Här skriver jag om mitt kajakpaddlande och lite annat som blöter ner min näsa. Vill du titta lite närmare på någon av de små bilderna är det bara att ”klicka” på den.


söndag 22 mars 2009

Ulf Lundells Omaha konsert i Globen

I höstas var jag på Uffes unplugged konsert i Västerås. Det var en himla bra konsert med bra ljud, tydlig sång och en helt annat stuk än vad det brukar vara på hans föreställningar. Han var dessutom på ett strålande humör redan från starten.
I födelsedagspresent fick jag, av mina vänner Johan o Ann, en biljett till Uffe Lundells avslutningskonsert av Omaha turnén i Globen. Efter nästan tre månaders väntan så kom dagen D i går.
På väg till Stockholm laddade vi med SM-final i bandy på radion. Och allt verkade gå riktigt bra, först SM-guld till VSK och sedan visade sig våra sittplatser var riktigt bra. Men så fort Uffe drog igång så kunde vi bara konstatera att ljudet var helt värdelöst, eller som jag skulle ha sagt om jag inte var en så gammal gubbe, ludet sög fett. Sången hördes dåligt, basen slog igenom och när Marcus Olsson reste sig från pianot, som skar igenom, för att spela saxofon så hördes ingenting. Jag vet inte om musikanläggningen var underdimensionerad för Globen eller om högtalarna var spräckta eller om det minst sagt dåliga ljudet berodde på att mixerbordet var placerat precis framför baren…
Låt valet var okej men som för så många andra artister på turné, så låg fokus på den senaste plattan. Lite synd då han har så många bra låtar som han inte spelade.
Även om många nog saknade Janne Bark så tyckte Ulf själv att det var det bästa band han någonsin hade haft. Ska försöka lägga in en länk till YouTube där han presenterar bandet. http://www.youtube.com/watch?v=Ag-XGn1TXZA
Själva uppträdandet och showen var annars riktigt bra.
Inte helt otippat så var han klädd i jeans och en svart skjorta. Han körde några låtar innan han inledde en dialog, eller ska man säga monolog?, med publiken. För mig var höjdpunkten på konserten när han körde ”Hon gör mig galen”. För Uffe själv måste höjdpunkten ha varit ”Gå ut och var glad”, när han började vinka med armarna fram och tillbaka och hela publikhavet följde efter med en gång. Att få ett sådant gensvar måste vara en otroligt häftig känsla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar