söderut som vi brukar göra. Först passerade vi Fågelviken och Framnäs, där det ligger flera hus fint utefter stranden. När vi sedan kom fram till Mälarparken paddlade vi in i småbåtshamnen för att titta på de nybyggda bostadshusen. Hade faktiskt inte en aning om att det byggdes här, viste inte ens att varvet var rivet. Där ser man hur mycket jag rör mig i dessa kvarter… När vi ändå var i dessa krokar så passade vi på att paddla in till det gamla kraftvärmeverket. Planerna på att bygga om det till ett badpallats ligger tydligen på is. I hamnen utanför såg vi en sjunken båt med olja och annan skit som börjat läcka ut, en sorglig syn.
På väg in till Tullhuskajen passerades Lillåudden där det flanerades vid strandpromenaden. Härligt, med lite liv och rörelse vid strandkanten.
Nu började Erik bli kaffesugen så vi bestämde oss för att hitta en plats för fikapaus. Så stävarna vändes mot hotell Utter In men här var det stängt för säsongen, med fönstren förspikade och mössa på skorstenen, så vi fortsatte till Östra Holmen.
Väl framme vid Östra så kändes det som om det lite gråa vädret skulle övergå i regn. Men när kaffet och smörgåsar avnjöts så sprack himlen upp och solen tittade fram.
Efter pausen så passerades Elba och Västra Holmen rundades i solskenet innan vi paddlade tillbaka.
Vi som paddlade var Zdenek, Erik, Kjell och jag.

Ps. Hur kändes kajaken då? Jo, faktiskt som jag hade förväntat mig. Den känns trygg, säker och stabil. Den är dessutom väldigt kursstabil, svarar i princip inte på kantning, men den svarar väldigt bra på roder utslag. Den stora sittbrunnen och de mycket speciella fotstöden gör att man kan arbeta bra med benen vid framåt paddling. Ds.

kajakflottan utökats...

Jag tror att det var sommaren 1994 som jag och brorsan såg två kanotister komma paddlades inne i Ridö arkipelagen. Från våran segelbåt såg vi hur de slingrade sig fram efter strandkanten, och vi konstaterade att det där måste vara den ultimata naturupplevelsen. Ola sa - vi köper oss varsin VKV. Själv hade jag inte riktig koll på vad Vituddens Kanotvarv var för något.
Flera år senare när jag väl bestämde mig för att köpa en kajak så spenderades några vintermånader med att, på nätet, surfa efter havskajaker. Ganska snart stod det klart för mig att den var en VKV som jag ville, och jag brukar se till att få det jag vill ha. Men när jag väl kom till skott så blev en Tahe Reval istället.
Idag förstår jag att det är två helt olika kajaker för helt olika ändamål. Att välja mellan en Tahe Reval och en VKV Lisa är ungefär som att välja mellan att köpa en motorcykel eller en bil när man ska köpa ett fortskattingsmedel. Men idag har min kajakflottan utökats med en VKV. Det blev en begagnad VKV Seagull Off Shore från 2009.

Felhörningen

På mornarna brukar jag lyssna på Rockklassiker. I detta radioprogram kör de något som kallas för felhörningen. Där vill de att man berättar om någon låt som man har hört fel på texten och trott att de sjunger något annat än det som verkligen sjungs.
När man har en nioårig dotter hemma så får man ibland höra lite speciell engelska från diverse sånger. För ett tag sedan fick jag t.ex. frågan – vad betyder I want scabules? När jag inte kunde svara på den enkla frågan kom nästa fråga, eller kanske var det ett konstaterande. – pappa, kan inte du engelska? När jag väl hörde sången så var det ”I want fabulous” som de sjung, och det borde jag ju ha hört att det var det hon sjöng.
Men Ellens roligaste felhörning kom efter melodifestivalen 2005, eller festodilmelobalen som hon hade kallat den för något år tidigare. Hon sprang omkring och sjung på Nanne Grönvalls sång Håll om mig. ”… kom och håll om mig. Släpp inte taget om mig. Inte förens häxan tar dig”
En del sånger är nog skrivna så att man inte ska veta vad de sjunger. Ett exempel på det är Bowies ”Aladdin Sane” där det emellanåt låter som om han sjunger ” A lad insane”, och då får ju texten en helt annan betydelse.

