Winnerbäck, Bombardier Arena 2 dec. 2009

Igår eftermiddag kom Åsbrink förbi och frågade om jag skulle hänga med på Winnerbänk, vilket jag absolut ville. Har inte gått på en konsert och varit så oinlyssnad sen jag var på George Thorogood i början av 90-talet på en rockklubb i Stockholm. Jag äger inte ens en CD med honom och det enda jag har hört är det som spelats på radio. Ingen har väl missat duetten med Miss Li.
Åldersmässigt var publiken väldigt blandad. Det verkar som folk i alla åldrar gillar honom, det gör t.ex. både min mor och min dotter. Själv hade jag egentligen inga förväntningar på uppträdandet, var möjligen en smula rädd att det skulle bli lite segt. Men jag måste erkänna att han tog mig med storm. Allt var bra, ljudet, ljuset, musikerna, snacket, blandningen av låtar, tempot, sången och glädjen, det var helt enkelt en väldigt bra konsert.
Redan från första stund fick han ett gensvar från publiken som sjöng med i sångerna. Ofta kändes det som om alla utom jag kunde texterna. Det verkade som om han också var lite förvånad över detta, då han flera gånger började skratta och kom av sig i sången.
För mig var höjdpunkten medley med ”Hugger i sten” och ”solen i ögonen”, vilket jävla drag!
Det får nog bli fler konserter med honom och då ska jag vara lite bättre förbered.