94) 9-10 augusti 2008, Luröskärgård.
Några dagar före turen så var det stormvindar och kraftiga skyfall i Vänern. Så det var med stor lättnad vi kunde konstatera att vädret lugnade ner sig lagom till helgen. För de flesta deltagarna var detta nya paddelvatten så nyfikenheten var stor. Luröskärgård består av ca. 250 öar som ligger tätt hela vägen ner till Lurön. Öarna varierar i storlek där de flesta är trädbeklädda medan vissa är kala.
Efter en tidig start så kom vi fram till Ekenäs på lördag förmiddagen. Vädret bjöd på växlande sol och lätt vind. Vi började paddla söderut i farleden men ganska snart vek vi av för att gå väster om Kalvön. Denna första stäcka är ganska igenvassad men när vi kom till Långholmen och Halsön öppnade sig skärgården och visade sig i sin fulla prakt. Vid Badhallen gick vi iland för att äta lunch. Efter lunchen paddlade vi österut förbi Aspholmen, där fanns det möjlighet att handla rökt fisk, och vidare ner genom fågelskyddsområdet. På långt håll såg vi båken på Tvärvärpan något som vi bestämde oss för att titta närmare på. Innan vi gick iland vid gästhärbärget på Stenstacka rundade vi Lurseglarna, några fina skär väster om Husön. 
Denna eftermiddag låg hela Dalbosjön i det närmaste spegelblank, och som Kerstin i sin beundran uttryckte sig, ”Detta kan nog vara antingen himmel eller helvete, och idag är det rena himmelen”. Själv kom jag att tänka på en artikel, om denna plats, som var med i Utemagasinet för några år sedan där de skrev att ”vist blir man Lurisk” och vist stämmer det.
När vi förskansat oss i Sjöboden och badat i Vänern så intog vi en delikat middag på sjökrogen, Stormköket. Efter middagen gick vi en sväng runt ön med ambitionen att gå bort till klosterruinen. Men då mörkret började lägga sig så vände vi tillbaka redan vid det gamla tegelbruket.
Vi hade bestämt oss för att start klockan nio på söndagsmorgonen, men redan före nio satt alla färdiga i sina kajaker. Under natten hade vinden tilltagit, helt enligt prognosen, till en sydostligvind på 4- 9 m/s. När vi rundade Lurön så kände vi att även denna måttliga vind från Västgötasidan gav upphov till lättare surfvågor. Men innan vi kommit så långt passade några på att gå iland för att titta på klosterruinen, som vi inte hann gå fram till kvällen innan. Efter detta korta stopp började det regna, något som fortsatte mer eller mindre resten av dagen. På tillbakavägen mot Ekenäs snirklade vi runt bland öarna och gjorde ett stopp på Vithall, där vi besökte en gammal fiskestuga som nu mera är ett museum. Avslutningsvis så rundades några av de nordöstliga öarna innan vi återvände vi till bilarna, där Lars konstaterade att vi hade paddlat 16, 3 km på lördagen och 18,8 km på söndagen.
Vi som paddlade var: Tommy, Monica, Stefan, Sonja, Kenneth, Kerstin, Jan, Lars och Jag
Några dagar före turen så var det stormvindar och kraftiga skyfall i Vänern. Så det var med stor lättnad vi kunde konstatera att vädret lugnade ner sig lagom till helgen. För de flesta deltagarna var detta nya paddelvatten så nyfikenheten var stor. Luröskärgård består av ca. 250 öar som ligger tätt hela vägen ner till Lurön. Öarna varierar i storlek där de flesta är trädbeklädda medan vissa är kala.
Efter en tidig start så kom vi fram till Ekenäs på lördag förmiddagen. Vädret bjöd på växlande sol och lätt vind. Vi började paddla söderut i farleden men ganska snart vek vi av för att gå väster om Kalvön. Denna första stäcka är ganska igenvassad men när vi kom till Långholmen och Halsön öppnade sig skärgården och visade sig i sin fulla prakt. Vid Badhallen gick vi iland för att äta lunch. Efter lunchen paddlade vi österut förbi Aspholmen, där fanns det möjlighet att handla rökt fisk, och vidare ner genom fågelskyddsområdet. På långt håll såg vi båken på Tvärvärpan något som vi bestämde oss för att titta närmare på. Innan vi gick iland vid gästhärbärget på Stenstacka rundade vi Lurseglarna, några fina skär väster om Husön. 
Denna eftermiddag låg hela Dalbosjön i det närmaste spegelblank, och som Kerstin i sin beundran uttryckte sig, ”Detta kan nog vara antingen himmel eller helvete, och idag är det rena himmelen”. Själv kom jag att tänka på en artikel, om denna plats, som var med i Utemagasinet för några år sedan där de skrev att ”vist blir man Lurisk” och vist stämmer det.När vi förskansat oss i Sjöboden och badat i Vänern så intog vi en delikat middag på sjökrogen, Stormköket. Efter middagen gick vi en sväng runt ön med ambitionen att gå bort till klosterruinen. Men då mörkret började lägga sig så vände vi tillbaka redan vid det gamla tegelbruket.
Vi hade bestämt oss för att start klockan nio på söndagsmorgonen, men redan före nio satt alla färdiga i sina kajaker. Under natten hade vinden tilltagit, helt enligt prognosen, till en sydostligvind på 4- 9 m/s. När vi rundade Lurön så kände vi att även denna måttliga vind från Västgötasidan gav upphov till lättare surfvågor. Men innan vi kommit så långt passade några på att gå iland för att titta på klosterruinen, som vi inte hann gå fram till kvällen innan. Efter detta korta stopp började det regna, något som fortsatte mer eller mindre resten av dagen. På tillbakavägen mot Ekenäs snirklade vi runt bland öarna och gjorde ett stopp på Vithall, där vi besökte en gammal fiskestuga som nu mera är ett museum. Avslutningsvis så rundades några av de nordöstliga öarna innan vi återvände vi till bilarna, där Lars konstaterade att vi hade paddlat 16, 3 km på lördagen och 18,8 km på söndagen.
Vi som paddlade var: Tommy, Monica, Stefan, Sonja, Kenneth, Kerstin, Jan, Lars och Jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar