En kväll i vintras satt jag och Johan hemma hos honom och lyssnade på en massa gamla skivor. Fram på småtimmarna, när det nog hade gått ner en och annan öl och möjligen någon Sringbank, plockade Johan fram en gammal StatusQou platta. Under någon av låtarna klämde jag ur mig att SQ säkert var ett riktigt bra live band som man borde ha sett någon gång. J som naturligtvis redan hade sett dem, på Circus 1995, bekräftade att det är fullt drag på deras konserter.
Några dagar senare ringde Johan upp mig på jobbet och frågade om jag viste vilka som skulle komma till Sala 31 juli? StatusQuo! Naturligtvis bestämde vi oss omgående för att köpa biljetter. Det kändes lite kul att få gå på konsert i Sala, där både J och jag vuxit upp. I vår ungdom var det folkets park som gällde om man vill lyssna på livemusik och där såg jag flera svenska artister så som Jerry Williams, Dag Vag och Noice när de var på folkparksturnéer. Men det var då de, nu var det dags för ett celebert besök i lilla Sala med rocklegenderna StatusQuo.
De kom till stan med ett stort tält som de turnerar land och rike med. Bara i juli gjorde de 15 spelningar och med över 6000 spelningar i bagaget så är antagligen Status Quo det band som har turnerat mest av alla världens band. Att de alltid är ute på turné märktes genom att de är så samspelta och oerhört tighta.
I det relativt lilla tältet så blev det nästan en intim känsla när man stod bara 15 meter från scenen. De bjöd på svängig gubbrock med fullt ös som gjorde att hela publiken sögs med i dans, sång och handklapp. Efter att de spelat ”What you’re proposing” och några andra låtar som var väldigt bra så lyfte nästan tältet av allsången när de drog igång ”In the army now”. Sedan följde ett kort trumsolo.
Hm, det var andra konserten på raken där det spelades trumsolo. Trumsolon var ju mer eller mindre standard på 70- och 80-talskonserter men sedan dess tror jag knappt att jag varit med om det. Personligen tyckte jag att dessa trumsolon ofta var alldeles för långa och tråkiga, men jag minns en konsert på Hovet på för en massa år sedan med det kanadensiska bandet SAGA som gjorde ett häftigt trumsolo.
Nåja åter till detta gig, som varade i ca en och en halv timme, där det så småningom om blev dags för finalen med ”Roll over lay down”, ”Down down”, ”Whatever you want” och ”Rocking all over the world”” och en sådan final är ju nästan oslagbar.
Några dagar senare ringde Johan upp mig på jobbet och frågade om jag viste vilka som skulle komma till Sala 31 juli? StatusQuo! Naturligtvis bestämde vi oss omgående för att köpa biljetter. Det kändes lite kul att få gå på konsert i Sala, där både J och jag vuxit upp. I vår ungdom var det folkets park som gällde om man vill lyssna på livemusik och där såg jag flera svenska artister så som Jerry Williams, Dag Vag och Noice när de var på folkparksturnéer. Men det var då de, nu var det dags för ett celebert besök i lilla Sala med rocklegenderna StatusQuo.
De kom till stan med ett stort tält som de turnerar land och rike med. Bara i juli gjorde de 15 spelningar och med över 6000 spelningar i bagaget så är antagligen Status Quo det band som har turnerat mest av alla världens band. Att de alltid är ute på turné märktes genom att de är så samspelta och oerhört tighta.I det relativt lilla tältet så blev det nästan en intim känsla när man stod bara 15 meter från scenen. De bjöd på svängig gubbrock med fullt ös som gjorde att hela publiken sögs med i dans, sång och handklapp. Efter att de spelat ”What you’re proposing” och några andra låtar som var väldigt bra så lyfte nästan tältet av allsången när de drog igång ”In the army now”. Sedan följde ett kort trumsolo.
Hm, det var andra konserten på raken där det spelades trumsolo. Trumsolon var ju mer eller mindre standard på 70- och 80-talskonserter men sedan dess tror jag knappt att jag varit med om det. Personligen tyckte jag att dessa trumsolon ofta var alldeles för långa och tråkiga, men jag minns en konsert på Hovet på för en massa år sedan med det kanadensiska bandet SAGA som gjorde ett häftigt trumsolo.
Nåja åter till detta gig, som varade i ca en och en halv timme, där det så småningom om blev dags för finalen med ”Roll over lay down”, ”Down down”, ”Whatever you want” och ”Rocking all over the world”” och en sådan final är ju nästan oslagbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar