Skidtur i Klotens naturreservat

I helgen var Erik, Stefan och jag på skidtur i Klotens naturreservat. På lördagsförmiddagen skidade vi fram till vindskyddet, norr om Nothussundet i långvattnet, där vi åt lunch. Här lastade vi av våra ryggsäckar och gjorde en dagsturen med lätt packning.

Att skida fram över isen, i någon minusgrad och lite blåst men i solsken, kändes härligt. När vi kom fram till sundet mot Korslångssmedjan var det öppet vatten så vi fortsatte på land istället.
På tillbakavägen skidade vi över berget och kom fram lite norr om vindskyddet.
Framme vid vindskyddet började Stefan hämta ved och Erik skottade fram grillplatsen, som var helt översnöad, och själv fick jag koka kaffe, men någon måste ju göra det hårda arbetet ;-)

Som vanligt ville Erik tända brasan med tändstål, ingen lätt uppgift med den sura veden som vi hade tillgång till. Turligt nog hade Stefan tagit med lite tändved som var riktigt torr. När elden väl började ta fart så gjorde vi scones i gjutjärnspanna. Senare på kvällen lagade vi bakpotatis och lök i glöden och till detta stekte vi oxfilé. Till efterrätt blev det en 70-talsklassiker, grillad banan med choklad.
Trotts en fantastisk stjärnklar kväll blev det en mild natt som vi tillbringade i vindskyddet.
På söndagsmorgonen steg jag upp lite före de andra, mest för att jag var nödig. Men när jag ändå var uppe så sågade och hugg jag upp lite ved till morgonbrasan.
Efter frukost så packade vi ihop våra saker och skidade tillbaka till bilen.

Skidtur i Naturreservatet Stora Flyten

Friluftsfrämjandet i Västerås ordnade idag en skidutflykt i naturreservat Stora Flyten som ligger mellan Virsbo och Gunnilbo. Här finns ett stort myr- och sjölandskap som vi fick uppleva och njuta av denna januari dag. Det fina vädret på -8 grader gjorde säkert att Magnus, som ledde turen, hade fått in så många som nio anmälningar, plus labradoren Coin, till turen.
Vi startade från Avlången och började skida söderut över sjön och sedan över myrarna. På sjön låg det inte så mycket snö men ute på myren fick vi spåra i ganska djup snö. När vi kom in på den södra delen av sjön Råsen såg vi ett vargspår. Tassavtrycket var 12 cm långa, med det karakteristiska krysset i, och det var ca 70 cm mellan avtrycken. En bit norrut, på Råsens östra sida, tog vi en fikapaus.
Efter pausen fortsatte vi till Rudtjärnsgrottorna där vi klättrade upp på Rudtjärnsberget, som trotts namnet snarare känns som en åsrygg. När man tog av sig skidorna så sjönk man betydligt djupare i snön än vad man trodde att man skulle. Vi kikade ner i grottsystemet men vi kröp inte någon längre sträcka innan vi vände om.
Sista biten tillbaka skidade vi genom en gles skog där vi såg färska älgspår, vilka kliv de tar. Tillbaka vid Avlångens vindskydd grillade vi korv samt satt och småpratade innan vi skildes åt.

Skidåkning i Vemdalen.

I torsdags åkte Johan, Ellen och jag upp till Vemdalen. Vi hade hyrt en jättefin stuga i Storhogna. Tanken var att Ann och Gustaf också skulle ha följt med, men tyvärr var de tvungna att stanna hemma på grund av feber.
Fredagen bjöd på härligt vinterväder med knappa tio minusgrader. Vi började denna första dag med att åka skidor i Vemdalsskalet. Här åkte vi upp och ner i blåa, röda och svarta pister på både Hovde och Skalsfjället. Efter några timmar så tog vi lunch uppe på toppen i Hovdestugan. Sedan fortsatte vi åka tills benen inte orkade längre (och då gick faktiskt liftarna fortfarande).
På lördagsmorgonen visade termometern i Storhogna minus sex grader. Målet för dagen var att prova den nya sittliften i Björnriket, så började köra däråt. Efter några km, när vi passerade Vemdalsskalet, var termometern nere i minus åtta grader. Efter ytterligare några km så började det att knäppa i bilen och rutorna immade igen, temperaturen fullkomligt rasade. Och lagom tills vi kom fram till Björnriket så hade temperaturen trillat ner till -28 grader, så vi vände om och körde tillbaka till Vemdalsskalet där vi åkte hela dagen.
Den avslutande dagen tog vi oss till Björnriket där vi tillslut fick prova den nya liften, Grizzly express, och de nya nedfarterna.

Provåkning i Romme

Lördagen före Lucia var jag till Romme, med Johan och Gustaf, för att prova mina nya HEAD Super Shape. Mina gamla HEAD var ju femton år så det var hög tid att byta ut dem. (Under de senaste åren har Ellen kollat i liftköerna, för att se, om det fanns någon med längre skidor än mig.) Efter ett par åk på dessa styva Super Shape så undrade jag varför jag inte bytt skidor tidigare.
Även om det var ganska kallt så kom det på eftermiddagen lite underkylt regn. Det resulterade i nerisade skidglasögon så vi fick ta en kort fika innan vi kunde köra igen.
Då Ellen dansade i uppsättningen av ”Grön av avund” den helgen så fick hon vänta tills idag med att prova hennes ny utrustning. Vi gav oss iväg tidigt imorse från Västerås för att vara framme vid Romme Alpin när liftarna startade. Vädret idag var omväxlande sol och minus åtta grader med andra ord; perfekt skidväder. Vi åkte några timmar, i Prästslingan, Skogsriskan och Solstinget innan vi tog en fika för att sedan fortsätta en timme till innan det blev lunch. Efter lunchen höll vi oss på sydsidan.
Vad tyckte då Ellen om sin nya utrustning? Jo, även hon var också nöjd med sina nya prylar.
Nu vet vi att all utrustning funkar så på torsdag bär det av till Vemdalen. Med tanke på namnet så passar det väl bra för en unge som nyligen dansade i Grön av avund :-)