Under päronträden ligger inga äpplen…

För en tid sedan var min pappa hemma hos mig och Ellen för att få klorna klippta på sin hund. Men före kloklippning och tandskrapning så hade jag tänkt bjuda på lite mat.

När jag stod där och skalade potatis kom Ellen insusandes i köket:
– Är maten klar snart?
– Nej det dröjer en halvtimme.
– Men jag är ju fett hungrig!
– Då får du ta en macka så länge.
Varpå hon plockar fram bröd, smör och ost för att börja göra sig en väntmacka. Jag vänder mig om och ser att hon har plockat fram min ost.
– Nej Ellen, inte den osten.
Då vaknar farfar till vid köksbordet och börja berätta för Ellen om när pappa (alltså jag) var lite då var han tvungen att köpa två olika sorters ostar, cheddar till sig och Billinge till mig. Lite förvånad vänder jag mig om och frågar:
– Kan du gissa var det är för ost som Ellen har tagit fram.
– Nej, svara han.
– Det är Kvibille cheddar, svarar jag, och vad tror du att hon vill ha…
– Jag vill ha den med älgen på, säger Ellen. (För den som inte vet kan jag berätta att det är just Billinge som jag skulle ha som barn)
Hur kunde det bli så här? Varenda tonåring, även jag, har väl någon gång tänkt eller sagt att man aldrig ska bli som sina föräldrar. Och ändå blir man det. Man äter sill, broccoli, och en massa annat som man var helt övertygad om att man aldrig skulle äta. Och nu för tiden dricker man nästa vadsomhelst hellre än coca-cola (åtminstone om det enbart är cola i glaset)…