Här skriver jag om mitt kajakpaddlande och lite annat som blöter ner min näsa. Vill du titta lite närmare på någon av de små bilderna är det bara att ”klicka” på den.


lördag 27 november 2010

Adventspaddling, i grevens tid

Nej, nej, jag menade inte att var i grevens tid som det blev första advent. Det är väl snarare som vanligt med det, jag blir lika förvånad och överraskad varje år. Nej, jag menade att det var i grevens tid som vi kom sjösatte kajakerna för adventspaddlingen. I veckan var det öppet vatten i Hässlösundet och vid Björnöbron, där vi hade tänkt lägga i kajakerna, vid lördagens adventspaddlingen. Men i torsdags så la sig isen här, så i gårkväll, när jag kollade upp en alternativ iläggningsplats så var det öppet vatten vid Björnöbadet. Men i morse när vi kom dit så låg det två cm is i hela Björnösundet. Det kändes lite snopet när det var öppet bara några timmar tidigare. Så vi åkte till Lövudden, där vi var tämligen säkra på att det skulle vara öppet vatten. Det visade sig dock att isen även låg där. I ett sista försök åkte vi till Lögarängen där vi äntligen stötte på vatten i flyttande form.
Vi började paddla söderut till Kattskär där det, i lä, på västsidan låg en del is. När vi paddlade genom denna issörja så byggde det på med is på paddlarna. Härifrån vek vi av österut för att gå ner mellan Västra holmen och Elba och sedan inta fika på Östra holmen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort, för när vi närmade oss sundet såg vi att isen hade lagt sig även här. På sina håll var vattnet lite segt och man kunde se hur iskristallerna började bildas på ytan.
Då isen låg runt flera av öarna och snöandet tilltog så ändrade vi våra planer och paddlade upp till Amundsgrundet istället, där vi gick iland för att fika. Även i år så hade Stefan tagit med sig ved för att göra upp en eld. Brasan värmde gott samt gav en väldigt trivsam känsla.


Som traditionen nästan kräver så hade jag, även i år, bakat lussekajaker och som tillbehör till dessa hade Daniel bakat pepparkakspaddlar. Hoppas att han tänker fortsätta med det och gör det till en tradition.
Efter paddlingen hade André bjudit in oss till bastubad på Björnö stug & aktivitetscenters vedeldade bastu. Tack, det värmde härligt.
Vi som paddlade var: Erik, Stefan, Daniel och jag som ledde turen.

fredag 19 november 2010

Paddling i Tømmeråsfjorden

Denna, vår sista paddeldag i Tysfjorden tog vi liksom vår första paddeldag, 08:00 färjan från Bognes till Skarberget. Skillnaden i ljus, eller ska man säga mörker, var märkbar jämfört med i måndags. Dagarna blir nu kortare och kortare och snart kommer solen överhuvudtaget inte att ta sig över fjällen. Vi körde sedan vidare ner till södra viken av Tømmeråsfjorden där vi sjösatte kajakerna.
Vädret denna morgon var några grader varmt med ihållande regn. Frånsett omgivningen så kändes det nästan som en svensk sommarpaddling.
Sitter man väl i kajaken så har ju regnet inte någon större betydelse. Med torrdräkt, sydväst och neoprenhandskar så håller man sig varm och torr.
När vi satt oss i kajakerna, och börjat paddla norrut i viken, så såg några sjöfåglar. Vi konstaterade att det var synd att man inte kände igen fler av alla fåglar som vi sett under veckan än vad vi gjorde. En fågel låg kvar tills vi bara var ett par meter ifrån och först då såg vi att det var en lunnefågel. Det var första gången som jag såg en sådan på så nära håll. Hade det inte varit för den karakteristiska näbben så hade vi nog inte känt igen den.
Vi rundade Mulbukttinden vars topp var dold av moln och dis. Efter ca. fyra km paddling så kom vi fram till Nordneset där Fuglifjorden viker av söderut. Där såg vi några tumlare som simmade in i fjorden. Vi satt en stund och bara beundrade dem när de med jämna mellanrum kom upp till ytan för att andas. Det var dock på ett ganska långt avstånd så vi paddlade efter dem in i fjorden. Denna fjord såg verkligen precis ut så som man föreställer sig en fjord, med höga fjäll runtomkring den.
I Krabbviken intogs lunchen innan vi vände upp norrut igen. Precis innan vi kom ut ur fjorden dök en tumlare upp, bara 20 – 25 meter, framför kajakerna. Vi satt där alldeles häpna när den dök upp ett par gånger innan den försvann.
Då det fortfarande var några timmars ljus kvar rundade vi även Storvikfjellet och paddlade ner till Forneset. Nu var det hög tid att vända om för att ta oss tillbaka innan det skulle mörkna.
Norr om Mulbukttinden, när det bara var några km kvar att paddla, så slutade det att regna. När vi nästan var tillbaka vid bilen så dök det, i strandkanten, upp en mink eller vad det nu kan ha varit för mårddjur.
Sista paddeldagen i Nordnorge var nu över och vi fick aldrig se några orcas som vi hade hoppats på. Men vi har fått fantastiskt fina naturupplevelser under en härlig vecka. Förutom alla fantastiska vyer så kommer jag att minnas de nära mötena med havsörnarna och tumlarna.

torsdag 18 november 2010

Hamarøya till Tranøy fyr

Efter att vi igår steg upp kl 05:00, för att ta färjan över till Lofoten, så tog vi idag en liten sovmorgon. Målet för dagen var att paddla norr om Hamarøya i Vestfjorden för att eventuellt kunna se några späckhuggare.
Vi åkte först ut till nordväst sidan för att kolla om vi kunde starta vid Buvåg. Vi bestämde oss dock för att hitta en lite mer skyddad iläggningsplats, på östsidan, och åkte vidare till Holmneset som ligger i den norra delen av Hamsundspollen.
När vi packade kajakerna så kom en havsörn flygandes ett tiotal meter ovanför oss. Vi funderade på om djuren här är så oskygga pga att de inte störs så ofta av människor. Kanske beror det på det, men helt klart är i alla fall att man kommer närmare djuren här jämfört med hemma.
Först hade vi lite svårt att bestämma oss för om vi skulle paddla västerut på nordsidan av Hamarøya eller nordost ut till Tranøy Fyr.
Väl i kajakerna bestämde vi oss för att paddla västerut. Men efter en stund siktades en fiskebåt några km nordost om oss, ute på fjorden, och ytterligare en som var på väg dit. Då detta var i riktning mot Tranøy Fyr så ändrade vi oss och satte fart mot dem. När vi kom fram till dem frågade vi om de hade sett några orcas. Men det hade de inte, och de var överhuvudtaget inte så pratglada så vi paddlade ganska snart vidare.
Jag skulle tro att vi var halvvägs ut till fyren, när vi mötte fiskebåtarna, så vi fortsatte bara och paddla på. Vågorna var inte särskilt höga men det var ganska fina dyningar, från gårdagens hårda vind, som gjorde att vi idag fick lite lite mer havspaddlingskänsla än tidigare.
Efter att vi tagit några fotografier, på den vackra fyren med fjällen i bakgrunden, så vände vi tillbaka.
I solnedgången låg Hamnes och Hansbakkfjellet makalöst vackert framför oss. Både Stefan och jag försökte fånga detta på bild, men det resultaten är tyvärr ganska missvisande.
Strax före solnedgången var vi tillbaka till Holmneset, och som vanligt kunde vi se den stora skillnaden mellan flod och ebb.När kajakerna var lastade åkte vi till Buvåg för att äta vår, något sena, lunch och se det sista av solnedgången.




onsdag 17 november 2010

Paddling vid Lofoten

Väderleksprognosen för onsdagen var betydligt sämre än tidigare dagar, hård sydligvind, regn och några mildgrader.
Vädret var alltså inte så roligt vare sig på svenska eller norska. Under de två första paddeldagarna hade vi, på andra sidan Vestfjorden, sett de otroligt vackra fjällen på Lofoten. Vi insåg att den hårda sydliga vinden skulle vara ännu värre på Lofotens södra kust, men vi hade tänkt hitta någon liten vik på den norra sidan. Så vi bestämde vi oss för att ta färjan från Bognes över till Lødingen på Lofoten för att få se dessa fjäll på lite närmare håll.
Vi klev upp vid femtiden på morgonen och tog den tidiga färjan. Att få se soluppgången på Lofoten var en upplevelse. Det var nästan så att vi trodde att det brann bakom några av fjällen. Under den ganska lång bilresa stannade vi flera gånger och fotograferade. I princip så regnade det under hela bilfärden, men när vi kom fram till Borgvåg så slutade det att regna.
Då resan blev ganska lång intog vi lunchen innan vi sjösatte kajakerna i Ytre Borgvågsfjorden. I vindbyarna var blåsten så hård att vi valde att vi valde att paddla Västerut nära land. Vid ett tillfälle, när vi satt i kajakerna, skulle Stefan filma och bad mig stanna upp men jag drev iväg ganska fort med vinden så jag vet inte om det blev något med filmen. I den här fjorden kunde vi faktiskt känna att tidvattnet skiftade från flod till ebb. Efter drygt en timmes paddling så vände vi tillbaka mot bilen.






















Det här var definitivt den längsta bilfärd jag gjort för så kort paddling, men det var värt det. Förutom paddlingen så kunde vi under bilfärden njuta av Lofotens vackra och storslagna landskap.

tisdag 16 november 2010

Tannøya runt

Idag var det varmare, bara några minusgrader, men inte så soligt som igår.
Planen för dagen var att runda Tannøya som ligger mellan Hamarøya och Bogvetten, halvön där vi bor. Vi la i kajakerna vid några flytbryggor vid Sørkil, det var där som vi fotograferade solnedgången i förrgår när vi kom fram. Efter en kort stunds paddling så började det snöa, men det slutade ganska omgående.
Vi började paddla norrut efter Tannøyas östra sida i soluppgången som gav härliga färger på himlen. Det var inte bara solen som gick lågt utan det gjorde även molnen, de gick faktiskt så lågt att de gick bakom fjällen istället över.
När vi paddlat ut till norra Tannøya bestämde vi oss för att även runda Trinnøya, en liten ö norr om denna. Här ute hade vi fri sikt över Vestfjorden mot Lofoten där fjälltopparna lystes upp av den lågt stående solen.
I en liten vik på Trinnøyas nordsida fick vi se Tumlare simma omkring. (Tumlare är en av de minsta tandvalarna och blir normalt 1,5 meter lång med en vikt på cirka 50 kg.) Vi satt nog och tittade på dessa, som kom upp till ytan för att hämta luft med jämna mellanrum, i fem minuter. Under tiden började det snöa, snö och snö det var kanske snarare snöblandat regn. Vinden tilltog och fjällen runtomkring försvann i dimman. Det lite mörka vädret hade legat på lut hela förmiddagen och brast nu ut. Så vi rundade Trinnøya men valde sedan att gå tillbaka på östra sidan av Tannøya. Det ”lilla” ovädret drog dock ganska snabbt förbi.
När snöandet och dimman lättat intog vi, sittande i kajkerna, lunchen i en av vikarna på norrsidan av Tannøya. Under nästan hela lunchen satt jag och tittade på en havsörn som satt i ett träd endast femtio meter framför mig. I dessa fjordar är vattnet så otroligt klart att man kan se alla möjliga växter och djur, så som eremitkräftor och jätte sjöstjärnor långt ner i vattnet.
Efter lunchen paddlade vi ner till Andsnesholmen innan vi vände tillbaka till Sørkil.
Lite kuriosa information: Solen gick upp kl 9:14 och ner kl 14:04. Under tiden som vi paddlade knappt 20 km sjunk tidvattnet med ca 1 m.