Höstpaddling runt Björnön

I lördags tog jag och en nyvunnen vän en paddeltur på Mälaren. Det var strålande solsken och nästintill vindstilla.
Träden hade nu fått på sig sin vackra höstskrud som gick mer i gult än rött. Luften var hög och klar precis så där härlig som gör denna årstid så speciell.
Vi började paddla på utsidan av Björnön och hade tänkt ta oss ner till Norrskär för att fika där. Nu kom vi inte iväg så tidigt så vid Hällgrunden vek vi av in mot Björnösundet. Men innan vi paddlat varvet runt Björnön så stannade vi för ett fikastopp vid södra Björnön.

Paddling i Söderarmsskärgård

I vintras tänkte jag, Humbla och Jacob paddla en helg i Söderarmsskärgård, men då var det två meter höga vågor och drivis så vi valde då att paddla utanför Runmarö istället. Men i helgen så paddlade jag och Humbla i denna vackra skärgård.
Väderprognosen för helgen spådde soligt men blåsigt väder. De friska vindarna skulle dessutom tillta på söndagen.
Vi startade vid Rävsnäs strax före tolv på lördagen. Vinden var då sydvästlig 7 till 9 m/s och det naturliga hade nog varit att paddla i den norra skärgården där vi inte hade behövt göra några större överfarter och hade ganska lätt kunnat hitta lä bakom öar hela tiden. Så vi övervägde först att paddla upp till Håkanskär för att övernatta där, men bestämde oss ganska snart för att spara denna tur till ett senare tillfälle. Så vi började med att gå söder om Tjockö för att sedan inta lunchen på norra Fejan. Efter lunchen paddlade vi till fyren vid Lerskärsgrunden, som nog är det lättaste stället att ta sig över farleden som delar den södra från den norra delen av skärgården. Här inväntade vi några färjor innan vi passerade farleden. Enligt lillebror som jobbat på Silja så kör det för fullt här. Tror att han sagt att de gör en arton nitton knop här. Hursomhelst så kom de väldigt fort här.
När vi kom ner i den södra skärgården funderade vi på hur långt österut vi skulle ta oss, väl medvetna om prognosen med ökad västsydvästlig vind följande dag. Men jag ville gärna paddla ända ut till yttre skärgården och runda Söderarmsfyr, vilket vi också gjorde. Efter detta så tog vi oss tillbaka en bit in i skärgården innan vi slog läger.
Vid solnedgången var vi tillbaka vid Bredskär, se waypoint 007, där vi gick iland för att äta kvällsmat. Vinden hade nu mojnat rejält och vi pratade om att ta en nattpaddling upp till Håkanskär, men istället valde vi att knäcka en vinare till maten och slå läger för natten. När Stefan, efter middagen, skulle diska kastrullen upptäckte han en liten fisk i den. Undra just vad han använde för power bait…
Varken jag eller Stefan slog upp något tält utan vi sov direkt på klipphällarna i sovsäckarna. Det var en fantastisk känsla att ligga där och titta på den otroligt stjärnklara himlen. Det kompakta mörkret förstärkte nog upplevelsen. En mer märklig känsla, nästan surrealistisk, var när färjorna passerade en bit ut som upplysta julgranar. Vaknade till några gånger under natten, tittade upp på den stjärnklara himlen, och fascinerades av den och kände mig lycklig som fick uppleva detta.
På söndagsmorgonen hade vinden tilltagit betänkligt, och på tillbakafärden i motvinden försökte vi hitta lä bakom alla tänkbara öar.
Efter några timmars kämpande i motvinden var vi framme vid Lerskären där vi skulle passera farleden upp till den norra skärgården. Men nu bedömde vi att vinden och vågorna var lite för tuffa, så vi åt lunch och la oss på en klippa och väntade på att vinden skulle mojna. När vi låg där fick vi se en älg komma simmandes mot oss, i det lugna vattnet, mellan vår ö och ön nordost om oss. Undrar just om den tog sig vidare från denna ö, nästa passage bjöd nog på betydligt tuffare sjö.
Efter fyra timmars väntan lugnade vinden ner sig något och då passade vi på att korsa farleden. Väl över gick det ganska bra att hitta lä bakom öarna. Efter den långa väntan hade nu solen börjat gå ner, så sista biten in till Rvsnäs paddla vi i mörker.
Totalt paddlade vi drygt 44 km denna fina helg.

Paddling i Gräsö skärgård

I helgen följde jag med Havspaddlarna till Gräsös vackra skärgård. Vi startade redan på fredag eftermiddagen ifrån Äspskäret på södra Gräsö. Till att börja med paddlade vi ner runt Fruören och snirklade runt här, i den södra skärgården en stund, innan vi vek av norr igen. Läger slog vi i en vik på nordvästra Malorna, se waypoint 005. Vi hade tagit med en säck ved så efter middagen tände vi en mysig brasa. Själv hade jag haft funderingar på att sova under min tarp, men pga myggen så valde jag att slå upp tältet på klippan intill kajaken istället. Otroligt härligt att få somna till vågskvalpet bara ett par meter utanför tältet.

