Adventspaddling

I år var det för fjortonde året som Havspaddlarna arrangerade adventsturen. De första åren som turen genomfördes så var det en tur med endast några få paddlare, men under de senaste åren så har det blivit fler och fler deltagare. Möjligen beror det på att fler och fler har införskaffat torrdräkter eller så har ryktet spridit sig om hur trevligt vi alltid har på årets sista tur J. I år var det 17 kanotister som startade och 16 som genomförde turen. Det känns som att det börjar bli svårt att hålla ihop en så stor grupp.


Foto Stefan Humbla

På morgonen var det några minusgrader och isen hade börjat lägga sig mellan bryggorna. En av deltagarna frågade om jag hade en alternativ upptagningsplats av kajakerna ifall isen skulle lagt sig tills vi kom tillbaka. Nu var det lite blåsigt så risken var nog minimal att det skulle frysa på några timmar.

Prognosen för dagen var mulet med vindar på 3-5 m/s och upp till 7 m/s i byarna. Det lät ju riktigt lovande och borde inte medföra några problem att paddla ut till Stora Sandskär, Havspaddlarnas inofficiella klubbholme. Men när jag tittade norr om Björnön så gick det vita gäss och den västliga vinden såg ut att vara något hårdare än prognosen. Från bryggorna, som låg i lä av Björnön, var det svårt att bedöma förhållandena. Om det nu var krabb sjö med brytande vågor så skulle det kännas fel att gå ut till Stora Sandskär. Med tanke på den aktuella vattentemperaturen, att alla inte hade torrdräkt och att jag inte riktigt visste hur erfarna alla deltagarna var så ville jag känna på vågorna innan jag bestämde vart vi skulle paddla.

Efter en kort genomgång så paddlade vi ut till Björnöns norra sida. Men efter ett par hundra meters paddling så var det en av deltagarna som vände, skäddan hade frusit fast och han kände sig inte komfortabel med situationen. Även min skädda hade frusit fast, dock tinade den efter en liten stund. När vi kom ut en bit så tyckte jag inte att det var någon större fara med vågorna så vi paddlade ner till Stora Sandskär via Almö-Lindös östra sida där vi fick lä.

Väl framme så tände vi en brasa av Stefans medhavda björkved. Det är märkligt att en liten eld kan göra så mycket för stämningen. Antar att elden ger oss någon form av trygghet som vi har inom oss från tidernas begynnelse.

Foto Stefan Humbla

Efter att vi ätit mat så fikades på Daniels pepparkakspaddlar och glögg samt mina lussekajaker. Innan vi återvände så skrev vi i den nya loggboken, den gamla som var fullskriven tog jag med hem.

När vi skulle paddla tillbaka så hade det nästan mojnat helt så vi paddlade på Almö-Lindös västra sida.
Vädret som till en början hade varit lite grått och blåsigt blev bättre och bättre ju längre dagen gick och till slut fick vi till och med lite solsken.

Foto Stefan Humbla

Höstpaddling till Stora Sandskär

Denna söndag i slutet av november bjöd på strålande solsken och fem till åtta meter per sekund. I detta fina väder så passade jag Stefan och Daniel på att njuta av en paddeltur till Stora Sandskär.
När vi la i kajakerna bakom Kanothuset så hade isen börjat lägga sig och vi fick krasa oss genom isen de första metrarna. Vid elva tiden började vi paddla norrut i motvinden från Björnöbron. Mellan Björnön och Almö-Lindö försökte vi fånga några av de små vågorna. Trots att Stefan satt i en nyinköpt Bravehart så var det inte lätt att fånga de korta och krabba vågorna. Men med lite god vilja så kan vi väl säga att vi fick lite surf. Den så kallade surfen varade dock inte så länge då det ganska omgående blev lä av öarna.

Framme på Sandskär så gjorde Daniel upp en liten eld på stranden. Vi fikade och skrev några rader i Havspaddlarnas loggbok.

Även tillbakafärden gick mellan Almö-Lindö och Björnön och nu kändes det som om det mojnat helt. Men när vi kom lite längre norrut och vi inte längre fick lä av öarna så märktes att det fortfarande blåste lite.

