Onsdagspaddling i Enköping?

Det var tänkt att Sonja och jag skulle leda onsdagspaddlingen utanför Enköping i dag, men så blev det inte. Om någon undrar varför så berodde det dels på att Sonja var sjuk och dels på en blåst som var minst sagt motbjudande, med medelvind på över 13 m/s och byar på 19 m/s (enligt Västerås Jollekappseglares väderstation). Så vi som träffades vid samlingsplatsen bestämde oss istället för att paddla i Västerås vid Björnösundet där det gick att få lä från västvindarna.
Paddlingen gick från bron ner till södra Björnön där vi stannade och fikade. Efter fikat så paddlade vi ut söder om björnön och vek upp åt väster för att få känna på vinden och vågorna. Här fick man ta i för att komma framåt. Hasse tog en lite länge sväng medans jag och Erik vände tillbaka ganska snart.
När vi startade sken solen men efter en stund så drog ett regn- och åskväder förbi över stan med mörka moln. Men det drog förbi utan att nå oss och snart sken solen igen. Lyckades fånga det skarpa väderomslaget i bakgrunden på fotografiet.
Som vanligt kunde vi se ett stort antal fågelarter i sundet så som Fiskgjuse, skäggdopping, sothöna, skarv, sångsvan, knölsvan mm.

Premiärtur med Ellens nya kajak.

Har varit hemma några dagar med Ellen som har haft ont i halsen. Men lagom till fredagskvällen var vi trötta på att sitta inne och häcka, så då åkte vi ner till Mälaren för att invigda hennes nya kajak.
Det var inte någon strålande sol, inte heller någon överväldigande värme, men det var i det närmaste vindstilla vilket är en god förutsättning när man ska paddla med barn. Vi startade från Björnösundet vid halvsex och paddlade norr ut mot Östra holmen. Det tog en stund för henne att lära sig hur rodret fungerar men sen gick det bättre och bättre. Vi rundade ön från väster och stannade på norrsidan, vid badplatsen för en fika paus. Efter pausen paddlade vi vidare och rundade holmen innan vi kom tillbaka till kanothuset.
Jag tycker att kajaken gick fint i vattnet och hon fick även upp en bra fart när hon paddlade på lite. Även om vi båda två tyckte att det gick bra så blev hon lite trött emellanåt och då kom det hemsydda bogsersystemet väl till pass. Hon sitter dock lite lågt i sittbrunnen, ska prova framöver med någon form att sittkudde för att se om det går lättare med paddeltagen.

Stendörren 16-17 maj

Denna helg hade Västerås kanotförening bjudet in Havspaddlarna till en paddelhelg i Stendörrens naturreservat. Från HAV var det jag och Sonja som deltog. Inklusive turledaren, Christer, var vi tio stycken paddlare som fick en härlig helg i skärgården.
Vi startade på lördagsförmiddagen från Studsvikvbrygga. Härifrån paddlade vi ut till Klovskär där vi slog läger och intog lunch. Jag och Sonja gjorde fläskpannkaka, genom att först fräsa bacon i en stekpanna och sedan hälla på en pannkakssmet. Lite svårt var det att få en få den genomgräddad utan att bränna den i botten… men den blev i alla fall god även om den blev lite bränd.
Efter att ha avnjutit lunchen i den härliga solen så tog vi en tur förbi Naturrum och vidare ner mot Aspskär där vi såg en mink, eller var det en iller?, som sprang runt på klipporna. Eftermiddagsfikat intogs på Kalklubbarna. På dessa kobbar och skär blommade violerna fantastiskt vackert i stora fält.
Tillbaka på Klovskär var vi flera som tog ett hastigt bad. Det var faktiskt inte så kallt som jag trodde att det skulle vara.
Till kvällen grillade vi i solnedgången på en medhavd grill, inte för att jag skulle få plats med en grill i min kajak men det fanns andra som har lite mer utrymme i sina vita kajaker. Efter solens nedgång så tändes en lägereld. På ön fanns två iordningställda eldstäder med färdig huggen ved. Jag antar att om naturreservatet inte tillhandahåller detta så skulle det säkert finnas folk som skulle hugga ner träd och elda direkt på klipporna. Inte nog med eldstäderna och den serverade veden, på ön fanns även ett utedass. Himla praktiskt, men det började nästan kännas som en amerikansk tillrättalagd hike. Men, men det var i alla fall mysigt att sitta runt elden och ljuga på kvällen.
På söndagen paddlade vi runt Ringsön, där en stor grävling sågs vid vattenbrynet, innan vi kom tillbaka till bilarna vid Studsvik.