På lördagen fortsatte vi upp i de nordligaste delarna av skärgården. Till att börja med så var det en klarblå himmel men mot eftermiddagen så blev det lite molnigare. I den norra delen var klipporna på öarna lite kalare.
Hela skärgården är väldigt stenig. Det är en märklig känsla, nästan lite svindlande, att paddla i det klara vattnet och se botten komma närmare och närmare och sedan bara glida över grunden. Nja, alla grunden gled man ju inte över. Har nog inte repat kajaken så mycket på en enda tur tidigare. :-( Efter några grundstötningar så förstod jag varför det inte var några andra båtar här. Dock mötte vi två kanotister från Falun i vackra hembyggda träkajaker.
På lördagskvällen slog vi läger på sydvästra Malbådan. , se waypoint 006. Innan middagen tog jag ett bad. Hm, det var snarare uppfriskande än skönt. ;-)

Under söndagsnatten kom det en del regn som även fortsatte på morgonen vid frukosten. Men innan vi hade packat kajakerna så var det uppehåll. Nu var det betydligt molnigare och vinden hade tilltagit något så vi fick lite surfvågor på vår väg söderut bland skären.

Denna vackra skärgård med härliga skär, öar och kobbar är väl värt ett besök. Här fanns också en massa fåglar, bl.a. såg vi flera havsörnar, ejder och strandpipare.

Vi som paddlade var: Stefan, Maria, Jan, Thomas, Kjell och så jag förstås.

Under päronträden ligger inga äpplen…

För en tid sedan var min pappa hemma hos mig och Ellen för att få klorna klippta på sin hund. Men före kloklippning och tandskrapning så hade jag tänkt bjuda på lite mat.

När jag stod där och skalade potatis kom Ellen insusandes i köket:
– Är maten klar snart?
– Nej det dröjer en halvtimme.
– Men jag är ju fett hungrig!
– Då får du ta en macka så länge.
Varpå hon plockar fram bröd, smör och ost för att börja göra sig en väntmacka. Jag vänder mig om och ser att hon har plockat fram min ost.
– Nej Ellen, inte den osten.
Då vaknar farfar till vid köksbordet och börja berätta för Ellen om när pappa (alltså jag) var lite då var han tvungen att köpa två olika sorters ostar, cheddar till sig och Billinge till mig. Lite förvånad vänder jag mig om och frågar:
– Kan du gissa var det är för ost som Ellen har tagit fram.
– Nej, svara han.
– Det är Kvibille cheddar, svarar jag, och vad tror du att hon vill ha…
– Jag vill ha den med älgen på, säger Ellen. (För den som inte vet kan jag berätta att det är just Billinge som jag skulle ha som barn)
Hur kunde det bli så här? Varenda tonåring, även jag, har väl någon gång tänkt eller sagt att man aldrig ska bli som sina föräldrar. Och ändå blir man det. Man äter sill, broccoli, och en massa annat som man var helt övertygad om att man aldrig skulle äta. Och nu för tiden dricker man nästa vadsomhelst hellre än coca-cola (åtminstone om det enbart är cola i glaset)…

Wild Eyed Boy From Freecloud

Hahaha! Har ikväll, med lite hjälp från en kär vän, lagt upp en favorit låt på min fäjsbok. Har tidigare försökt lägga in klipp från YouTube på bloggen utan att lyckas. Men styrkt av framgången så var jag bara tvungen att lära mig hur man gör det på bloggen oxå. Så här kommer en repris på bloggen:
För 40-årsedan fick David Bowie sitt stora genombrott med sången ”Space Oddity”. Den spelades ofta i samband med månlandningen. Även om jag tycker att det är en otroligt bra låt så har jag alltid älskat singelns baksida ”Wild Eyed Boy From Freecloud” som sällan spelas. Lyssna och njut!

