Frilufts- & Kajakmässa – paddling

Idag var jag och Ellen på frilufts- & kajakmässan som arrageras av Västerås Kanotförening. Sen Ellen fick en egen häst så har hennes kajak, en Tahe Lifestyle, mest samlat damm. Därför har jag funderat på om vi ska byta den mot en kajak som vi båda skulle kunna använda. Så förutom att vi tittade på en massa kajakprylar och en fyrmansroll så provpaddlade jag en Tahe Greenland. Kajaken verkar trevlig men jag som är van vid ”pråmar”, Tahe Reval och VKV Offshore, tyckte att den kändes väldigt trång. Men det kan ju som sagt bero på att jag inte är van vid denna typ av kajak. Måste nog provpaddla flera Grönlänningar innan jag vet om det är något för mig. Skulle gärna ha provat en Black Pearl LV men någon sådan fanns inte på mässan.
En annan fördel med mässan vara att Ellen fick lust att ge sig ut och lufta Lifestylen. Så sent på eftermiddagen, lagom till mässan stängde för dagen, återvände vi till kanothuset.

Vi paddlade söderut i Hässlösundet men redan efter 10 minuters paddling så gick min paddel, en Robson Storm, sönder. Den gick av på mitten vid skarven. Det syntes tydligt att den har varit förstärkt med en aluminium hylsa som hade åkt in i skaftet. Någon reservpaddel hade jag naturligtvis inte tagit med. Så jag fick låna Ellens paddel och bogsera henne tillbaka till kanothuset. Här lånade jag helt fräckt Magnus paddel. Skickade iofs ett sms och frågade men vi hann komma tillbaka innan jag fick ett medgivande svar. :) Tack Magnus!
Med lånad paddel gjorde vi nu ett nytt försök kom då lite längre ner i sundet innan Ellen började bli trött.  Hon konstaterade då att jag varken hade tagit med fika eller något godis. Så det var bara att börja paddla tillbaka igen.
När vi var tillbaka igen så provpaddlade jag en Tahe Greenland Touring. I denna lite större variant av Greenland kände jag mig lite mer hemma. Men den är å andra sidan för stor för Ellen så den går bort…

Äntligen årets första paddeltur.

Efter en lång vinter var det idag dags för primärpaddling för året med Havspaddlarna. Vi var elva stycken som gav oss iväg från Björnöbron vid halvtio tiden. Solen tittade emellanåt fram genom molnen och Mälaren låg lugn med endast en lätt bris som krusade vattnet.
Turen som leddes av Daniel och Mats bar av till Stora Sandskär via västra sidan av Almö-Lindö. Väl framme vid Stora Sandskär möttes vi av två HAV-medlemmar från Eskilstuna som tagit sig dit från Sörmlandssidan.
Föreningen bjöd på grillkorv med tillbehör samt kaffe och kaka. Efter att vi grillat, ätit och druckit kaffe samt njutit en stund av solen som tittade fram så var det dags att ge sig av hemåt. Vi tog farväl av Eskilstuna-gänget som paddlade söderut medan vi paddlade av norrut igen. På tillbaka vägen så tilltog vinden något. Det kändes skönt att få känna på lite vågor även i denna pöl. :-)

Kebnekaise 2012-07-07—2012-07-13

Förra sommaren bestämde sig jag och Johan för att i år vandra vid Kebnekaise. Att vi nästan ett år i förväg började planerandet borde inneburit att vi skulle varit väl förberedda.  Men vi hade nog inte riktigt förstått skillnaden mellan att fjällvandra och bestiga Kebs sydtopp.

Efter att ha tagit flyget till Kiruna och sedan bussen till Nikkaluokta tog vi, i godan ro, en laxmacka på turistanläggningen. Sedan insåg vi att turlistan för båten som vi tänkt åka med över Ladtjojaure var synkad med bussen från Kiruna. Så i all hast slängde vi på oss våra allt för tunga ryggsäckar och började ta oss upp i Vistasdalen.

Båtresan över Ladtjojaure

Trötta, ledbrutna och genomsvettiga kom vi fram precis för att få de två sista platserna på båten. De sista åtta kilometrarna till Kebnekaise Fjällstation blev väldigt tunga och jag lovade mig själv en ny ryggsäck till nästa fjällvandring. Min nuvarande rygga funkar med en lättare packning men med så här tung packning får jag allt för mycket tyngd på axlarna.
Väl framme slog vi upp tältet och gick sedan för att se vad fjällstationen hade att erbjuda.

Tältplatsen nära fjällstationen med Tuolpagorni i bakgrunden

På söndagen tog vi det lugnt och vandrade upp mot Kitteldalen där vi bara njöt av den vackra utsikten. Av alla vackra fjäll var det Tuolpagorni som gjorde störst intryck på mig. Med sin vackra snöklädda kittel som ser ut som en krater så är den väldigt vacker. Johan berättade att han hört att just Kebnekaise betyder kittelfjäll och att det blev en förväxling med just Tuolpagorni när detta skulle namnges på kartan.

Ryggläge i solen

Det måste vara en idiot som har hittat på uttrycket: morgonstund har guld i munnen. Men på måndagsmorgonen gick vi i alla fall upp tidigt för att försöka vandra den västra leden upp till sydtoppen. Efter en rejäl frukost bestående av havregrynsgröt, mackor och kaffe så började vi vandra upp i Kitteldalen. I de små ryggsäckarna hade vi med oss förstärkningsplagg, bars, termosar med varmt vatten och två påsar med frystorkat. Dricksvatten fyllde vi i fjällbäckarna på lägre höjd. När vi vandrat i drygt tre timmar och passerat Kittelsjön, gått upp en bit på den Västra leden kom dimman insmygandes över kammen. Med tanke på dimman och vår knappa fjällerfarenhet bestämde vi oss, en bit före kaffedalen, för att vända tillbaka mot fjällstationen. Ganska snart visade det sig dock att dimman lättade men då hade vi redan bestämt oss och gått ett bra stycke tillbaka.


Johan fyller på vatten i en fjällbäck

Stenskravlet mot snön




Dimman kom insmygandes över kammen

Jag hade dock inte gett upp hoppet om att få bestiga sydtoppen, så jag gick och anmälde mig till en guidad tur till sydtoppen via den östra leden. Den östra leden är till skillnad mot den västra leden både en vandrings- och klättringsled. Då leden går över en glaciär och även innehåller klättermoment så kräver den stor erfarenhet eller att man har guide med sig. I den turen som jag tog ingick, förutom guider även ryggsäck, hjälm, stegjärn och klättersele med två cowtails.
Klockan halvåtta på tisdagsmorgonen var vi ett gäng på sexton förväntansfulla topptursturister och tre guider som gav oss iväg från fjällstationen.  Turen gick i ganska högt tempo där man vandrar i 25 minuter och vilar i 5 minuter. Vid två tillfällen tog vi lite längre pauser då det gavs tid att äta något. De flesta hade med sig mackor som det åt vid de två lunchbreaken medan jag själv hade jag med en termos med varmt vatten och en påse frystorkat som jag åt. Under den första delen, som var ganska brant, förbi Jökelbäcken kunde man fylla på vatten.  Vi började följa Jökelbäcken och passerar Björlingsglaciär. Över glaciären gick vi efter varandra på ett led med en hästlängds avstånd (som min dotter skulle sagt). Det lär finnas sprickor i glaciären, men som tur var så såg vi aldrig dem.  Efter Björlingsglaciär åkte stegjärnen på. Nu var det dags för traversering och lite klättring. Även om höjdpunkten på turen är att få stå på Sveriges tak 2104 m.ö.h uppe på sydtoppen så var detta dagens roligaste moment. Att krokafast cowtailsen och gå fram efter bergväggen och se sig om var en härlig känsla. Jag kände mig nästan som en riktig bergsklättrare. Väl uppe ovanför kanten, nästan vid toppstugan, så var utsikten bedårande. Det kan inte vara många dagar per år som utsikten är så fantastisk som den var denna dag. Den sista biten upp till själva toppen gick av bara farten. En av guiderna hade gått före och spänt upp en säkerhetslina på toppen, vilket kändes skönt. Med den fina sikt som var så såg man stupen på båda sidor om kammen och det var inte svårt att förstå vad ett snesteg skulle innebära här. Det låter kanske löjligt men att stå på Sveriges högsta punkt och se sig omkring gav nästan euforisk känsla. Efter att alla varit uppe på toppen så samlades vi åter vid platån nedanför toppstugan för att börja klättra tillbaka. På tillbaka vägen gick vi en något ostligare och drog på oss regnbyxor för att kunna åka nedför snöbranterna på rumporna, kul. Från fjällstationen till toppen och tillbaka igen tog ungefär tio timmar. Det var bitvis ganska jobbigt men oerhört kul och jag kan varmt rekommendera den guidade östra leden.

Björlingsglaciär

Traversering efter bergskanten

Fikapaus nedanför toppstugan

Jag 2104 m.ö.h :-)

Påväg ner igen

känner mig nästan som en riktig bergsklättrare...

Härlig utsikt

Renar som kom nedanför sydtoppen

På onsdagen gick jag en tur nere i dalgången Ladtjovagge. Från fjällstationen gick stigen ner i dalen och över Elsasbro. Sedan följde jag fjällbäcken i västlig riktning. Nere i dalen ligger en massa klippblock som antagligen har rasat ner från fjällväggen. Här finns också en massa häxkittlar i jokken som bildats av stenar som urholkat berget genom årtusenden. Efter att ha stannat och fotograferat en stund kom Kenneth och Johanna, som var med på gårdagens topptur, ikapp mig. De hade planerat att ta sig tillbaka via en bro längre fram och gå tillbaka på norra sidan om Jokken. Men efter ett tag, när vi inte kunde se bron, fick vi ta fram kartan och titta. Det visade sig dock att bron var bortspolad så vi fick tillslut vända tillbaka och gå samma väg tillbaka.

På Elsasbro (eller lite väster om) med Tuolpagorni i bakgrunden

På kvällen tog vi en dusch och bastu på fjällstationen samt bokade resan till Nikkaluokta. Här hade jag även tänkt raka mig, men av det blev det inget. För när jag skulle dra av skavsårstejpen från ena foten så lutade jag mig mot en tunna full av pantburkar och hörde ett klirrande. Det var rakbladet som hade ramlat ner i hålet till tunnan. Naturligtvis var tunnan full av burkar så jag insåg att det inte skulle vara någon idé att försöka hitta rakbladet. Rena och fräscha, dock orakade, intog vi en trerätters middag på fjällstationens restaurang, mumsigt.
På torsdagen gick vi till Silverfallet som ligger sydväst om Tuolpagorni. Vädret var fortfarande okej men det såg ut som om det skulle bli regn på eftermiddagen. Vi skyndade oss för att hinna upp till fallet och en bit tillbaka innan regnet kom. Vattenfallet är ganska maffigt och det skulle varit kul att klättrat upp till sjön ovanför men det får vänta till en annan gång. Lunchen intogs, lagom till regnet kom, i skydd av några klippblock.

Tuolpagorni nästan dolt i dimman

Silverfallet i bakgrunden

På fredagsmorgon gick vi upp tidigt, rev tältet och packade våra grejer. Av alla de vackra kulliser vi sett under veckan syntes nu inget. Dimman låg tät över dalen och vi funderade på om det verkligen skulle gå att flyga helikopter idag. Men efter några timmar så kom helikoptern och körde oss ner till Nikkaluokta. Härifrån fick vi skjuts till Kiruna av ett par från Eskilstuna som hade tagit bilen ända upp hit.
Att se hur vädret hela tiden förändrades var väldigt farsinerande. Moln och dimma kunde svepa in och dölja fjällen på nolltid för att sedan blåsa bort lika fort som de kom.

Long time no sea!

Har insett att min blogg, liksom så mycket annat i mitt liv, är kraftigt understimulerad. Inte för att jag inte har haft något att skriva om. Har under vintern kunnat skriva om långfärdsskridskoåkning, slalomåkning i Romme, Sälen och Åre men jag har inte haft någon inspiration. Nu är kajaksäsongen igång, men jag inte ens skrivit om de små turer som jag varit ute på. Hela tanken med att starta ”Dit näsan pekar” var ju faktiskt att skriva om mina paddlingsäventyr.

I veckan var jag dock med på Havspaddlarnas onsdagspaddling från Långholms bryggan. Det var Siw och Inger som höll i turen. Till slut blev vi ett gäng på 10 paddlare som gav oss iväg vid sextiden på kvällen. Till att börja med så paddlade vi sydväst mellan Ängsön och Långholmen för att sedan fortsätta söderut till stranden på Hallingens västra sida. Här gick Inger och Ingvar iland för att hitta Havspaddlarnas orienteringskontroll.

På Hallingens norra sida finns det en härlig klippa som vi intog för inta kvällsfika. Som grädden på moset hade Berit bakat en rabarberkaka som vi blev bjudna på. Efter rasten fortsatte vi österut mot Tallskären där ytterligare en orienteringskontroll ligger. Efter lite felnavigering så kunde de som ville läsa kontrollens kod gå iland på Tallskärens västra sida. Om jag får säga det själv så är nog detta den roligaste kontrollen i årets orientering. Alldeles under kontrollen så finns ett kvisthål där det bor två troll som man ska vara rädda om. Vi rundade sedan Långholmen och kom tillbaka till bryggan lagom till solnedgången. Under kvällen så såg vi fiskgjusar, skäggdoppingar och två tranor som lyfte från vassen när vi kom för nära. Vi fick även se en bäver som simmade förbi.

Vi som paddlade var: Siw Svensson, Inger Hester, Erik Hester, Kjell Ingeström, Ingvar Sporrong, Peter Palmér, Marianne Hellblom, Göran Arvelius, Berit Hallonsten och så lilla jag.

Adventspaddling

I dag hade Havspaddlarna sin traditionella adventstur. Det var för 12e året på rad som turen hölls och som vanlig genomfördes turen dagen före första advent.
Väderprognosen inför helgen lovade solsken men hårda vindar. På fredagseftermiddagen när jag fått ett återbud från Henrik så funderade jag på om det skulle bli någon mer än jag som tänkte paddla. Så jag chattade med Erik och frågade om han skulle följa med, vilket han lovade.
På lördagsmorgonen sken solen för fullt men vinden kändes lite för hård, åtminstone för hård för årstid, om man tänkt ge sig ut på någon längre överfart. Jag får erkänna att jag trodde att det blåste hårdare än vad det gjorde för enligt Hässlöflygplats var medelvinden 8 m/ med vindbyar över 11. Men det var i alla fall tillräckligt blåsigt för att förlägga dagens rutt till Hässlösundet. Då vinden var västsydväst fick vi en skyddad paddling hela vägen ner till Björnöns södra spets. Här gick vi ut och kände på lite på gässen och Lars surfade lite på tillbakavägen.
Det traditionsenliga fikat, med lussekajaker och pepparkakspaddlar, intogs i solskenet en bit ovanför badplatsen.
På tillbakavägen mötte vi några andra kanotister som var ute i det fina vädret.
Vi som idag paddlade de 11 km var: Pontus K, Kalle H, Jan W, Lars L, Erik G och Jag.

6 november paddling

Hösten är här även om det fortfarande är ca. 10 grader varmt i luften. Trots värmen så var det inget solsken denna söndag men heller ingen Ltüzen dimma.
Stefan och jag paddlade ut till Stora Sandskär för att fika. På vägen ut kom jag på att det var den 6 november så man borde väl ha haft med sig Gustav Adolfbakelser men det fick duga med kaffe, mackor, äpple och choklad.
Men hur är det egentligen med detta datum…borde vi inte fira den 16 november istället?

Höstpaddling med vedeldad bastu

Under ett antal år har jag försökt få till en mörkerpaddling under allhelgonahelgen. Tanken har sedan varit att turen skulle avslutas i en vedeldad bastu. Tyvärr har det aldrig blivit av och inte lär det bli någon sådan paddling i år heller. Men i söndags ledde jag i alla fall en höst paddling för
Havspaddlarna som avslutades med bastubad.
Vi var sex paddlare som gav sig av från Björnöbron vid tiotiden på söndagsförmiddagen. Efter en solig och fin lördag så hade vädret slagit om och blivit lite grått och mulet lagom tills det var dags för vår lilla paddeltur. Man skulle nog kunna säga att solen lyste med sin frånvaro, men det regnade i alla fall inte och såg inte heller ut att vara allt för blåsigt.
Trots att det var i slutet av oktober så var det ca 10 grader varmt i luften och nästan lika varmt i vattnet. Kanske kommer det att bli en mild vinter med paddling ytterligare några månader…
När vi passerat den norra delen av Björnön kände vi att den sydvästliga vinden var hårdare än vad vi från början trott. Så vi tog kurs mot Almö-Lindös östra sida för att få lite lä när vi sedan skulle paddlade söderut. Väl söder om Almö Lindö väntade en lite längre överfart till Stor Sandskär. Vinden kändes dock tilltagande så vi beslöt oss för att avstå från överfarten till Sandskär och istället stannatill på Skåpholmen. Här gick vi iland för att äta och fika. Själv hade jag köpt en påse gifflar som jag tänkt bjuda på men när Kerstin plockade fram en form med hembakad kaka så lät jag köpegifflarna ligga kvar i väskan.

På tillbaka vägen rundade vi stora och lilla Skärplingen innan vi klev iland vid Björnö stug & aktivitetscenter för att tända på i bastun. Medan bastun blev varm så paddlade vi tillbaka med kajakerna till bron och återvände sedan för bastu och Mälardopp.

Vi som paddlade var: Kalle, Inger, Kerstin, Stefan, Zdenek och jag.

Hjälmarekanal, 2011-09-10

Igår ledde Robert en paddeltur på Hjälmarekanal för Havspaddlarna. Tidigt på morgonen kändes det att hösten kommit, det var lite kyligt men temperaturen steg snart och innan vi var framme hade det blivit riktigt varmt och skönt i den strålande solen.
Turen startade efter den åttonde och sista slussen vid Hällby kvarn. Att paddla i en kanal är ganska långt ifrån en havspaddling men det har sin tjusning det också. Det var faktiskt mer varierande än vad jag föreställt mig.
Först paddla vi söderut genom Kvarnsjön och sedan vidare i kanalen. Bitvis var det skog på båda sidor och bitvis ängar eller odlingar eller en allé av gamla ekar. Flera hus ligger utmed kanalen och det såg ut som om det tidigare varit slussar vid några av dem.
Efter några km stannade vi och tog lite kaffe sittandes i kajakerna. Sedan fortsatte vi ner till Hjälmaren. Lunch åt vi på klipporna vid Notholmsviken.
Även om det var Robert som ledde turen så var det helt klart att det var en häger som visade oss vägen. När vi närmade oss så lyfte den och flög några hundra meter för att sedan landa vid strandkanten. Vid ett tillfälle blev hägern attackerad av en rovfågel, det såg ut att vara en falk.
På tillbakavägen kom det några droppar regn. Innan vi kom tillbaka till bilarna paddlade vi in en sväng i Kroksjön som ligger strax söder om Kvarnsjön.
I den härliga höstsolen fick vi en fin paddeltur på lite drygt 20 km.
Vi som paddlade var Robert, Zdenek, Stefan, Kerstin, Mats och jag.

Rudtjärnsgrottorna

I lördags var jag och Ellen tillsammans med Stefan och hans söner Erik och Albin till Rudtjärnsgrottorna. Dessa blockgrottor som är det största grottsystemet i Västmanlands ligger några km sydost om Virsbo. Som längst kan man krypa in 65 m i grottorna. Den totala längden av gångarna är över 160 m. Gångarna går som en labyrint med ett antal in- och utgångar i ett stenrös. Flera av ingångarna är bara några dm höga och någon meter breda. Inne i systemet finns det flera trånga passager men också några små salar.
När vi kom till platsen var det redan några pappor där med sina barn. Konstigt, undrar varför det bara var pappor som var där med sina barn?
Vi passade på att starta när det andra gänget tog rast. Barnen kröp runt och tyckte att det var jätte roligt, men jag är inte säker på att det var dom som hade roligast :-) Själv fick jag nästan en Enid Blyton känsla när vi ålade runt där, Fem på skattjakt eller något sånt.
I en av gångarna följde vi ett rep som någon hade lagt ut. Vid en trång passage kröp jag med fötterna först och försökte åla mig fram, men när jag kom till bröstkorgen tog det stopp. Barnen hade då redan passerat och fortsatte hela vägen medan jag fick vända. Tillslut kom vi dock ut vid nästan samma ställe.
Man blir riktigt trött, öm, svettig och hungrig av allt krypande och krälande. Så efter ett tag bröt vi för att grilla korv och köttbullar vid eldstaden som finns alldeles intill grottorna.
Efter maten ville ungarna fortsätta en stund till, så det var bara att dra på sig hjälm och pannlampa och gå under jord igen.
Det var en riktigt fin dagsutflykt och det var nog inte sista gången som vi besökte dessa grottor.

Kajakkurs för Nigel Foster

I onsdags gick jag en teknikkurs för Nigel Foster. Det var Havspaddlarna som tillsammans med Friluftsfrämjandet arrangerade denna kurs. Nigel är inte bara en världsberömd paddlare utan även en erkänt duktig pedagog som denna dag tog sig an en grupp på fem paddlare i Västerås.
Till att börja med så gick vi igenom lite teori, så som varför kajaken lovar när man paddlar framåt och faller när man backar. Det är sådant som jag märkt tidigare men aldrig riktigt förstått varför det sker. Efter ytterligare lite teori satte vi oss i kajakerna och paddlade över sundet till Björnön där övningarna började.
Nigel håller kurser i det mesta vad det gäller paddling men dagens övningar var inriktade på styrteknik. Även om jag har paddlat Revalen utan roder under de senaste åren så fick jag lära mig ett och annat utav Nigel och hans hustru Kristine som var hjälpledare. Jag lärde mig faktiskt mer än vad jag hade trott att jag skulle göra.
Bara att se Nigel paddla och förflytta kajaken är ett nöje. Att styra runt kajaken på alla möjliga och omöjliga sätt är för honom helt naturligt. Hur bär han sig åt? När jag försökte göra någon av övningarna frågade Kristin varför jag höll så hårt i paddeln. Ser man hur Nigel håller i paddeln så förstår jag vad hon menar, se bara på fotografiet.
Lunchen avnjöt vi, i det fina vädret, på Östra holmen. Efter lunchen fortsatte vi med fler övningar och paddlade så småningom tillbaka till Björnöbron.
Dagen avslutades med ett föredrag på biblioteket där han berättade om ett annorlunda paddeläventyr som de gjorde 2010. Turen gick från Medelhavet genom Frankrike till Atlanten. De färdades genom gamla kanaler och vindistrikt med allt vad det innebar.

Ålandspaddling 2011-08-26---2011-08-27

Förra helgen var jag, Mats och Daniel på Åland för att paddla. Vi gav oss iväg efter jobbet på torsdagseftermiddagen och tog färjan över till Eckerö. Då Daniel har en stuga väster om Mariehamn, som ligger precis vid havet, så kändes det onödigt att ta med oss tält.
På fredagen var vädret mulet och lite blåsigt men vågorna såg inte ut att vara allt för stora. Men då varken Mats eller Daniel har någon större erfarenhet av att paddla i vågor bestämde vi oss för att börja paddla ut ifrån stugan och känna lite på vågorna. Vågorna var mer som dyningar och bröt inte så vi paddlade söderut ner mot Lågskär och vidare ner till Österkläpp där vi gick iland. Här tittade vi på några små jättegrytor i berget och fikade. När vi satt och drack kaffet smögs sig dimman fram så att vi knappt såg till Bogskär. Vi skyndade oss iväg mot Truthällen och sedan upp mellan Bogskär och Smultrongrund. Även Kråkören och Storskär rundades före lunchen intogs. Innan vi paddlade tillbaka till stugan rundade vi Pepparn. Dagens sträcka blev 15 km.
På lördagen körde vi upp till Bomarsund och la i kajakerna lite norr om bron över till Prästö. Vi började paddla söderut förbi Bomarsunds fästning och rundade sedan Prästön innan vi fikade på en hög klippa vid norra Mickelsö.
Efter en lång fikapaus i det fina solskenet paddlade vi norröver för att äta lunch på Kåtholm. Nu började vinden tillta så vi tog bara en liten sväng upp till Ekholmen innan vi vände söderut på Vibberholms västra sida. Härifrån var det en ganska lång överfart innan vi var tillbaka vid Bomarsund. Dagens sträcka 17 km.

Kontroll av kajakorienteringskontroller

För en tid sedan fick jag ett mail från en medlem i Havspaddlarna om att två kajakorienteringskontroller saknades. Så för två veckor sedan paddlade jag och Mats ut på Mälaren för att ersätta de saknade kontrollerna.
Först paddlade vi ut till Stora Sandskär där vi åt lunch och skrev några rader i loggboken. Mätta och belåtna paddlade vi vidare till Flaten. Här satte jag upp en ny kontroll utan att ens leta efter den som antagligen var försvunnen. Sedan paddlade vi ytterligare några km söderut till Högholmen där vi gick i land för att sätta upp kontroll nummer sex igen. Det visade sig dock att den gamla kontrollen satt kvar så vi drack bara lite kaffe vid fyren innan vi vände hemåt igen.
På tillbaka vägen paddlade vi förbi Stor Skärplingen där ytterligare en kontroll sitter. Jag lät Mats leta reda på den själv utan min hjälp. Det kändes bra att han hittade kontrollen endast med hjälp av kartan och dess beskrivning.

Hajk till Brommö, 2011-07-25 --- 2011-07-27

Under några semesterdagar åkte jag och Ellen tillsammans med min kusin och några kusinbarn till Brommö. Detta är en tradition som kusinen och hans kompis har gjort under flera år. I år följde inte bara jag och Ellen med utan ytterligare en syssling till Ellen.
Vi lånade mamma och Staffans båt (eller är det lillebrors?) och åkte från Sjötorp på måndagseftermiddagen. Efter ca två timmars färd i fint väder var vi framme vid västra sidan av Brommö. Här la vi till vid klipporna som ligger inne i viken. Viken är en stor långgrund sandstrand.
En bit bort ligger det tre stora vindskydd som vi slog läger vid.
Vi började med att samla lite ved till en lägereld innan vi packade upp våra saker. Ellen och jag slog upp ett innertält som skydd mot eventuella myggor under natten.
Efter korvgrillning och lite mys vi lägerelden gick vi och la oss. Vi märkte knappt av några myggor men de lär ha funnits utanför myggnätet.
När vi vaknade på morgonen var vädret ännu finare än dagen innan.
På förmiddagen åkte kusinen över till Torsö för att hämta sin kompis och hans söner. När de anlänt började vi med att bada innan vi gick upp till lägret. De packade upp sina saker i vindskyddet mittemot det som vi ockuperat.
På eftermiddagen gick vi bort mot ön Hovden för att bada. Hela viken mellan Hovden och Brommö är en stor grund sandlagun. Vi vadade tillbaka till båten via den lilla ön i viken. På denna lilla ö låg änne ett vindskydd.
Till middag stekte vi hamburgare över elden på en stor stekhäll. Efter maten gick vi ut på klipporna och försökte fiska. Det visade sig vara ganska svårt vid det långgrunda berget med flera bottennapp. Så det blev ingen fisk idag… men det blev en dag med bad, bad och mera bad.
På onsdagen fortsatte det fantastiskt fina vädret med mera badande innan vi på eftermiddagen åkte tillbaka till Sjötorp.
För många år sedan var jag vid just denna badvik och paddlade med min kanadensare. Kommer ihåg att det fanns många fler fina platser i dessa vatten, måste ta mig hit och paddla kajak vid något tillfälle.