När vi var tillbaka så provsatt jag Bravehearten, måste provpaddla den ordentligt vid tillfälle. Det börjar nog bli läge för en ny kajak…

Paddling i Kroatien

När Henrik i våras, på Havspaddlarnas upptaktsträff, presenterade sin tur till Kroatien så kände jag att den måste jag bara följa med på. Henrik var noga med att poängtera att bitvis var kusten täckt av vassa klippor som gjorde det svårt att komma iland. Han visade också att öarna var stora jämfört med vad vi var vana vid i den svenska skärgården, och att det därför kunde vara svårt att ta skydd på öarnas läsida om det skulle bli blåsigt. Man får helt enkelt paddla på den sidan som man är på.

Henrik hade varit där förra året och paddlat och skulle ordna med hyra av kajaker samt transporten från Zagreb till Rab där Yogi driver ett kajakcenter. För att kunna boka kajakerna så krävdes en tidig anmälan och de åtta platserna fylldes snabbt.

Så förra lördagen, den 21 september, flög vi ner till Zagreb i Kroatien. Yogi hämtade upp oss på flygplatsen i sin minibuss och efter en hel del packande av all utrustning körde han oss till ön Rab. Bilfärden som gick i ganska hög fart på de slingriga vägarna över den höga bergskedjan gjorde att jag kände av en lätt åksjuka innan vi äntligen vara framme vid kusten. Vid Jabanet tog vi färjan över till Rab där vi åt en sen middag inne i gamla stan.
Söndagen den 22 september, Rab till Gonar, 18 km paddling.
Efter att en natts sömn på kajakcentret åt vi frukost på alten som serverades av Yogis mamma. När frukosten var uppäten gick vi till en närbelägen affär för att handla lunch. Vi hade inte med oss något stormkök så luncherna under veckan bestod av yoghurt, bröd, ost, skinka och juice.

Solen sken som en svensk sommardag och nu var det äntligen dags för paddling.  Från början hade vi tänkt paddla utefter öns östra sida med sina branta klippor, men vinden var lite för frisk och då vi inte hade någon erfarenhet av dessa kajaker (Prion Seyak) så beslöt vi oss för att börja paddla i lä på västra sidan. Så vi sjösatte kajakrena något söder om staden Rab, de fyra kyrktornens stad, och paddlade in mot gamla stan för att sedan fortsatta norrut på öns västra sida.

Då vi kom iväg rätt sent så tog vi ett lunchstopp redan efter fyra km paddling. Innan vi paddlade vidare så badade vi i det helt fantastiskt klara vattnet.

När vi kom fram till öns västligaste fyr så fick vi lite mer vind på oss. Här mötte vi små gäss på vågorna in mot staden Gonar. Hotellet som vi fått rekommenderat visade sig precis ha stängts för säsongen. Men Henrik lyckades hitta ett annat hotell, som i och för sig också hade stängt för året, men som ändå öppnade upp för oss.

Efter att vi burit upp kajakerna på piren och duschat gick vi till restaurangen Moro som lär vara öns bästa restaurang. Här fastnade några av oss för en fisk som bars in på ett fat. Jag kommer inte ihåg vad fisken hette men den kostade 380 Kn/kg och vägde 3,7 kg vilket kändes lite dyrt. Men vi blev till slut sju som ville delade på den. När den någon timme senare var tillagad så får jag erkänna att det var en av de godaste fiskar jag någonsin har ätit.

När vi gick och la oss för att sova så hördes vågskvalpet utanför balkongen, ljuvligt. Och utsikten kunde man inte heller klaga på…

Måndagen den 23 september, Gonar till Baska, 26 km paddling.

Efter att vi vaknat gick vi till fiskrestaurangen för att äta frukost. Först serverades kaffe/the, vitt bröd och marmelad. Måste erkänna att jag till en början kände mig lite lurad att betala 60 Kn för detta, men sen kom det mera. Vi fick lite grövre bröd, ost, skinka, yoghurt, pannkakor fyllda med någon slags chokladnötkräm och avslutningsvis en bulle fylld med choklad.
Mätta och belåtna paddlade vi norrut till Rabs nordvästra spets. Solen sken även idag men vinden var till en början frisk dock avtog den ganska snart. När vi rundat fyren föll vi av mot staden Lupar. Här inhandlades lunchen som intogs direkt på bryggorna. Efter detta stopp så fortsatte vi norrut förbi ön Grgur, som var kvinnofängelse mellan 1948 och 1988. På den karga ön syns fortfarande skyttevärnen ute på uddarna. Utan att gå iland så paddlade vi vidare mot Prvic. Överfarten var förhållandevis lång men efter en stund så tog vi sikte på en strand i en liten lagun.

Det kändes nästan overkligt, som på film, att närma sig stranden som låg så vackert i lagunen med höga berg bakom. Och som om detta inte vore nog så såg man även de fantastiskt vackra bergen på fastlandet i öster.

Vi vilade en stund på stranden innan jag och Erik plockade fram våra cyklop för lite fridykning. I det klara vattnet såg vi en ganska många fiskar som blev nyfikna på oss. Havsbotten som sluttade lite lagom brant var full av små runda stenar och en och annan sjöborre.

På väg till Baska såg vi flera fina sandstränder på Prvic västra sida. När vi kom fram till ön Krk ändrades karaktären och klippväggarna blev brantare och högre. Vi fick en härlig kvällspaddling in till Baska. Jag fick nästan lite norgekänsla även om dessa klippor var vassare än de norska.

I Baska hyrde vi två lägenheter, efter att vi burit upp kajakerna till lägenheterna och tagit en snabbdusch så gick vi in till byn och åt middag på en restaurang nära stranden. 

Tisdagen den 24 september, Baska till Krk, 25 km paddling

Tidigt på morgonen gick vi och handla lunch på Konzum. När sedan restaurangerna öppnade vid åtta så åt vi frukost på en av dem, vilket var ett misstag. Efter den usla frukosten gick vi hem och packade ihop våra saker och bar ner kajakerna till stranden.

Även idag sken solen och det var i det närmaste vindstilla. Till att börja med så paddlade vi tillbaka samma väg som vi kom igår. Men efter ett par km så vek vi av och följde Krk västerut till Stara Baska (gamla Baska). Här vid stranden/småbåtshamnen åt vi lunch. Trots det fantastiska vädret så lockades vi inte till att bada här. De flesta av oss ville nog vänta med badandet tills vi skulle komma till någon fin strand.
Efter maten fortsatte vi västerut mot staden Punat. Flera fina stränder passerades men när vi äntligen kom fram till den sista stranden innan bukten över till staden Krk så visade det sig vara en nudiststrand, så det blev inte något bad. Vinden hade nu tilltagit så vi fick en fin medvind över bukten till Krk.

Även här hyrde vi två lägenheter, en över Nonos restaurang och en hos hans mamma på andra sidan gatan. Det var en bit att bära upp kajakerna till terrasen men de låg väldigt skyddade här.

Middag intogs på Nonos, en grilltallrik på havets läckerheter som smakade fint. Sedan avrundades kvällen med en promenad i gamla stan.

Onsdagen den 25 september, Plavnik runt, 28 km.

I gårkväll bestämde vi oss för att stanna ytterligare en natt i Krk. Så idag gjorde vi en paddeltur runt ön Plavnik.

På morgonen när vi vaknade var det helt vindstilla och lite disigt. Det såg nästan ut som om det skulle kunna bli lite regn så jag plockade med mig paddeljacka och regnställ. Överfarten från Krk till Plavnik som var ca 5 km påminde om Norgepaddling med höga berg dolda i dimma eller dis.

Väl över tog vi en bensträckare på en liten strand innan vi fortsatte sydost efter öns sida. Vinden tilltog nu mer och mer och vågorna blev större och större. Vågorna kulminerade när vi nådde öns sydöstra spets. Vi höll ut en bit från de vassa klipporna när vi rundade Plavniks södra udde och smakade på de härliga vågorna.

Någonstans mitt på öns västra sida tog vi oss in i en vik för att äta lunch. Här fanns en stig mellan två stenmurar upp till öns topp. Husen på toppen hade tillhört några fåraherdar men var nu obebodda. Dock finns fåren kvar som lever där vilt idag och när det väl dör så blir de mat till gåsgamarna som håller till här. Vi fick se flera olika djur bl.a. korpar, ödlor, färgglada fjärilslarver, orm och en hjort på denna fina ö.

Efter promenaden paddlade vi vidare nordväst utefter ön. Även om vågorna lagt sig något så höll vi ut från klipporna där gåsgamarna brukar synas. Trots att jag försökte titta på klippvägen såg jag inte någon gåsgam, men när vi rundat nordväst spetsen så fick jag se en komma flygandes över bergskanten.

På öns norrsida var vinden lugn men när vi väl kom ut en bit från ön så märktes det att vinden inte hade mojnat helt. Så överfarten tillbaka till Krk blev lite gropig.

Torsdagen den 26 september, Krk till San Marino, 18 km

På morgonen bar vi ner kajakerna från hotellets terrass till stranden och började paddla mot Valbiskar. Även idag var det lite molnigt och lite blåsigt. Vågorna var dock betydligt beskedligare idag än igår. Men redan efter en halvtimme så mojnade vinden och vågorna la sig och det blev soligare. Efter knappt två timmar så var vi framme vid färjelägret i Valbiskar. Härifrån tog vi, och kajakerna, bilfärjan till Lupar på ön Rab. Det fanns endast ett fåtal sittplatser uppe på soldäck, där vi intog vår medhavda lunch. Att sitta på soldäck och titta på öarna med de olika byarna som vi paddlat till eller förbi gav en helhetsbild över geografin.

När Henrik och jag gick ner under bildäck till kaffeterian och såg alla tomma sittplatser där nere konstaterade vi att sittplatserna var feldisponerade, alla ville ju sitta ute i solen. Men när vi tittat lite närmare på färjan så förstod vi varför det var så. Redan i trappan ner så tänkte jag på att trappan var precis likadan som trapporna på färjorna i Norge. Även inne på toaletten fanns det ledtrådar som tydde på att den tidigare hade trafikerat kallare områden, det fanns rör för element men inga element. När vi sedan såg texten ”Diplom Is” på papperskorgarna så var jag helt säker på att det var en utrangerad färja från Norge.

När vi burit av kajakerna från färjan paddlade vi nordost och rundade Rabs nordligaste udde. Vi fortsatte sedan in till semesterorten San Marino. Här hade vi planer på att hyra två små kampingstugor, men Henrik hittade lyckades hyra två stora lägenheter istället. Avståndet till stranden var lite för långt för att vi skulle kunna bära dit kajakerna så vi låste samman kajakerna med vajerlås och lämnade dem nära stranden.

På kvällen gick vi till Lupar för att äta på en rustik restaurang. Efter att jag tidigare i veckan ätit en del seafood så åt jag här en pizza.

Fredagen den 27 september, San Marino till Rab, 24 km

Efter en gemensam frukost på balkongen så packade vi kajakerna och gav oss av söderut på Rabs östra sida. Denna sida, som vi hade tänkt paddla första dagen, var väldigt spektakulär med sina höga branta klippor och sina grottor.

Idag var det lite molnigare igen och nästan vindstilla. Temperaturen var dock som tidigare 22-23 grader.

Vi snirklade oss sakta söderut efter ön och stannade vid flera tillfällen vid grottor och klippformationer.

Gemensamt för dessa öar är bergarten verkar delvis vara porös och spolas bort av vind och vatten och kvar blir det som är hårt i berget. Det påminner lite om raukarna på Gottland fast mindre och mycket vassare.

Bergen på Rab är ca 600 m och bergen på fastlandet som syns på några av bilderna är ca 1600 m höga.

Mitt på ön gick vi iland på en strand för att äta lunch. Efter maten tog de flesta av oss en halvtimmes siesta innan vi paddla vidare.

Ju närmare sundet mellan ön och fastlandet vi kom ju tyngre gick det att paddla. Motströmmen var inte stark men det var ändå kännbar. Men när vi kom fram till fyren vid hamninloppet så märktes den inte av längre.

Vi paddlade vidare upp på västra sidan mellan Rab och Dolin. Här ändrade naturen karaktär ifrån karga klippor till bevuxna sanddynor.

När jag gick iland så kändes det lite sorgligt att det redan var över. Men som man säger, tiden går fort när man har roligt.

Vi brukar ju oftast tälta på våra turer och inte ta in på hotell. Men att få komma till ett nytt land, paddla och få uppleva dess natur, matkultur, få se fina gamla byar och sedan krypa ner i en säng var för mig något nytt.

Jag kan inte sammanfatta veckan på något annat sätt än att den var helt fantastisk.

Vi som paddlade var: Henrik, Stefan, Malin, Tina, Erik, Jan, Birgitta och jag.   

Sensommarpaddling i Stendörren

I helgen var Erik, Jocke och jag och paddlade i Stendörren. En vecka in i september så kan man ju tro att det skulle bli en höstpaddling men det kändes snarare som en högsommarpaddling. Solen sken hela helgen och temperaturen var över tjugo grader till sent på kvällen.