måndag 15 november 2010

Första paddeldagen i Tysfjorden

Vi lämnade motellet tidigt på morgonen innan det ljusnat. Temperaturen var minus elva grader och man började nästan fundera på vad man hade gett sig in på. Men innan vi satte oss i kajakerna var det ”bara” minus åtta grader :-) och fram på förmiddagen var det nog bra några minus grader.Inför den första paddeldagen valde vi att ta färjan från Bognes över till Skarberget. Kajakerna sjösattes precis intill färjelägret. Att vi valde att börja paddla här berodde på att här har det, tidigare år, skådats många späckhuggare. Även höjdkurvorna på kartan över Skarberget hade fångat vårt intresse. Några späckhuggare såg vi inte även om vi vid ett tillfälle tyckte att vi såg något i vattnet mot Bognes, men när vi paddlade dit så var det ingenting där, antagligen var det bara inbillning. Men bergets klippvägg var helt fantastisk. När man gled fram precis intill klippväggen och tittade upp fick man nästan svindel. Man kan lugnt säga att man kände sig liten nedanför denna enorma bergsvägg.
Här skådade vi också en massa olika fåglar, bland annat ett antal havsörnar som inte var så skygga som de vi är vana vid från vår egen skärgård.
I det fina solskenet häpnade vi över de fantastiska vyerna som dök upp vart än man tittade. I norr såg man hur de snöklädda fjällen på Lofoten lysa vitt. Det såg nästan overkligt ut, som om det var kulisser till någon film. Eller som Stefan sa, ”det är vackert som på en tavla”. Att fånga dessa vyer på fotografier är omöjligt men jag hoppas ändå att några av bilderna visar något av den känsla som vi fick uppleva.
Lunchen intogs sittande i kajakerna på sydsidan av Langmarka och utsikten här gick inte heller av för hackor.
På eftermiddagen tog vi färjan tillbaka till Bognes och åkte till motellet vid Storjorda. Här väntade en varm bastu och en kall öl…att bo på ett motell har ju sina fördelar.

söndag 14 november 2010

Resan till Tysjorden

Har under hösten fått frågan hur det kommer sig att man väljer att åka till Nordnorge för att paddla havskajak i november? Jo det är säkert så, som många har sagt, ”att det är helt fantastiskt fint där på sommaren” men det finns några orsaker till att vi valde just november.
En orsak är att just vinterpaddling har sin charm med det alldeles speciella ljuset, och med rätt utrustning så behöver man faktiskt inte frysa. Andra orsaker är att det så här års blir landskapet väldigt annorlunda och spännande på ett helt annat sätt än på sommaren, det är garanterat myggfritt, ingen trängsel med andra båtar och att det finns en viss chans att få paddla bland späckhuggare, Orcas, i Tysfjorden under vintern. Jämfört med december och januari så har november den fördelen att det fortfarande finns några timmars dagsljus.
Att åka 135 mil genom Sverige och Norge kanske låter som en oändligt lång transportsträcka, men så var det inte alls.
För att slippa nattkörning så delade vi upp resan i två resdagar på vägen upp och två på vägen ner. Från början hade vi tänkt oss att tälta utefter vägen men sen blev vi lite bekväma. Att slå upp tältet i mörker, snö, en massa minusgrader och kanske snöstorm kändes inte så lockande så veckan före avresa bokades en stuga i Tärnaby på ditresan och en i Näsåker på hemresan.
Resan dit och hem blev faktiskt en del av hela semesterns upplevelse. Under bilfärden såg vi en massa olika djur så som en vit skogshare, älgar, rådjur, en räv och en massa renar. Emellanåt stannade vi för att titta på olika sevärdheter och vyer. Polcirkeln var ett av ställena som var värt ett litet stopp.
I Tysfjorden hade vi bokat ett motell med ett rum, pentry och sovloft. Variationen av dagsturer var mer än tillräckligt för fem dagars paddling så vi kände oss aldrig fastlåsta av boendet. Det kändes snarare lyxigt att kunna torka utrustning, laga mat på en riktig spis, basta och kunna surfa lite på nätet.

fredag 22 oktober 2010

Vandrarhemstur till Stora Kalhomen, 2010-10-16—2010-10-17

I helgen så var jag hjälpturledare åt Stefan humbla på hans populära vandrarhemstur. Liksom för tre år sedan så gick turen till vandrarhemmet på Stora Kalholmen i Stockholmsskärgård. Vi var sjutton kanotister från Havspaddlarna och Eskilstuna Kanotsällskap som gav oss iväg från Vindö på lördag förmiddag.
Vädret hade tidigare i veckan varit väldigt blåsig med kulingvindar, men lagom till helgen var det utlovat svagare vindar och strålande solsken. Och tro det eller ej, men helt enligt prognosen så mojnade vinden fram på lördag förmiddag till vindar mellan god och frisk bris så vi fick även njuta av en strålande höstsol.
Vi började paddla öster ut från Löknäs och genom sundet mot Idskäret och fortsatte förbi Stora och Lilla Kanholmarna. Efter att vi passerat Klövholmen vek vi av norr ut mellan Ytterö och Träskö och sedan paddla söderut mellan Gåln och Karsholmen innan vi intog lunch på Krokholmen. Här hittade vi en stor fin klippa som vi slog oss ner på. Några lagade mat andra åt smörgåsar och själv hade jag med mig en termos fylld med Felix Gulaschsoppa och lite creme fraiche, en favorit i repris.
Efter lunchen snirklade vi runt lite i den södra delen av området innan vi tog av norrut mot Stora Kalholmen. Med tanke på ett av märkena så undrar man om sjöfartsverket har insett att det är många landkrabbor som far runt i stockholmsskärgård. Men så här års var det ganska få båtar som var ute.
Väl framme vid Kalholmen så väntade en vedeldad bastu och sedan en gemensam trerättersmiddag. Innan jag själv, och de andra i ”förrättsgruppen”, kunde basta och kasta oss i det sjugradiga havet så började vi förbereda kvällens förrätt. Till förrätt tänkte vi bjuda på krämig champinjonsoppa. Nej, nej inte någon tråkig pulversoppa, vi gjorde naturligtvis soppan på riktiga ingredienser, två kg champinjoner, fyra lökar, två liter grädde, persilja mm.
Under tiden som vi bastade och tog ett uppfiskande bad förberedde "huvudrättsgruppen" och "efterrättsgruppen" sina rätter.
Till huvudrätt blev det gratinerade kycklingfiléer fyllda med ädelost och därtill bjöds det ris och grönsaker. ”Efterrättsgruppen” hade gjort äppelkaka med vaniljyoghurt och avslutningsvis avnjöts en ostbricka. Vid närmare eftertanke så skulle nog Stefan kunna marknadsföra vandrarhemsturen som en gourmétur…
Efter en natts sömn var det dags för det sista matlaget, de morgonpigga, att göra frukosten åt oss andra. Det kändes nästan lite hotellyxigt att bara masa sig ner till ett dukat frukostbord fyllt av en massa gosaker.
Framemot tio halvelva tiden, när huset och bastun var städade, gav vi oss iväg i våra kajaker. Söndagen bjöd på, om möjligt, ännu finare väder än lördagen, strålande sol och endast en svag bris. Det var helt enkelt en fantastisk höstdag med hög, frisk härlig luft. Enda plumpen i protokollet var att jag inte hade några solglasögon med mig, men jag kisar hellre lite i solsken än har mulet väder.
Återfärden gick först via Träskö-Storö och sedan vidare till Låren, där vi åt lunch. Sedan fortsatte vi söderut och rundade Västerholmen innan vi vek av väster mot Löknäs.