Dit näsan pekar

Adventspaddling

2011-11-26T18:02:00.003+01:00

I dag hade Havspaddlarna sin traditionella adventstur. Det var för 12e året på rad som turen hölls och som vanlig genomfördes turen dagen före första advent.
Väderprognosen inför helgen lovade solsken men hårda vindar. På fredagseftermiddagen när jag fått ett återbud från Henrik så funderade jag på om det skulle bli någon mer än jag som tänkte paddla. Så jag chattade med Erik och frågade om han skulle följa med, vilket han lovade.
På lördagsmorgonen sken solen för fullt men vinden kändes lite för hård, åtminstone för hård för årstid, om man tänkt ge sig ut på någon längre överfart. Jag får erkänna att jag trodde att det blåste hårdare än vad det gjorde för enligt Hässlöflygplats var medelvinden 8 m/ med vindbyar över 11. Men det var i alla fall tillräckligt blåsigt för att förlägga dagens rutt till Hässlösundet. Då vinden var västsydväst fick vi en skyddad paddling hela vägen ner till Björnöns södra spets. Här gick vi ut och kände på lite på gässen och Lars surfade lite på tillbakavägen.
Det traditionsenliga fikat, med lussekajaker och pepparkakspaddlar, intogs i solskenet en bit ovanför badplatsen.
På tillbakavägen mötte vi några andra kanotister som var ute i det fina vädret.
Vi som idag paddlade de 11 km var: Pontus K, Kalle H, Jan W, Lars L, Erik G och Jag.

6 november paddling

2011-11-06T22:36:00.005+01:00

Hösten är här även om det fortfarande är ca. 10 grader varmt i luften. Trots värmen så var det inget solsken denna söndag men heller ingen Ltüzen dimma.
Stefan och jag paddlade ut till Stora Sandskär för att fika. På vägen ut kom jag på att det var den 6 november så man borde väl ha haft med sig Gustav Adolfbakelser men det fick duga med kaffe, mackor, äpple och choklad.
Men hur är det egentligen med detta datum…borde vi inte fira den 16 november istället?

Höstpaddling med vedeldad bastu

2011-11-02T22:48:00.005+01:00

Under ett antal år har jag försökt få till en mörkerpaddling under allhelgonahelgen. Tanken har sedan varit att turen skulle avslutas i en vedeldad bastu. Tyvärr har det aldrig blivit av och inte lär det bli någon sådan paddling i år heller. Men i söndags ledde jag i alla fall en höst paddling för
Havspaddlarna som avslutades med bastubad.
Vi var sex paddlare som gav sig av från Björnöbron vid tiotiden på söndagsförmiddagen. Efter en solig och fin lördag så hade vädret slagit om och blivit lite grått och mulet lagom tills det var dags för vår lilla paddeltur. Man skulle nog kunna säga att solen lyste med sin frånvaro, men det regnade i alla fall inte och såg inte heller ut att vara allt för blåsigt.
Trots att det var i slutet av oktober så var det ca 10 grader varmt i luften och nästan lika varmt i vattnet. Kanske kommer det att bli en mild vinter med paddling ytterligare några månader…
När vi passerat den norra delen av Björnön kände vi att den sydvästliga vinden var hårdare än vad vi från början trott. Så vi tog kurs mot Almö-Lindös östra sida för att få lite lä när vi sedan skulle paddlade söderut. Väl söder om Almö Lindö väntade en lite längre överfart till Stor Sandskär. Vinden kändes dock tilltagande så vi beslöt oss för att avstå från överfarten till Sandskär och istället stannatill på Skåpholmen. Här gick vi iland för att äta och fika. Själv hade jag köpt en påse gifflar som jag tänkt bjuda på men när Kerstin plockade fram en form med hembakad kaka så lät jag köpegifflarna ligga kvar i väskan.

På tillbaka vägen rundade vi stora och lilla Skärplingen innan vi klev iland vid Björnö stug & aktivitetscenter för att tända på i bastun. Medan bastun blev varm så paddlade vi tillbaka med kajakerna till bron och återvände sedan för bastu och Mälardopp.

Vi som paddlade var: Kalle, Inger, Kerstin, Stefan, Zdenek och jag.

Hjälmarekanal, 2011-09-10

2011-09-11T23:10:00.006+02:00

Igår ledde Robert en paddeltur på Hjälmarekanal för Havspaddlarna. Tidigt på morgonen kändes det att hösten kommit, det var lite kyligt men temperaturen steg snart och innan vi var framme hade det blivit riktigt varmt och skönt i den strålande solen.
Turen startade efter den åttonde och sista slussen vid Hällby kvarn. Att paddla i en kanal är ganska långt ifrån en havspaddling men det har sin tjusning det också. Det var faktiskt mer varierande än vad jag föreställt mig.
Först paddla vi söderut genom Kvarnsjön och sedan vidare i kanalen. Bitvis var det skog på båda sidor och bitvis ängar eller odlingar eller en allé av gamla ekar. Flera hus ligger utmed kanalen och det såg ut som om det tidigare varit slussar vid några av dem.
Efter några km stannade vi och tog lite kaffe sittandes i kajakerna. Sedan fortsatte vi ner till Hjälmaren. Lunch åt vi på klipporna vid Notholmsviken.
Även om det var Robert som ledde turen så var det helt klart att det var en häger som visade oss vägen. När vi närmade oss så lyfte den och flög några hundra meter för att sedan landa vid strandkanten. Vid ett tillfälle blev hägern attackerad av en rovfågel, det såg ut att vara en falk.
På tillbakavägen kom det några droppar regn. Innan vi kom tillbaka till bilarna paddlade vi in en sväng i Kroksjön som ligger strax söder om Kvarnsjön.
I den härliga höstsolen fick vi en fin paddeltur på lite drygt 20 km.
Vi som paddlade var Robert, Zdenek, Stefan, Kerstin, Mats och jag.

Rudtjärnsgrottorna

2011-09-06T22:24:00.009+02:00

I lördags var jag och Ellen tillsammans med Stefan och hans söner Erik och Albin till Rudtjärnsgrottorna. Dessa blockgrottor som är det största grottsystemet i Västmanlands ligger några km sydost om Virsbo. Som längst kan man krypa in 65 m i grottorna. Den totala längden av gångarna är över 160 m. Gångarna går som en labyrint med ett antal in- och utgångar i ett stenrös. Flera av ingångarna är bara några dm höga och någon meter breda. Inne i systemet finns det flera trånga passager men också några små salar.
När vi kom till platsen var det redan några pappor där med sina barn. Konstigt, undrar varför det bara var pappor som var där med sina barn?
Vi passade på att starta när det andra gänget tog rast. Barnen kröp runt och tyckte att det var jätte roligt, men jag är inte säker på att det var dom som hade roligast :-) Själv fick jag nästan en Enid Blyton känsla när vi ålade runt där, Fem på skattjakt eller något sånt.
I en av gångarna följde vi ett rep som någon hade lagt ut. Vid en trång passage kröp jag med fötterna först och försökte åla mig fram, men när jag kom till bröstkorgen tog det stopp. Barnen hade då redan passerat och fortsatte hela vägen medan jag fick vända. Tillslut kom vi dock ut vid nästan samma ställe.
Man blir riktigt trött, öm, svettig och hungrig av allt krypande och krälande. Så efter ett tag bröt vi för att grilla korv och köttbullar vid eldstaden som finns alldeles intill grottorna.
Efter maten ville ungarna fortsätta en stund till, så det var bara att dra på sig hjälm och pannlampa och gå under jord igen.
Det var en riktigt fin dagsutflykt och det var nog inte sista gången som vi besökte dessa grottor.

Kajakkurs för Nigel Foster

2011-09-05T22:11:00.003+02:00

I onsdags gick jag en teknikkurs för Nigel Foster. Det var Havspaddlarna som tillsammans med Friluftsfrämjandet arrangerade denna kurs. Nigel är inte bara en världsberömd paddlare utan även en erkänt duktig pedagog som denna dag tog sig an en grupp på fem paddlare i Västerås.
Till att börja med så gick vi igenom lite teori, så som varför kajaken lovar när man paddlar framåt och faller när man backar. Det är sådant som jag märkt tidigare men aldrig riktigt förstått varför det sker. Efter ytterligare lite teori satte vi oss i kajakerna och paddlade över sundet till Björnön där övningarna började.
Nigel håller kurser i det mesta vad det gäller paddling men dagens övningar var inriktade på styrteknik. Även om jag har paddlat Revalen utan roder under de senaste åren så fick jag lära mig ett och annat utav Nigel och hans hustru Kristine som var hjälpledare. Jag lärde mig faktiskt mer än vad jag hade trott att jag skulle göra.
Bara att se Nigel paddla och förflytta kajaken är ett nöje. Att styra runt kajaken på alla möjliga och omöjliga sätt är för honom helt naturligt. Hur bär han sig åt? När jag försökte göra någon av övningarna frågade Kristin varför jag höll så hårt i paddeln. Ser man hur Nigel håller i paddeln så förstår jag vad hon menar, se bara på fotografiet.
Lunchen avnjöt vi, i det fina vädret, på Östra holmen. Efter lunchen fortsatte vi med fler övningar och paddlade så småningom tillbaka till Björnöbron.
Dagen avslutades med ett föredrag på biblioteket där han berättade om ett annorlunda paddeläventyr som de gjorde 2010. Turen gick från Medelhavet genom Frankrike till Atlanten. De färdades genom gamla kanaler och vindistrikt med allt vad det innebar.

Ålandspaddling 2011-08-26---2011-08-27

2011-09-04T17:25:00.009+02:00

Förra helgen var jag, Mats och Daniel på Åland för att paddla. Vi gav oss iväg efter jobbet på torsdagseftermiddagen och tog färjan över till Eckerö. Då Daniel har en stuga väster om Mariehamn, som ligger precis vid havet, så kändes det onödigt att ta med oss tält.
På fredagen var vädret mulet och lite blåsigt men vågorna såg inte ut att vara allt för stora. Men då varken Mats eller Daniel har någon större erfarenhet av att paddla i vågor bestämde vi oss för att börja paddla ut ifrån stugan och känna lite på vågorna. Vågorna var mer som dyningar och bröt inte så vi paddlade söderut ner mot Lågskär och vidare ner till Österkläpp där vi gick iland. Här tittade vi på några små jättegrytor i berget och fikade. När vi satt och drack kaffet smögs sig dimman fram så att vi knappt såg till Bogskär. Vi skyndade oss iväg mot Truthällen och sedan upp mellan Bogskär och Smultrongrund. Även Kråkören och Storskär rundades före lunchen intogs. Innan vi paddlade tillbaka till stugan rundade vi Pepparn. Dagens sträcka blev 15 km.
På lördagen körde vi upp till Bomarsund och la i kajakerna lite norr om bron över till Prästö. Vi började paddla söderut förbi Bomarsunds fästning och rundade sedan Prästön innan vi fikade på en hög klippa vid norra Mickelsö.
Efter en lång fikapaus i det fina solskenet paddlade vi norröver för att äta lunch på Kåtholm. Nu började vinden tillta så vi tog bara en liten sväng upp till Ekholmen innan vi vände söderut på Vibberholms västra sida. Härifrån var det en ganska lång överfart innan vi var tillbaka vid Bomarsund. Dagens sträcka 17 km.