Vi startade, som så många gånger tidigare, från Aspö och paddlade under hängbron fram till Naturrum. Farleden korsades och vi snirklade oss igenom Stendörrens naturreservat på lördagsförmiddagen. Lunchen lagades, av undertecknad, och avnjöts på Svartklubbarna. Jag kan knappast tänka mig en bättre utsikt för en lunch, i horisonten kunde man se Hävringe lotsstation och fyren Gustav Dalén. Efter lunchen så vilade vi en stund på de varma klipporna. När jag låg där och hörde vågskvalpet så funderade jag på om klipphällarna brukar vara så här varma mitt i sommaren.

I det lugna vattnet passade vi på att gå söder om Enskär för att sedan vika av norrut. I gyttret av små öar och skär, öster om Hartsö, paddlade vi upp till Brunskär där vi slog läger för natten.

Efter att tälten var resta och ankarwhiskyn, en 16 årig Springbank, var urdrucken så tog vi ett kvällsdopp. Sedan stor Erik för kvällsmaten som gick i Italiensk tema (även om vinet var en Amerikansk Zinfandel).

Från tältplatsen kunde vi se över till Landsort och när mörkret la sig såg man den omtalade fyren blinka.

Dagarna innan helgen hade jag funderat på vilken sovsäck som jag skulle ta, min gamla sommarsäck från 80-talet eller en Western Mountaineering säck som är varm även då det är flera minusgrader. Jag tog tillslut med mig min sommarsäck, vilket nog var tur. För det var varmt även med denna säck.
Söndagen startade med ett morgondopp. Att man såhär års kan bada vid åtta tiden på morgonen och sedan stå på klipporna och soltorka utan att frysa känns helt otroligt. Efter frukosten, som Jocke bjöd på, packade vi kajakerna och lämnade Brunskär.

Vi började söndagens paddling på samma sätt som lördagens avslutades, genom att fortsätta paddla norrut. Skärgården öster om Långön rundades innan vi paddlade söderut i kanalen vid Björkskär. Sist jag paddlade genom denna kanal var i januari 2008. Då var det innan fågelskyddet börjat och nu var det efter det slutat. Två helt olika turer som båda gjort stort intryck på mig.

Vi stannade för lunch på Hartsöns sydligaste udde. Medan jag lagade lunch passade Erik och Jocke på att bada igen. Efter mat och kaffe fortsatte vi paddla sydväst mot solen och jag fick än en gång ta lite motljusbilder, som jag av någon anledning är lite svag för.

Den sista biten tillbaka gick mellan Klovskär och Griskär och sedan norr om Krampö innan vi åter la till vid den lilla bryggan vid Aspö.

Att försöka sätta en massa ord på en sådan helg är svårt, det vore kanske enklast att bara skriva att den var, fantastisk!

Paddling i västra Mälaren

Idag deltog jag i Havspaddlarnas tur som startade från Kungsör. Turledare var Malin som tillsammans med Håkan ledde oss norrut mot Jägaråsen. Innan vi startade kändes det lite svalt och blåsigt, men så fort vi kom ut på Galten så kom värmen. Så redan efter ett par km stannade vi vid en badplats för att ta av oss tröjor och jackor. Efter att vi lättat på klädseln paddlade vi vidare norrut och rundade Örsåsudden och fortsatte sedan in i Hedströmmen.

Hedströmmen är en lummig å med ett rikt fågelliv. Vegetationen på sidorna om ån var tät och gjorde det svårt att se vad som fanns bara några meter på sidan om ån. Med det fanns desto mer att titta på utefter kanterna, bland annat växte här humle vilt, något jag faktiskt inte sett växa vilt tidigare. På flera ställen såg vi djurstigar som gick ner till ån samt spår efter bäver. Efter några km så vände vi tillbaka och när hela gruppen var samlad passade Stefan på att ta en gruppbild.
Stefan hade för dagen lånat en Prijon Kodiak, vilket är samma modell som vi ska använda i Kroatien om några veckor. Att provpaddla kajakmodellen innan vi kommer ner till Adriatiska havet tycker jag var en bra ide’. Så innan vi var tillbaka ute på Galten så bytte jag och Stefan kajak med varandra utan att gå iland. Det var intressant att provpaddla denna typ av kajak. Jag kunde konstatera att den var väldigt bred, hög och stabil (vilket var föga förvånnande). J
Efter lunchen, som intogs vid badplatsen på Malmön, var det flera i sällskapen som badade. Bland annat så provades hur många personer som kunde sätta sig på Malins kajak innan de sjönk och om man kunde stå och balansera i eller på kajaken.
Vid fyratiden på eftermiddagen vara vi tillbaka vid Kanotklubben Kungsörnen Kungsör, KKKK. Undrar varför de har fyra och inte tre K i emblemet…