Paddling i Luröskärgård

I helgen ledde jag en tur för Havspaddlarna i Luröskärgård. Planerandet inför denna tur började redan förra året då jag bokade kojerna i segelfartyget Gjöa och bastuflotten Mysingen på gästhärbärget Luringen.
Tidigt på lördagsmorgonen gav vi oss av från Västerås mot Ekenäs på Värmlandsnäs, där Luröskärgård börjar. Denna härliga skärgård, bestående av ca 250 öar, avslutas sedan mitt i Vänern vid Lurön ca 12 km längre söderut. Hela skärgården är naturreservat förutom större delen av Lurön. Flera av de mindre skären och holmarna är fågelskyddsområde fram till 31 juli, varför vi la turen i början av augusti.
I farleden ut från Ekenäs är det ganska mycket vass, men snart började skärgården breda ut sig i sin prakt, och vi kunde snirkla runt bland en massa skär och kobbar. När vi paddlat en stund kom vi till Korsholmen och vid dess sydvästra sida fann vi en fin liten lagun. Då det börjat kurra lite i magen bestämde vi oss för att äta lunch på några av dessa skär.

När lunchen var uppäten badades det och Sonja ville, som vanlig, visa hur duktig hon är på att rolla.
Efter mat och bad fortsatte vi söderut och nästa stopp gjordes på några låga kala skär väster om Husön, vet inte om de har några namn, möjligen tillhör de Lurseglarna.
Väl framme vid Stenstaka så installerade vi oss på Gjöa af Lurö, otroligt läckert. Gjöa af Lurö är en kopia av Roald Amundsens forskningsfartyg Gjöa, som 1903 lämnade Oslo för att finna nordvästpassagen. Med sin besättning passerade hon även den magnetiska nordpolen. I början av 70-talet kom hon tillbaka till Norge och finns nu att beskåda på sjöfartsmuseum i Oslo.
När vi bäddat våra kojer så gick vi till Mysingen som gästhärbärgets bastuflotte heter. På denna flotte finns två åttkantiga träkåtor, en med bastu och en med eldstad för grillning. Sune, som tillsammans med sin fru Marianne, driver Luringen hade då gjort upp eld i bastun, badtunnan och grillkåtan. Och Marianne hade gjort en god grillbuffé åt oss. Snacka om att komma till dukat bord :-) I den härliga kvällssolen fick vi en alldeles fantastisk kväll som jag sent ska glömma.
På söndagsmorgonen vaknade jag helt utvilad och tittade ut ur skeppsventilen som fanns i min koj och såg morgonsolen lysa upp en liten båt. Vilket härlig sätt att vakna på!
Efter att vi intagit frukost på bryggan började vi paddla runt Lurön och fortsatte sedan norrut i skärgårdens östra sida.

Vi stannade till på Vithall för att äta lunch, bada och besöka en gammal fiskebostad som nu är ett öppet museum.
Även i år frapperades jag av att det var så få fritidsbåtar i denna pärla. Det kändes nästan som om vi fick ha hela skärgården för oss själva denna helg.
De som följde med på denna tur var Birgitta, Jan, Erik, Hans, Ander och Sonja.

Kvällsfika på Stora Sandskär

Tillbaka på kontoret, tre härliga veckors semester är slut. :-( Som vanligt, efter att man inte druckit automatkaffet på flera veckor, så smakade det fruktansvärt beskt och jag funderade på varför jag överhuvudtaget dricker det. Men om några dagar har jag väl vant mig vid det igen. När första arbetsdagen väl var avverkad så bestämde jag mig för att ta en kvällstur med kajaken ut till St. Sandskär.
När man vill rensa huvudet så känns det så himla skönt att bara sätta sig i kajaken och mala på i en monoton rörelse.
Jag började paddla norr om Björnön och fortsatte sedan söderut via Almö-Lindös västra sida ner till fyren på St. Sandskärs södra spets. Konstigt nog så var det inte så många båtar ute denna fina sommarkväll. Förstår dom inte vad de går miste om?
Efter en timme var jag framme vid fyren där jag klev i land. Skrev i Havspaddlarnas loggbok, fikade, messade en vän, tog ett självporträtt med självutlösaren på kameran och njöt en stund i kvällssolen.
Funderade på vad det var för antenn som satts upp på fyren. Min lillebror vet säkert vad det är för något, så jag får väl fråga honom vid tillfälle.
Paddlade sedan tillbaka via Almö-Lindös östra sida.

