Hjälmarekanal, 2011-09-10

Igår ledde Robert en paddeltur på Hjälmarekanal för Havspaddlarna. Tidigt på morgonen kändes det att hösten kommit, det var lite kyligt men temperaturen steg snart och innan vi var framme hade det blivit riktigt varmt och skönt i den strålande solen.
Turen startade efter den åttonde och sista slussen vid Hällby kvarn. Att paddla i en kanal är ganska långt ifrån en havspaddling men det har sin tjusning det också. Det var faktiskt mer varierande än vad jag föreställt mig.
Först paddla vi söderut genom Kvarnsjön och sedan vidare i kanalen. Bitvis var det skog på båda sidor och bitvis ängar eller odlingar eller en allé av gamla ekar. Flera hus ligger utmed kanalen och det såg ut som om det tidigare varit slussar vid några av dem.
Efter några km stannade vi och tog lite kaffe sittandes i kajakerna. Sedan fortsatte vi ner till Hjälmaren. Lunch åt vi på klipporna vid Notholmsviken.
Även om det var Robert som ledde turen så var det helt klart att det var en häger som visade oss vägen. När vi närmade oss så lyfte den och flög några hundra meter för att sedan landa vid strandkanten. Vid ett tillfälle blev hägern attackerad av en rovfågel, det såg ut att vara en falk.
På tillbakavägen kom det några droppar regn. Innan vi kom tillbaka till bilarna paddlade vi in en sväng i Kroksjön som ligger strax söder om Kvarnsjön.
I den härliga höstsolen fick vi en fin paddeltur på lite drygt 20 km.
Vi som paddlade var Robert, Zdenek, Stefan, Kerstin, Mats och jag.

Rudtjärnsgrottorna

I lördags var jag och Ellen tillsammans med Stefan och hans söner Erik och Albin till Rudtjärnsgrottorna. Dessa blockgrottor som är det största grottsystemet i Västmanlands ligger några km sydost om Virsbo. Som längst kan man krypa in 65 m i grottorna. Den totala längden av gångarna är över 160 m. Gångarna går som en labyrint med ett antal in- och utgångar i ett stenrös. Flera av ingångarna är bara några dm höga och någon meter breda. Inne i systemet finns det flera trånga passager men också några små salar.
När vi kom till platsen var det redan några pappor där med sina barn. Konstigt, undrar varför det bara var pappor som var där med sina barn?
Vi passade på att starta när det andra gänget tog rast. Barnen kröp runt och tyckte att det var jätte roligt, men jag är inte säker på att det var dom som hade roligast :-) Själv fick jag nästan en Enid Blyton känsla när vi ålade runt där, Fem på skattjakt eller något sånt.
I en av gångarna följde vi ett rep som någon hade lagt ut. Vid en trång passage kröp jag med fötterna först och försökte åla mig fram, men när jag kom till bröstkorgen tog det stopp. Barnen hade då redan passerat och fortsatte hela vägen medan jag fick vända. Tillslut kom vi dock ut vid nästan samma ställe.
Man blir riktigt trött, öm, svettig och hungrig av allt krypande och krälande. Så efter ett tag bröt vi för att grilla korv och köttbullar vid eldstaden som finns alldeles intill grottorna.
Efter maten ville ungarna fortsätta en stund till, så det var bara att dra på sig hjälm och pannlampa och gå under jord igen.
Det var en riktigt fin dagsutflykt och det var nog inte sista gången som vi besökte dessa grottor.

Kajakkurs för Nigel Foster

I onsdags gick jag en teknikkurs för Nigel Foster. Det var Havspaddlarna som tillsammans med Friluftsfrämjandet arrangerade denna kurs. Nigel är inte bara en världsberömd paddlare utan även en erkänt duktig pedagog som denna dag tog sig an en grupp på fem paddlare i Västerås.
Till att börja med så gick vi igenom lite teori, så som varför kajaken lovar när man paddlar framåt och faller när man backar. Det är sådant som jag märkt tidigare men aldrig riktigt förstått varför det sker. Efter ytterligare lite teori satte vi oss i kajakerna och paddlade över sundet till Björnön där övningarna började.
Nigel håller kurser i det mesta vad det gäller paddling men dagens övningar var inriktade på styrteknik. Även om jag har paddlat Revalen utan roder under de senaste åren så fick jag lära mig ett och annat utav Nigel och hans hustru Kristine som var hjälpledare. Jag lärde mig faktiskt mer än vad jag hade trott att jag skulle göra.
Bara att se Nigel paddla och förflytta kajaken är ett nöje. Att styra runt kajaken på alla möjliga och omöjliga sätt är för honom helt naturligt. Hur bär han sig åt? När jag försökte göra någon av övningarna frågade Kristin varför jag höll så hårt i paddeln. Ser man hur Nigel håller i paddeln så förstår jag vad hon menar, se bara på fotografiet.
Lunchen avnjöt vi, i det fina vädret, på Östra holmen. Efter lunchen fortsatte vi med fler övningar och paddlade så småningom tillbaka till Björnöbron.
Dagen avslutades med ett föredrag på biblioteket där han berättade om ett annorlunda paddeläventyr som de gjorde 2010. Turen gick från Medelhavet genom Frankrike till Atlanten. De färdades genom gamla kanaler och vindistrikt med allt vad det innebar.

Ålandspaddling 2011-08-26---2011-08-27

Förra helgen var jag, Mats och Daniel på Åland för att paddla. Vi gav oss iväg efter jobbet på torsdagseftermiddagen och tog färjan över till Eckerö. Då Daniel har en stuga väster om Mariehamn, som ligger precis vid havet, så kändes det onödigt att ta med oss tält.
På fredagen var vädret mulet och lite blåsigt men vågorna såg inte ut att vara allt för stora. Men då varken Mats eller Daniel har någon större erfarenhet av att paddla i vågor bestämde vi oss för att börja paddla ut ifrån stugan och känna lite på vågorna. Vågorna var mer som dyningar och bröt inte så vi paddlade söderut ner mot Lågskär och vidare ner till Österkläpp där vi gick iland. Här tittade vi på några små jättegrytor i berget och fikade. När vi satt och drack kaffet smögs sig dimman fram så att vi knappt såg till Bogskär. Vi skyndade oss iväg mot Truthällen och sedan upp mellan Bogskär och Smultrongrund. Även Kråkören och Storskär rundades före lunchen intogs. Innan vi paddlade tillbaka till stugan rundade vi Pepparn. Dagens sträcka blev 15 km.
På lördagen körde vi upp till Bomarsund och la i kajakerna lite norr om bron över till Prästö. Vi började paddla söderut förbi Bomarsunds fästning och rundade sedan Prästön innan vi fikade på en hög klippa vid norra Mickelsö.
Efter en lång fikapaus i det fina solskenet paddlade vi norröver för att äta lunch på Kåtholm. Nu började vinden tillta så vi tog bara en liten sväng upp till Ekholmen innan vi vände söderut på Vibberholms västra sida. Härifrån var det en ganska lång överfart innan vi var tillbaka vid Bomarsund. Dagens sträcka 17 km.