Lite söndagspaddling blev det i alla fall…

En sådan fantastiskt fin helg som denna borde man varit ute i skärgården och paddlt kajak. Jag kände dock att det inte fanns någon föreningstur som passade mig denna helg och inte hade jag planderat in någon tur med glada vänner heller. Men det innebar att jag fick tid till lite andra trevligheter.
Startade lördagen med ett pass på gymmet tillsammans med Tess. Sedan åkte jag och Mary hoj till Krylbo för att fika på 55ans kaffe´. När vi ändå var i krokarna så besökte vi Haglöfs outlet i Avesta …ja, ja, naturligtvis kom jag hem med en Soft shell jacka med wind stopper. Väl hemma så bjöd Tess o Andy på grillat mm, himla trevligt.
Söndagen bjöd på lika fantastiskt väder som lördagen så jag och pappsen vandrade runt Björnön och åt lunch tillsammans.
Men sent på eftermiddagen var jag bara tvungen och lyfta ut kajaken och paddla en sväng. Algblomningen är i full gång i Mälaren, så efter varje paddeltag bildades det ovala cirklar i vattnet. Det känns inte helt lockande att bada så jag paddlade ut till Stora Sandskär. Där jag bara gick iland och skrev några rader i loggboken innan jag paddlade tillbaka. Det blev en fin eftermiddag/kvällstur i ganska högt tempo.

Onsdagspaddling från Kvicksund

Havspaddlarnas onsdagspaddling utgick idag från Sandabadet på Nyckelön. Per och Björn var ledare denna onsdagskväll. Tanken var att det skulle ges tid till att öva lite på kamraträddningar vid fikastoppet. Av den anledningen hade jag tagit med mig min kompis Andreas, som inte är medlem i HAV, men som ändå har paddlat en del. Han har dock aldrig provat att göra en kamraträddning.
Vi var elva stycken som vid 18-tiden startade i lätt regn. Men regnet gav sig redan efter att vi hade paddlat några minuter. Då solen idag gick ner kvart i nio så hade vi ca två och en halv timme till paddling, fika och bad med räddningsövningar. Så någon längre paddling var det aldrig tal om, utan vi paddlade ut till Pottskär där vi först fikade och sedan gjorde räddningsövningar.
På tillbakavägen paddlade vi mot en fin solnedgång.

Kamratpaddling utan kamraträddning

Vid några tillfällen har jag pratat med Terese och Andreas om att vi skulle ut och paddlade någon gång. Andreas har tidigare paddlat kajak medan Terese har nöjt sig med att paddla Canadensare. Det är så himla lätt att man bara pratar om att göra en massa saker som sen bara rinner ut i sanden. Så nu när semestern var över var det hög tid att vi gav oss ut på en liten kvällstur på hemmaplan. Så i onsdags efter jobbet hämtade jag Andy och Tess. Det hade varit lite blåsigt under dagen men enligt prognosen så skulle det mojna mot kvällen.
När vi lämnade kanothuset så var det fortfarande lite blåsigt. Den första överfarten mot Östra Holmen var lite gropig och Tess tyckte nog att det var i skvalpigaste laget. Nästa överfart till Elba gick betydligt lättare då vi fick lä från Elba. Samma sak gällde den korta överfarten till Västra Holmen. Vi fortsatte över till öns västra sida där vi gick iland vid fyren. Uppe på bergsknallen blev jag bjuden på pastasallad med choklad till efterrätt. J
Efter maten paddlade vi den norra vägen tillbaka och rundade öarna de tre öarna. Nu hade det mojnat och vi fick en lugn paddling tillbaka.



Imorgon är det onsdagspaddling med Havspaddlarna som har tema ”kamraträddning”, så jag bjöd med Andreas. Vi får se om han vågar följa med… :-p