Adventspaddling

I år var det för fjortonde året som Havspaddlarna arrangerade adventsturen. De första åren som turen genomfördes så var det en tur med endast några få paddlare, men under de senaste åren så har det blivit fler och fler deltagare. Möjligen beror det på att fler och fler har införskaffat torrdräkter eller så har ryktet spridit sig om hur trevligt vi alltid har på årets sista tur J. I år var det 17 kanotister som startade och 16 som genomförde turen. Det känns som att det börjar bli svårt att hålla ihop en så stor grupp.


Foto Stefan Humbla

På morgonen var det några minusgrader och isen hade börjat lägga sig mellan bryggorna. En av deltagarna frågade om jag hade en alternativ upptagningsplats av kajakerna ifall isen skulle lagt sig tills vi kom tillbaka. Nu var det lite blåsigt så risken var nog minimal att det skulle frysa på några timmar.

Prognosen för dagen var mulet med vindar på 3-5 m/s och upp till 7 m/s i byarna. Det lät ju riktigt lovande och borde inte medföra några problem att paddla ut till Stora Sandskär, Havspaddlarnas inofficiella klubbholme. Men när jag tittade norr om Björnön så gick det vita gäss och den västliga vinden såg ut att vara något hårdare än prognosen. Från bryggorna, som låg i lä av Björnön, var det svårt att bedöma förhållandena. Om det nu var krabb sjö med brytande vågor så skulle det kännas fel att gå ut till Stora Sandskär. Med tanke på den aktuella vattentemperaturen, att alla inte hade torrdräkt och att jag inte riktigt visste hur erfarna alla deltagarna var så ville jag känna på vågorna innan jag bestämde vart vi skulle paddla.

Efter en kort genomgång så paddlade vi ut till Björnöns norra sida. Men efter ett par hundra meters paddling så var det en av deltagarna som vände, skäddan hade frusit fast och han kände sig inte komfortabel med situationen. Även min skädda hade frusit fast, dock tinade den efter en liten stund. När vi kom ut en bit så tyckte jag inte att det var någon större fara med vågorna så vi paddlade ner till Stora Sandskär via Almö-Lindös östra sida där vi fick lä.

Väl framme så tände vi en brasa av Stefans medhavda björkved. Det är märkligt att en liten eld kan göra så mycket för stämningen. Antar att elden ger oss någon form av trygghet som vi har inom oss från tidernas begynnelse.

Foto Stefan Humbla

Efter att vi ätit mat så fikades på Daniels pepparkakspaddlar och glögg samt mina lussekajaker. Innan vi återvände så skrev vi i den nya loggboken, den gamla som var fullskriven tog jag med hem.

När vi skulle paddla tillbaka så hade det nästan mojnat helt så vi paddlade på Almö-Lindös västra sida.
Vädret som till en början hade varit lite grått och blåsigt blev bättre och bättre ju längre dagen gick och till slut fick vi till och med lite solsken.

Foto Stefan Humbla