Här skriver jag om mitt kajakpaddlande och lite annat som blöter ner min näsa. Vill du titta lite närmare på någon av de små bilderna är det bara att ”klicka” på den.


torsdag 23 april 2009

Årets Mälarpremiär.

Efter att ha spenderat förra veckan i Baku kom jag hem i lördags, skönt.
Jag hade sedan tidigare lovat att lägga ut Havspaddlarnas loggbok denna helg, innan paddelsäsongen kommer i gång på allvar. Eftersom vädret var fint och all is var borta så paddelsuget var på topp. Bestämde med Stefan och Magnus att vi skulle paddla ut till Stora Sandskär med loggboken på söndagen.
Vaknade på södagsmorgonen till strålande solsken men såg på termometern att det inte var någon större värme, vilket kan vara skönt när man paddlar i torrdräkt.
När jag kom ner till Björnön så såg jag att det blåste en frisk sydvästlig vind. Fick senare höra att vindmätaren på Hässlö visade 8 m/s.
Vi bestämde oss för att börja paddla söderut i sundet och därigenom få lä av Björnön. I sundet såg vi en massa olika fåglar bl.a. sothöns, grågäss, skäggdoppingar, knipor, fiskgjuse och säkerligen ett antal arter som jag inte känner till.
När vi kom ner söder om Björnön såg vi en massa vita gäss, dock inte av fågelarten gäss. Härifrån tog vi sikte på södra delen av St. Sandskär. Det var ca 4 km i rak motvind. Väl framme så fikade vi och skrev i loggboken innan vi la den i lådan.
När vi började paddla tillbaka såg vi ett Fiskgjuspar på den norra delen av Sandskär. Tillbaka färden gick norr om Björnön, först till skåpholmen och sedan via Almö-Lindös östra sida.Paddlad sträcka blev 15 km.

måndag 13 april 2009

En eftermiddag på Björnön

Hade planerat att åka till utkiksplatsen på Björnön på söndagsförmiddagen för att bl.a. grilla korv, men så blev det inte. På eftermiddagen tog vi oss däremot ut dit tillsammans med Johan och Gustaf. Denna utkiksplats är ett härligt utflyktsmål nära Västerås som lätt nås efter ca. en km vandring efter milspåret. Här finns ett vindskydd, en grillplats, stora stenar att klättra på och en massa goa träd. Ett utflyktsmål som jag varmt kan rekommendera. Fångade Ellen på bild med mobilen då hon övade på några balettsteg på ett omkullrasat träd. Efter fika och lek gick vi tillbaka genom skogen nära vattnet. Här smög vi på några hjortar innan vi kom tillbaka på stigen.
Hoppas att jag snart får återvända hit igen.

tisdag 7 april 2009

Påsklov med slalom och fågelskådning:

Hade tänkt ha påsklov med Ellen denna vecka, men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Måste in på jobbet imorgon för att förbereda en tjänsteresa som jag ska på efter påsken. På tisdag bär det iväg till Azerbajdzjan, jo det stavas faktiskt så på svenska, för att diskutera några frågor i ett projekt som jag är involverad i.
Igår var vi i alla fall i Romme och åkt slalom. Även Ellens kusin, som annars mest sitter vid sin dator och spelar ”world of warcraft”, följde med. I Romme var det vackert väder och gott om snö i pisterna så det var förvånansvärt få som var där. Solen lyste så där härligt som den kan göra på senvintern och temperaturen var mellan fem och tio plusgrader. Det är ju precis så här man minns vintervädret från barndomen. Skidåkningen var bra fram till tvåtiden då det började bli riktigt sörjigt i backarna. Men då hade vi hunnit med fem timmars åkning och var ändå så trötta att vi bestämde oss för att åkta hem.
Idag var jag och Ellen vid Asköviken, ett naturreservat utanför Västerås. Här vandrade vi runt och tittade på blåsippor, tussilago, snokar, fjärilar, kossor och en massa fåglar. Äntligen VÅR! Några av korna här är av rasen Highland Cattle. En långhårig och Långhornig ras vars utseende Ellen beskrev väldigt bra, ”de ser ut som en blandning mellan ko och mammut”.
Vid fågeltornet fikade vi och tittade på grågäss, tranor, sothöns, tofsvipor och en fiskgjuse som tog en fisk framför ögonen på oss, ”häftigt”. Vi såg säkert en massa andra fåglar också men vi är ju inte precis några ornitologer.
På eftermiddagen var det sedan, som vanligt på tisdagar, ridning för Ellen.

fredag 3 april 2009

Hälsoprofilsuppföljning

Under de senaste veckorna har vi på min arbetsplats gjort en uppföljning av våra hälsoprofiler. Senast vi gjorde det var två och ett halvt år sedan. Då var väl mina värden i stort sett ok även om konditionen kunde ha varit bättre.
Avdelningen där jag jobbar är fullproppad med medelålders gubbar och jag skulle tro att flera av dem har proppat i sig en hel del :-))) Konstigt nog så var det ingen av dem som var för tjock eller överviktig. Det var dock flera av dem som var alldeles för korta…
Hur gick det för mig då? Jodå, mina 182 cm var tillräckliga för min vikt och konditionen hade förbättrats med 20 % sen sist så nu var även den okej.

torsdag 2 april 2009

Börjar min sossecontainer bli Små borglig?

När jag var liten spelade min kusin Hoola bandoola band för mig. Jag minns att hon blev både glad och stolt när jag tyckte att dom var jätte bra. Trotts att detta var på 70-talet så var det inte budskapet som jag gillade, utan snarare soundet och det provocerande språket. Det har gått mer än trettio år men jag minns ännu texten ”Birmingham, Birmingham vilket jävla hål det var så skitigt att det liknade mest av allt en balja kol.” Jag var förvånad att man verkligen fick sjunga så.
Om det är samhället som har förändrats eller om det är att de flesta med åldern blivet mindre radikala vet jag inte. Eller är det kanske som en kollega uttryckte sig för en tid sedan, ”den som inte är röd i sin ungdom har inget hjärta och den som inte blir blå med åldern har ingen hjärna” Hur den än är så undrar jag om inte de flesta gamla Hoola bandoola fans idag är lite små borgliga. Ja, vem i hela världen kan man lita på? Men nu när den ena gigantiska fallskärmen efter den andra dinglar ner och girigheten hos företagsledarna vet inga gränser, tex läste jag idag att ABB:s vd tjänade 147 miljoner kronor för fyra månaders arbete, så skulle det inte förvåna mig om proggmusiken snart blir populär igen.
Men nu var det ju min gamla bil, en Volvo 945, även kallad sossecontainer som fått mig att börja fundera på höger/vänster. Den är förvisso fortfarande röd även om den börjar bli lite till åren. Men när vi för några veckor sedan skulle åka till Stockholms skärgård för att paddla, frågade Jakob hur man öppnar bildörren? Han tittade lite skeptiskt på mig när jag sa att det bara går att öppna dörren med höger hand. Jo, det är faktiskt så att på senaste tiden har bilen vägrat låta vänster bakdörr öppnas av vänster händer. Men tar man höger hand så går det bra att öppna dörren...