Paddling i Söderarmsskärgård

I vintras tänkte jag, Humbla och Jacob paddla en helg i Söderarmsskärgård, men då var det två meter höga vågor och drivis så vi valde då att paddla utanför Runmarö istället. Men i helgen så paddlade jag och Humbla i denna vackra skärgård.
Väderprognosen för helgen spådde soligt men blåsigt väder. De friska vindarna skulle dessutom tillta på söndagen.
Vi startade vid Rävsnäs strax före tolv på lördagen. Vinden var då sydvästlig 7 till 9 m/s och det naturliga hade nog varit att paddla i den norra skärgården där vi inte hade behövt göra några större överfarter och hade ganska lätt kunnat hitta lä bakom öar hela tiden. Så vi övervägde först att paddla upp till Håkanskär för att övernatta där, men bestämde oss ganska snart för att spara denna tur till ett senare tillfälle. Så vi började med att gå söder om Tjockö för att sedan inta lunchen på norra Fejan. Efter lunchen paddlade vi till fyren vid Lerskärsgrunden, som nog är det lättaste stället att ta sig över farleden som delar den södra från den norra delen av skärgården. Här inväntade vi några färjor innan vi passerade farleden. Enligt lillebror som jobbat på Silja så kör det för fullt här. Tror att han sagt att de gör en arton nitton knop här. Hursomhelst så kom de väldigt fort här.
När vi kom ner i den södra skärgården funderade vi på hur långt österut vi skulle ta oss, väl medvetna om prognosen med ökad västsydvästlig vind följande dag. Men jag ville gärna paddla ända ut till yttre skärgården och runda Söderarmsfyr, vilket vi också gjorde. Efter detta så tog vi oss tillbaka en bit in i skärgården innan vi slog läger.
Vid solnedgången var vi tillbaka vid Bredskär, se waypoint 007, där vi gick iland för att äta kvällsmat. Vinden hade nu mojnat rejält och vi pratade om att ta en nattpaddling upp till Håkanskär, men istället valde vi att knäcka en vinare till maten och slå läger för natten. När Stefan, efter middagen, skulle diska kastrullen upptäckte han en liten fisk i den. Undra just vad han använde för power bait…
Varken jag eller Stefan slog upp något tält utan vi sov direkt på klipphällarna i sovsäckarna. Det var en fantastisk känsla att ligga där och titta på den otroligt stjärnklara himlen. Det kompakta mörkret förstärkte nog upplevelsen. En mer märklig känsla, nästan surrealistisk, var när färjorna passerade en bit ut som upplysta julgranar. Vaknade till några gånger under natten, tittade upp på den stjärnklara himlen, och fascinerades av den och kände mig lycklig som fick uppleva detta.
På söndagsmorgonen hade vinden tilltagit betänkligt, och på tillbakafärden i motvinden försökte vi hitta lä bakom alla tänkbara öar.
Efter några timmars kämpande i motvinden var vi framme vid Lerskären där vi skulle passera farleden upp till den norra skärgården. Men nu bedömde vi att vinden och vågorna var lite för tuffa, så vi åt lunch och la oss på en klippa och väntade på att vinden skulle mojna. När vi låg där fick vi se en älg komma simmandes mot oss, i det lugna vattnet, mellan vår ö och ön nordost om oss. Undrar just om den tog sig vidare från denna ö, nästa passage bjöd nog på betydligt tuffare sjö.
Efter fyra timmars väntan lugnade vinden ner sig något och då passade vi på att korsa farleden. Väl över gick det ganska bra att hitta lä bakom öarna. Efter den långa väntan hade nu solen börjat gå ner, så sista biten in till Rvsnäs paddla vi i mörker.
Totalt paddlade vi drygt 44 km denna fina helg.

Paddling i Gräsö skärgård

I helgen följde jag med Havspaddlarna till Gräsös vackra skärgård. Vi startade redan på fredag eftermiddagen ifrån Äspskäret på södra Gräsö. Till att börja med paddlade vi ner runt Fruören och snirklade runt här, i den södra skärgården en stund, innan vi vek av norr igen. Läger slog vi i en vik på nordvästra Malorna, se waypoint 005. Vi hade tagit med en säck ved så efter middagen tände vi en mysig brasa. Själv hade jag haft funderingar på att sova under min tarp, men pga myggen så valde jag att slå upp tältet på klippan intill kajaken istället. Otroligt härligt att få somna till vågskvalpet bara ett par meter utanför tältet.

På lördagen fortsatte vi upp i de nordligaste delarna av skärgården. Till att börja med så var det en klarblå himmel men mot eftermiddagen så blev det lite molnigare. I den norra delen var klipporna på öarna lite kalare.
Hela skärgården är väldigt stenig. Det är en märklig känsla, nästan lite svindlande, att paddla i det klara vattnet och se botten komma närmare och närmare och sedan bara glida över grunden. Nja, alla grunden gled man ju inte över. Har nog inte repat kajaken så mycket på en enda tur tidigare. :-( Efter några grundstötningar så förstod jag varför det inte var några andra båtar här. Dock mötte vi två kanotister från Falun i vackra hembyggda träkajaker.
På lördagskvällen slog vi läger på sydvästra Malbådan. , se waypoint 006. Innan middagen tog jag ett bad. Hm, det var snarare uppfriskande än skönt. ;-)

Under söndagsnatten kom det en del regn som även fortsatte på morgonen vid frukosten. Men innan vi hade packat kajakerna så var det uppehåll. Nu var det betydligt molnigare och vinden hade tilltagit något så vi fick lite surfvågor på vår väg söderut bland skären.

Denna vackra skärgård med härliga skär, öar och kobbar är väl värt ett besök. Här fanns också en massa fåglar, bl.a. såg vi flera havsörnar, ejder och strandpipare.

Vi som paddlade var: Stefan, Maria, Jan, Thomas, Kjell och så jag förstås.

Under päronträden ligger inga äpplen…

För en tid sedan var min pappa hemma hos mig och Ellen för att få klorna klippta på sin hund. Men före kloklippning och tandskrapning så hade jag tänkt bjuda på lite mat.

När jag stod där och skalade potatis kom Ellen insusandes i köket:
– Är maten klar snart?
– Nej det dröjer en halvtimme.
– Men jag är ju fett hungrig!
– Då får du ta en macka så länge.
Varpå hon plockar fram bröd, smör och ost för att börja göra sig en väntmacka. Jag vänder mig om och ser att hon har plockat fram min ost.
– Nej Ellen, inte den osten.
Då vaknar farfar till vid köksbordet och börja berätta för Ellen om när pappa (alltså jag) var lite då var han tvungen att köpa två olika sorters ostar, cheddar till sig och Billinge till mig. Lite förvånad vänder jag mig om och frågar:
– Kan du gissa var det är för ost som Ellen har tagit fram.
– Nej, svara han.
– Det är Kvibille cheddar, svarar jag, och vad tror du att hon vill ha…
– Jag vill ha den med älgen på, säger Ellen. (För den som inte vet kan jag berätta att det är just Billinge som jag skulle ha som barn)
Hur kunde det bli så här? Varenda tonåring, även jag, har väl någon gång tänkt eller sagt att man aldrig ska bli som sina föräldrar. Och ändå blir man det. Man äter sill, broccoli, och en massa annat som man var helt övertygad om att man aldrig skulle äta. Och nu för tiden dricker man nästa vadsomhelst hellre än coca-cola (åtminstone om det enbart är cola i glaset)…