Har haft lite bloggtorka ett tag, men snart drar kajaksäsongen igång och då blir det nog lite mer skrivande igen. Fram till dess får det bli lite tillbaka blickar på vinterns Alpresa.
Fotografiet i bakgrunden är taget den 17 december 1974. Texten på fotografiet ”Quando lo sci diventa storia”, på Svenska tror jag att det blir När skidåkning blev historia. Behöver jag skriva att mannen i mitten är Ingemar Stenmark. Det var nämligen då, 17 december 1974, och här i Madonna di Campiglio som Ingemar Stenmark vann sin första, av helt osannolika 86, världscupsegrar. Som Svensk blev jag nästan tårögd när jag såg detta fotografi. Själv vet jag ju att denne legend är en av världens främsta idrottsmän genom tiderna, men att en förstoring av honom sitter nedanför världscupsbacken i denna klassiska alpina ort är nästan ofattbart. Italien har ju själva haft så många fantastiska skidåkare och dessutom har det gott 37 år sedan fotografiet togs, och ändå är det han som är porträtterad här. Efter den första segern lär han ha sagt i en intervju" Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag" Att många med mig förknippar Madonna med just Stenmark är nog inte så konstigt då han totalt vann åtta världscupstävlingar här. Nog om när skidåkning blev historia, men kunde inte låta bli att skriva några rader om detta när jag såg fotografiet. Turistgubben i förgrunden av fotografiet är faktiskt ingen japan utan bara lilla jag som stelt poserar framför monumentet.
Under vecka 11 var jag och min kompis Johan i Madonna di Campiglio för att åka skidor. Det har varit en ganska snöfattig vinter i Alperna men i Madonna, som är ett av de snösäkraste ställena i Alperna, var det gott om snö. Till och med i byn, som ligger på ca 1500 meters höjd, fanns det gott om snö och mer skulle det komma... Den första skiddagen, söndagen, åkte vi i Cinque Laghis & Pradologos skidsystem. Här finns de lite enklare röda backarna F.I.S 3-TRE som var himla läckra att finåka i. Här ligger också världscupsbacken Canalone Miramonti även kallad ”Stenmarks backen”, som är en av de brantaste och mest tekniskt krävande slalombackarna i världscupen. Att åka ner för denna klassiska backe var väldigt speciellt. Jag kände mig nästan lite stolt att åka här, nästan som om jag hade en anknyttning till backen. Madonna har mycket mer skidåkning än detta skidsystem att bjuda på. Större delen av måndagen tillbringade vi på andra sidan dalen i Passo Groste där de högst belägna pisterna ligger. Att ta sig upp till toppen, som ligger på 2504 meter, med gondolen tar 24 minuter. Här uppe finns några enkla blå backar som är perfekta för barnfamiljer. Men här ligger också flera härliga röda pister som vi carvade i vid ett flertal tillfällen under veckan.
Tyvärr var vädret inte det bästa under tisdag till torsdag med dimma och ihärdigtsnöande. Så under dessa dagar åkte vi lite försiktig vid Monte Spinale och Passo Groste. Men när vi kom ut från hotellet på fredagsmorgonen så var himlen klarblå och solen sken. Det blev åkning från tidig morgon tills liftarna stängde. Vi började i Monte Spinale fortsatte till Passo Groste sedan Pradolago och avslutade i Cinque Lagi med de sista åken i Stenmarks backen. Ni får ursäkta, men jag bara måste få avsluta med ytterligare två exempel på Stenis överlägsenhet. Under säsongen 1978/79 vann han med 4,06 sekunders marginal i Jasna, Tjeckoslovakien. Det är den största segermarginalen i storslalom historien. Under säsongen 1981/82 vann han med 3,16 sekunder i Kitzbühel. Det är den största segermarginalen i slalom.
Nämen 2 livs levande snögubbar :-))
SvaraRadera