Idag var jag med föreningen LiV, Långfärdsskridsko i Västerås, och åkte skridskor på Olof-Jons damm, Silvköparen och Långforsen. Vi tog oss dit med buss som avgick från Västerås klockan nio.
Strax före klockan tio började vi åka på Olof-Jons damm där stöpisen var småknottrig, ungefär som en apelsin, men snöfri. På sina håll var det även helt slät kärnis. Av kylan, som låg mellan 12 och 14 minusgrader, hade det bildats ”frostfjädrar” på isen. Även träden var fulla av rimfrost som i solskenet fick tankarna att gå till idylliska julkort (som jag inte skickat några i år, hm…). Trots att 
det var helt vindstilla så kändes det som om det var medvind hela tiden, härligt! Efter tolv km åkning och en fikapaus gick vi över vägen till Silvköparen och fortsatta skrinnandet. Här kändes isen inte lika bra och efter någon timme avgick bussen till Måns Ols för vidare åkning på Långforsen.
Då jag är uppvuxen vid Långforsen så kan jag nog kalla detta för mina hemmavatten, eller kanske hemma is, så här kunde jag glänsa lite genom att guida gruppen och berätta om de äldsta delarna av dammen, Stora Skuggan och vad Brännholmen kallas i folkmun.
Under denna underbara dag kunde jag inte låta bli att nynna på ”vilken underbar dag”.
Totalt så åkte vi drygt 30 km idag, ingen dålig premiärtur.
Strax före klockan tio började vi åka på Olof-Jons damm där stöpisen var småknottrig, ungefär som en apelsin, men snöfri. På sina håll var det även helt slät kärnis. Av kylan, som låg mellan 12 och 14 minusgrader, hade det bildats ”frostfjädrar” på isen. Även träden var fulla av rimfrost som i solskenet fick tankarna att gå till idylliska julkort (som jag inte skickat några i år, hm…). Trots att 
det var helt vindstilla så kändes det som om det var medvind hela tiden, härligt! Efter tolv km åkning och en fikapaus gick vi över vägen till Silvköparen och fortsatta skrinnandet. Här kändes isen inte lika bra och efter någon timme avgick bussen till Måns Ols för vidare åkning på Långforsen.Då jag är uppvuxen vid Långforsen så kan jag nog kalla detta för mina hemmavatten, eller kanske hemma is, så här kunde jag glänsa lite genom att guida gruppen och berätta om de äldsta delarna av dammen, Stora Skuggan och vad Brännholmen kallas i folkmun.
Under denna underbara dag kunde jag inte låta bli att nynna på ”vilken underbar dag”.
Totalt så åkte vi drygt 30 km idag, ingen dålig premiärtur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar