Djurö nationalpark, en pärla i Vänern

Under Kristi Flygarhelgen så ledde jag och Emma en paddeltur i Vänern för Havspaddlarna. Tanken var att vi skulle starta i Sjötorp och paddla ut till Djurö nationalpark. Tidigare i veckan så hade det varit regn och kuling i området. Så med lite tillförsikt följde jag prognoserna som bara blev bättre och bättre ju närmare helgen vi kom. När vi väl kom ner till Sjötorp så sken solen dock låg lite nordliga vindar kvar som gav lite gropig sjö, så efter en kaffe och lite Klings glass så beslöt vi oss för att starta vid Laxhall på Torsö istället.

När kajakerna var avlastade och packade så paddlade vi över sundet till Brommö och rundade Smörhättans fyr på dess södra spets. En något sen lunch intogs vid den lilla sandstanden vid Rukehamn. Efter lunchen paddlade vi vidare upp i naturreservatet mellan Hovden och Brommö. Rammholmarna rundades innan vi tillslut landade för kvällen på Trollös nordvästra spets.

På fredagsmorgonen vaknade vi tidigt och gjorde oss redo för överfarten till Djurö nationalpark. Vinden hade nu mojnat och prognosen lovade ännu lugnare väder. Efter cirka två timmars paddling nådde vi fram till Nyviksholmen. Bakom denna ö på Djurös sydligaste klippor intogs lunchen.

Då det så här års råder fågelskydd på många av öarna i nationalparken snirklade vi oss fram runt Tribergs ö, Långön och dygdelösa, som inte omfattas av fågelskyddet, innan slog upp tälten på Djurös norra sida. Efter den obligatoriska ankar-whiskyn badade vi i det klara men kalla Vänervattnet.

Lördagen bjöd på, om möjligt, ännu finare väder än vad fredagen hade gjort. Fyren på Noludden rundades och vi paddlade ner mot Timmerholmarna innan vi började överfaten tillbaka mot Brommö. Det kavlugna vattnet och den tryckande hettan gjorde att det kändes som lugnet före stormen, men det fantastiskt fina vädret bara fortsatte. Framme vid Stenbeckarviken på norra Brommö åt vi lunch på klipporna vid Stora vite sand, som jag minns från min barndom. Överfarten i solen hade tagit hårt på oss så efter lunchen låg vi kvar på klipporna och vilade en stund innan vi paddlade vidare.

Vi tog oss tillbaka till Trollö där vi intog några fina klippor i närheten av dem vi sov på några nätter tidigare. Efter ankar-wirren och tältresning badade vi, och nu började faktiskt vattnet bli riktigt varmt. Nåja det var i alla fall inte så himla kallt som ute på Djurö. Då detta var sista kvällen så försökte vi tömma förrådet på mat och dryck, dock utan att lyckas. Proppmätta kunde vi se solen gå ner över Vänern innan vi gick och la oss i den ljusa sommarnatten. Måste erkänna att jag fortfarande funderar på varför jag hade tagit med en pannlampa och en tältlampa ut på en tur i början av juni… Ja, ja, man vet aldrig, jag hade även med paddeljacka och regnkläde och yllehandskar. Men yllehandskarna fick jag faktiskt nytta av på söndagen. Trotts att jag smort in mig med solskydd så hade jag bränt mig på händerna så det var bara att paddla med dem på mig.

Söndagen, liksom de andra dagarna, bjöd på strålande solsken. Vi bestämde oss för att äta lunch på restaurangen vid Laxhall innan vi tog bilarna hemåt. På väg tillbaka till Laxhall passerade vi bland annat Lindökroken där vi såg ett antal båtar ligga. Förutom dessa så såg vi knappt några båtar under hela helgen.

Det blev en härlig och rolig tur med ett härligt och roligt gäng. Vi paddlade, skrattade, åt, drack och hade det bra.

Att paddla tillsammans med Kjell, ibland dessa öar med ett sådant rikt fågelliv, är som att ha en levande fågelbok med sig. Vad vi än såg eller hörde så kunde han tala om vad det var. Eller ibland rätta oss, som när någon trodde att en korp var en havsörn. J Vi fick se många olika fåglar, och även veta vad det var för arter. Bland annat så såg vi en havsörn som rollade när några fiskgjusar attackerade den. Andra fåglar som vi fick se var små- och storskrakar, strandskator, lommar, strandsnäppor och säkert många andra arter som jag inte minns nu.

Vi som paddlade var Emma, Kjell, Erik, Marie och jag.