Topptur till Landsberget

På den sista semesterdagen gjorde vi en toppen tur till Västmanlands högsta topp, Landsberget 217 m ö h. Ellen och jag fick sällskap av Grete och hennes pojkar, Jonathan och Erik.
På uppvägen gick vi genom en härlig ravin som jag tror heter Issjöstigen. Ravinen är full av stenblock täckta av mossa och höga träd. Några träd ligger över stigen som man får klättra över. När inlandsisen drog sig tillbaka för ca 10.000 år sedan hamnade några stenblock på varandra och bildar små grottor. Vi tog en liten genväg rakt igenom en sådan grotta.
Väl uppe på toppen fann vi ett högt utkikstorn, ett vindskydd och några eldstäder. Grete och några av barnen klättrade upp i det ganska höga utkikstornet för att se den fina utsikten över Åmänningen.
I en av eldstäderna gjorde vi upp en eld. Medan vi sedan väntade på att det skulle bli glöd så täljdes det grillspett för glatta livet. Dessa användes först till att grilla korv med, och sedan till att grilla marshmallows. Mums! Apropå något gott så fanns det massor av blåbär som vi också mumsade i oss. Men svamp var det inte så gott om.
Efter att ha fyllt på med energi så lektes det och klättrades i träd. På ner vägen tog vi den kortare men brantare stigen. Lyckligtvis var den tillräckligt lång för att vi skulle kunna ta en fikapaus med hembakad sockerkaka innan vi var tillbaka vid parkeringen.

Södra Björnön

I måndags paddlade jag och Grete till södra Björnön. På eftermiddagen såg det ut som om det skulle komma regn, men det blev uppehåll hela kvällen. Första gången vi paddlade så låg Mälaren spegelblankt. Denna kväll var det dock lite blåsigt, så vi försökte få lä genom att paddla i sundet. Vinden var sydlig så vi fick lite motvind ner till södra.
Vid badet gick vi iland för att fika vid strandkanten. Det visade sig dock vara fullt med flugor på stranden så vi flyttade ut på bryggan istället. Där blåste vinden bort flugorna och vi kunden ta en mysig fika.

Paddling i Svartån

Det var ett tag sedan jag var ute med kustharen & Co men igår paddlade vi, för ovanlighetens skull, på en å. Turen gick från Skultuna till Västerås. Vi ställde en bil inne i stan och åkte ut med den andra till det gamla mässingsbruket där vi la i.
Vädret var växlande med en regnskur då och då men ändå varmt.
Det kändes lite ovant att paddla i en å, land på båda sidor, inga vågor och bara en möjlig färdväg. Efter en stund verkade det som om Stefan sakna vågor och surf så han börjad öva på kantningar och styrtag.
Själv tyckte jag att det var riktigt vackert och omväxlande, ibland gula fält och åkrar på sidorna och ibland en massa träd. Vi passerade förbi flera vackra hus som man inte skulle ha något emot att bo i. Någonstans på mitten var det ett lite längre lyft. Efter det passade vi på att fika innan vi paddlade vidare. Mot slutet paddlade vi förbi ett mysigt koloniområde med en massa små hus.

Aggarön runt

I torsdags berättade Magnus att han, i VKF:s regi, skulle leda en tur till Aggarön på söndag. Han frågade då om jag ville följa med, vilket jag naturligtvis ville. Vi blev fem personer som gav oss iväg i förmiddags vid niotiden, för att paddla runt Aggarön. Till att börja med paddlade vi sydost i Björnösundet och fortsatte sedan fram till Mårtensham, där vi korsade farleden över till Aggarön.
Lunchen intogs på norra sidan, på den klippiga udden, strax väster om hamnen. Som ett roligt och kulturellt inslag hade Peter tagit med sig en artikel, från VLT och lite annat, om just Aggarön. Han berättade bl.a. att Gustav Vasa hade ägt ön och att det fanns dokument som visar att han sålde den på 1500-talet. Själv hann jag inte läsa artikeln under lunchpausen men tänkte göra det vid nästa paus… ja, ja, ni kan ju gissa om jag kom ihåg det.
Efter lunchen fortsatte vi söderut på östra sidan, där vi såg vi både havsörn, fiskgjuse och svanar. Ön verkar vara fin med öppna ytor i mitten, men strandkanten runt ön är tyvärr ganska igenvuxen med träd ända fram till vattenbrynet. Vid södra udden bestämde vi oss för att även runda Rögrund som ligger söder om Aggarön.
På tillbaka vägen stannade vi till på norrskär för att fika. Till vår stora förvåning möttes vi här av oöppnade ölflaskor och konservburkar, tältpinnar, rep en yxa mm. Det såg ut som om några hade gett sig av i all hast och glömt kvar allt detta. Detta fick naturligtvis fantasin att flöda hos oss. Några av oss passade även på att bada innan återfärden, som gick väster om Björnön.
Det blev en härlig tur i omväxlande väder men uppehåll hela tiden. Den totala sträckan blev idag 27,5 km. Och vi som paddlade var Magnus, Peter, Erik, Christina och jag.