Fler som navigerar fel i Lurö skärgård

I somras var jag och Stefan i Lurö skärgård för att reka lite inför en tur som jag skulle hålla där någon månad senare. Redan efter någon timmes paddling så upptäckte vi att något var fel, och efter lite kliande i huvudet kunde vi konstatera att vi hade paddlat längre än vad vi trodde. Vi skyllde då på att vi hade en annan skala på sjökortet än vad vi var vana vid. Så när jag nu läste en artikel från TT om hur man, just på grund av en felnavigering i Lurö, hittade ett förmodat vikingaskepp kunde jag inte hålla mig för skratt :-)) Hehehe inte ens proffsen verkar kunna hitta rätt bland alla öarna.
”Vrakfynd i Vänern
Ett vrak som hittats på Vänerns botten kan vara ett vikingaskepp.
– Det skulle i så fall vara det första förlista vikingaskeppet som hittats i Sverige, säger marinarkeolog Roland Peterson. Det 20 meter långa vraket ligger i Lurö skärgård, uppger lokala medier. – Vi ska inte dra för stora växlar på det här, men alla mått är typiska för vikingatiden. Vi har också bärgat ett svärdsliknande föremål och en spjutspets och det är väldigt ovanligt att man hittar sådana fynd i skeppsvrak, säger Roland Peterson, som arbetar vid Vänermuseet. Fyndet gjordes aven slump i onsdags. Kustbevakningen, som samarbetar med Vänermuseet om att leta vrak, navigerade fel och dök rätt ner på det förmodade vikingaskeppet. – Inom hundra meter från skeppet ligger ytterligare sex vrak, och vi ska utreda om de är av samma typ. Tre av dem ligger nästan på varandra, säger Roland Peterson. För att datera skeppets ålder tas nu träprover. Vikingatiden kallas i Nordens historia järnålderns slutfas mellan ungefär 800 och 1050 efter Kristi födelse.”

Det som krokigt ska bli…

Att vara ute i naturen, och då speciellt paddla kajak, är mitt stora intresse. Att få dela ett sådant intresse med sitt barn är nog många föräldrars dröm. Har haft Ellen med mig ut i kajak vid några tillfällen, främst har vi då paddlat i en dubbelkajak där hon mest bara åkt med. Hon har nog hittills varit i minsta laget för att paddla själv. Hur gammal ska man då vara för att paddla själv i en kajak? Det är nog svårt att säga, men de flesta tonåringar har nog vuxet i en lite mindre modell av havskajak, men en liten åttaårig tjej är definitivt för liten.
Har länge tänkt att Ellen ska få en egen kajak när hon blir stor nog. Men att vänta tills hon blir tonåring är kanske inte någon bra idé. Hur är det man säger? Det som krokigt ska bli ska böjas i tid. Nej, det är säkerligen för sent att få en femtonåring intresserad friluftsliv och få med henne att följa med sin mossiga farsa ut och paddla havskajak. Med den insikten så jag har en tid sökt efter lämpliga barnkajaker. Har sett några som är som svänger runt som tvålkoppar för varje paddeltag, vilket inte riktigt är vad jag söker. Men under det sista året så har det kommit några modeller som ser ut att vara lite bättre barn och ungdomskajaker, några som till och med har roder.
Den kajaken som jag fastnade för heter Tahe Lifestyle. Den är framtagen just för ungdomar och äldre som vill ha en lite mindre och lättare kajak. Den är 393 cm lång och väger mellan 17 och 18 kg. Ellen fick provpaddla den i fem minuter i helgen och sen bestämde jag mig för att köpa den.

Korvgrillning vid Toftsjön

Började dagen med ett besök på kajak och friluftsmässan vid kanothuset. Där pratade jag med en massa paddelkamrater samt tittade på en massa kajaker. Provpaddlade bl.a. Trappers nya Royal, en kajak som jag gärna skulle vilja prova vid fler tillfällen. Men det blir nog ingen ny kajak för mig i år, istället provade jag en kajak som jag har tänkt köpa till Ellen, Tahe Lifestyle.
Efter mässbesöket åkte jag med min kompis Johan, hans son Gustaf och dennes kompis till Toftsjön, som är ett av mina favorit utflyktsmål. Jag har varit här ett flertal gånger tidigare med Ellen. Vi har då parkerat väster om Toftsjön och vandrat runt hela sjön, tror att det blir en runda på ca. fem km. Men eftersom Johan jagar i dessa trakter kunde vi öppna vägbommen och köra fram till sjöns östra sida. Det innebar att vi kunde parkera lite närmare grillplatsen och barnen slapp gå så långt.
Det speciella med Toftsjön är dels grillplatsen beläget vid sjöns sydöstra del och klippblocken öster om sjön. Grillplatsen ligger nere vid vattnet på en liten udde och alldeles ovanför ligger ett stort vindskydd. Här är det eftermiddags och kvällssol. Klippblocken vid den östra sidan är enormt stora och flera av dem ligger huller om buller så att det bildas små grottor.
Pojkarna krälade och klättrade under och över klippblocken och var alldeles tagna av naturen. Efter en stund tog vi en paus från speologin och grillade vi korv vid grillplatsen. Men snart var vi tillbaka och klättrade på klippblocken igen. När vi tillslut gav oss av hemåt så sa Gustaf att han snart ville återvända hit igen.