Kontroll av kajakorienteringskontroller

2011-08-28T22:09:00.003+02:00

För en tid sedan fick jag ett mail från en medlem i Havspaddlarna om att två kajakorienteringskontroller saknades. Så för två veckor sedan paddlade jag och Mats ut på Mälaren för att ersätta de saknade kontrollerna.
Först paddlade vi ut till Stora Sandskär där vi åt lunch och skrev några rader i loggboken. Mätta och belåtna paddlade vi vidare till Flaten. Här satte jag upp en ny kontroll utan att ens leta efter den som antagligen var försvunnen. Sedan paddlade vi ytterligare några km söderut till Högholmen där vi gick i land för att sätta upp kontroll nummer sex igen. Det visade sig dock att den gamla kontrollen satt kvar så vi drack bara lite kaffe vid fyren innan vi vände hemåt igen.
På tillbaka vägen paddlade vi förbi Stor Skärplingen där ytterligare en kontroll sitter. Jag lät Mats leta reda på den själv utan min hjälp. Det kändes bra att han hittade kontrollen endast med hjälp av kartan och dess beskrivning.

Hajk till Brommö, 2011-07-25 --- 2011-07-27

2011-08-12T21:42:00.005+02:00

Under några semesterdagar åkte jag och Ellen tillsammans med min kusin och några kusinbarn till Brommö. Detta är en tradition som kusinen och hans kompis har gjort under flera år. I år följde inte bara jag och Ellen med utan ytterligare en syssling till Ellen.
Vi lånade mamma och Staffans båt (eller är det lillebrors?) och åkte från Sjötorp på måndagseftermiddagen. Efter ca två timmars färd i fint väder var vi framme vid västra sidan av Brommö. Här la vi till vid klipporna som ligger inne i viken. Viken är en stor långgrund sandstrand.
En bit bort ligger det tre stora vindskydd som vi slog läger vid.
Vi började med att samla lite ved till en lägereld innan vi packade upp våra saker. Ellen och jag slog upp ett innertält som skydd mot eventuella myggor under natten.
Efter korvgrillning och lite mys vi lägerelden gick vi och la oss. Vi märkte knappt av några myggor men de lär ha funnits utanför myggnätet.
När vi vaknade på morgonen var vädret ännu finare än dagen innan.
På förmiddagen åkte kusinen över till Torsö för att hämta sin kompis och hans söner. När de anlänt började vi med att bada innan vi gick upp till lägret. De packade upp sina saker i vindskyddet mittemot det som vi ockuperat.
På eftermiddagen gick vi bort mot ön Hovden för att bada. Hela viken mellan Hovden och Brommö är en stor grund sandlagun. Vi vadade tillbaka till båten via den lilla ön i viken. På denna lilla ö låg änne ett vindskydd.
Till middag stekte vi hamburgare över elden på en stor stekhäll. Efter maten gick vi ut på klipporna och försökte fiska. Det visade sig vara ganska svårt vid det långgrunda berget med flera bottennapp. Så det blev ingen fisk idag… men det blev en dag med bad, bad och mera bad.
På onsdagen fortsatte det fantastiskt fina vädret med mera badande innan vi på eftermiddagen åkte tillbaka till Sjötorp.
För många år sedan var jag vid just denna badvik och paddlade med min kanadensare. Kommer ihåg att det fanns många fler fina platser i dessa vatten, måste ta mig hit och paddla kajak vid något tillfälle.

Kajakorientering, 2011-07-17

2011-07-23T21:31:00.002+02:00

I söndags paddlade jag och Stefan ut med Havspaddlarnas sista orienteringskontroller, det blev tillslut 21 kontroller. För att få delta i utlottningen av ett pris på årsmötet ska man ha hittat 14 av de 21 kontrollerna och mejlat mig de rätta bokstavskoderna.
Vi startade från Ängsö och paddlade först ut till Skarpan där vi satte upp en kontroll. Här passade vi på att äta lunch innan vi fortsatte till Gimpelstenarna, som var fågelskyddsområde till 15 juli. Just fågelskyddet var en av anledningarna till att vi väntat så länge med att sätta ut de sista kontrollerna.
Den tredje kontrollen för dagen sattes på Sörmlandssidan vid Ekudden innan vi upp till Hallingen där den sista kontrollen sattes upp.
Jag hoppas att medlemmarna i Havspaddlarna kommer att uppskatta denna orientering och kanske hitta något smultronställe på någon av Mälaröarna.
Den paddlade sträckan blev 21 km.

Paddling vid Helgelandskusten, 2011-07-08 --- 2011-07-13

2011-07-18T21:21:00.031+02:00

Fredagen den 8 juli
Efter en lång bilresa som inkluderade två färjeöverfarter var vi framme vid Solfjellsjyen på ön Dønna. När färskvatten var påfyllt och kajakerna packade gav vi oss av sent på fredagseftermiddagen. Då klockan redan började bli mycket bestämde vi oss för att paddla en bit norr över för att hitta någon lämplig ö inom ett par timmars paddling. Vid Slapøya stötte vi på en lokal paddlare som berättade att de själva föredrog att paddla i området i augusti då flygfäna inte var så påfrestande och nätterna inte så ljusa. Att det skulle kunna vara mycket mygg hade vi hört så Stefan hade införskaffat två hattar med myggnät. Turligt nog så behövde vi inte ta fram näthattarna någon gång under paddelveckan. Kanske berodde det på att det var ganska blåsigt under hela veckan. De ljusa nätterna hade jag inte riktigt tänkt på så pannlampa och ficklampa förblev ouppackade.
Tio km nordväst om Solfjellsjyen ligger Havstein, på dess östra sida finns en lite halvö som vi slog upp tälten på. Till kvällsmat åt vi tonfisk med creme fraiche och potatismos.

Lördagen den 9 juli
Vaknade vid tretiden av att det spöregnade. Regnandet fortsatte med småskurar fram till halv tiotiden så vi väntade ut det innan vi klev upp, vilket blev ganska sent. Men till frukost så fick vi fint väder och tälten hann torka innan de packades.
Vi fortsatte att paddla nordost över Søråsværfjorden, en överfart på ca 5 km, mot Åsværet. Här tog vi sikte på fyren Lassan. Mot slutet av överfarten tilltog vinden och det var skönt att komma in i den mot vinden skyddade skärgården. Vi fortsatte en bit väster innan vi gick i land för att laga i ordning lunchen på norra sidan av Storengøya. Då det var ebb satte vi oss på havspotten för att laga och äta lunchen som bestod av chorizo med pasta. Det var en lustig känsla, nästan lite som i Pirates of the caribbean filmerna, att sitta bland tången på havsbotten och laga maten. Tidvattenskillnaden är nästan två och en halv meter, något som vi inte alls är vana vid i Sverige.
När vi ätit i det fina vädret såg vi en front närma sig söderifrån med hård sydlig vind och spöregn. Så vi hoppade i kajakerna och paddlade ytterligare lite västerut innan vi veka av norrut. Bland de många öarna gick det lätt att hitta lä. Regnet passerade ganska snabbt så snart kunde vi njuta av den fantastiskt vackra arkipelagen.
Efter en stunds paddling fick vi se en säl ligga och sola sig på ett litet skär. När den såg oss reste den på sig och tittade nyfiket på oss för att sedan dyka i havet och ta en lite närmare titt på oss innan den försvann. Det var dock inte bara sälen som var sevärd här utan några riktigt fina vikar med fantastiska färger och väldigt klart vatten.
När vi tagit en sväng i den norra delen av Åsværet så gick vi tillbaka söderut för att se om vi kunde fortsätta till Skipbåtsvær. Men en tolv km lång överfart i ca tio meter per sekunds motvind kändes inte så lockande. Så istället valde vi att slå läger tidigt på kvällen på Bukkøya. Även om det var lite blåsigt så bjöd kvällen på klart härligt väder med utsikt över de många fjällen.
Dagens paddling blev 18 km.
Till kvällsmat åt vi en liten torsk som Stefan hade dragit upp och vegetarisk tandoori med ris.

Söndagen den 10 juli
Morgonen var inte lika klar som kvällen var så de sju systrarna var åter dolda i molnen. Men vinden hade avtagit något och dessutom vänt till nordvästlig så det skulle inte bli rak motvind vid överfarten till Skipbåtsvær. Efter en och en halv timmes fin paddling hade vi tagit oss över till denna skärgård. Vi snirklade oss vidare söderut och paddlade så småningom över till Gåsvær, en kortare överfart på ett par km. När vi kommit över så började vi leta efter ett lämpligt lunchställe. Här var dock klipporna ganska branta och då tidvattnet var lågt så var de fulla med hal tång. Tillslut hittade vi en klippa där vi kom i land och lagade våra laxbullar med potatismos.
Efter lunchen planerade vi att fortsätta söderut till Steinan och sedan vika öster för att gå över Oddfjorden till Vardøya. Vinden hade dock tilltagit under eftermiddagen och när vi kom fram till Gåsværfjorden såg vi att det var ett riktigt oväder på ingående. Så vi beslutade oss för att paddla upp i skärgården och hitta en tältplats innan ovädret var över oss. Några km upp hittade vi en ö, Helløya, där vi slog upp tälten. Efter att vi rest tälten och burit upp kajakerna så kom ovädret med åska och regn. Efter en halvtimme hade åskan dragit förbi men blåsten var kvar.
Före middagen gick vi en sväng på ön och hittade då en massa hjortron. Till middag lagade vi pasta carbonara. Efter att vi ätit och satt på klipporna och pratade kom en stor säl och simmade förbi i sundet.
Den paddlade sträckan blev 29 km.

Måndagen den 11 juli
Måndagen bjöd på molnigt väder men det var nästan vindstilla. Vi började med den lilla överfarten till Steinan där paddlade vi mellan en massa små öar där tidvattnet var så lågt att vi knappt kunde ta oss fram. Nästa överfart på ca 5 km gick rakt söderut till Indre Flesa. Ytterligare en överfart på några km korsade innan vi kom fram till Husvær. Här stötte vi på två norska damer som plockade blåmusslor från klipporna i sina kajaker och en man som fiskade torsk från sin kajak. De berättade att de bodde på ett kajakcenter som hette Havnomaden som bara låg runt ön.
Vi paddlade dit och pratade med paret som drev centret. Här kunde man inte bara hyra kajakprylar utan de hade ett antal sovrum, kök och duschar. I huset drev de även en pub där det brukar vara uppträdanden.
Sedan paddlade vi söderut till Skålværs skärgård. Tanken var att vi skulle ta oss till den allra sydligaste delen av skärgården för att följande dag paddla över till Vega. Men tiden hade gått fort så valde istället att slå läger för natten på en ö en bit upp i skärgården. Vinden hade nu tilltagit så det blev till att slå upp tälten i hårdvind igen.
Ön hade två fina korallstränder. När vi några timmar senare satt och åt middag kunde vi se hur tidvattnet nådde sin topp och sköljde över kammen mellan stränderna.
Paddlad sträcka 39 km.
Lunch: Sparrissoppa med smörgåsar.
Middag: Salamimos.

Tisdagen den 12 juli
Det blåste en hård vind under större delen av natten och morgonen. Tidigt på morgonen kom det även en del regn. Att göra överfarten till Vega i den hårda vinden kändes föga lockande så jag låg kvar i tältet och försökte göra några minnesanteckningar över de senaste dagarna.
När jag väl kröp ut ur tältet så möttes jag av tre nyfikna får. Kvällen före hade de varit på grannön men hade antagligen kommit över till ”vår” ö under natten när det var lågvatten.
På eftermiddagen gav vi oss i alla fall över till Vega och byn Holand. Här hade vi tänkt handla bröd och fylla på färskvatten. Det visade sig dock att den lilla affären som hade funnits där hade lagts ner i våras. Men vi blev av flera personer erbjudna att låna en bil och köra till Gladstad för att kunna handla där. Vi tackade för erbjudandena men avböjde då det inte kändes rätt att sätta sig i någon annans bil med våra paddelkläder. När en av damerna som erbjöd sig att låna ut sin bil till oss hörde att det bara var lite bröd vi tänkt handla så gick hon ner i båten och hämtade en limpa åt oss. Vad ska man säga? En sådan generositet och hjälpsamhet är man inte riktigt van vid. Faktum är att alla som vi mött har varit jätte trevliga.
Vi fick även ett tips om att det serverades god fisksoppa borta vid museet, så vi paddlade dit. Efter två tallrikar av den utsökta fisksoppa, en bit chokladtårta och en kopp kaffe var jag så mätt att jag knappt orkade paddla vidare. Men kvällen närmade sig, klockan var nu sex, så vi var tvungna att paddla vidare för att hitta en lägerplats.
Vi valde att paddla norrut igen upp till Skåvær där vi hade hört att ön Tåværet skulle vara fin. Väl framme möttes vi av en fantastiskt fin vik i söderläge där vi slog upp tälten.
Vid niotiden var vi fortfarande mätta av fisksoppan så vi skippade middagen.
Stefan hade tänkt tända en eld men veden var sur och det började regna, så vid 22-tiden gick vi och la oss. Efter någon timme, då det fortfarande var irriterande ljust, kom det en skock får och bräkte precis utanför tältet. Det var ett himla liv, nästan så jag ville sticka ut huvudet och skrika ”gå hem med er!” Men jag insåg vem det var som var gäst så jag lät bli och efter några timmar drog de vidare.
Dagens paddelsträcka: 16 km.

Ondsagen den 13 juli
Vi hade tänkt sticka tidigt på morgonen men det regnade fram till halvtio, så vi låg kvar i tälten tills dess. Under hela dagen hängde regnet i luften och det var jämngrått vart man än tittade. Även vinden var lite otrevligt hård och kom från sydost.
När vi satt och åt frukost kom det en labb och jagade en gråhäger precis ovanför våra huvuden. Det lät nästan som ett reaplan när de kom farandes. Labbar hade vi sett i de andra skärgårdarna men häger såg vi bara här nere mot Vega.
Efter frukosten bestämde vi oss för att paddla upp till Havnomaden för att hyra oss en dusch, och eventuellt höra om de hade något ledigt rum.
På vägen upp tog vi skydd från vinden av de många öarna. Det var så många öar att det var svårt att följa med på kartan hela tiden. Vi orienterade oss snarare genom att hålla koll på kraftledningarna.
Till lunch åt vi sparrissoppa som vi hade med oss i termos.
När vi på eftermiddagen kom upp till Havnomaden och de hade ett ledigt rum så tog vi det. De tre personer som vi mötte två dagar tidigare var fortfarande kvar plus ytterligare ett antal. De hade tänkt äta middag på ”Kråkbollen” (Sjöborre på svenska) en gammal fiskebod som var omgjord till en pub. Där de för kvällen skulle servera bacalhau, en slags fiskgryta gjord på torkad fisk och det lär även vara Portugals nationalrätt.
Efter en otroligt härlig dusch följde vi med de andra paddlarna från kajakcentret till Kråkbollen och fick en jättetrevlig kväll.
Paddelsträcka: 23 km

Torsdagen den 14 juli
Målet, denna avslutande paddeldag på Helgelandskusten, var att ta oss tillbaka till bilen på Dønna. Vi lämnade Havnomaden vid tiotiden på morgonen och paddlade norrut. Den ostliga vinden hade tilltagit ytterligare vilket märktes när vi skulle korsa den första överfarten. Även om det bara var en överfart på fyra km så gjorde vågorna och vinden att det tog lång tid att ta sig över. Och det hela förvärrades när vi hade någon km kvar då det kom en regnskur med ännu kraftigare vindbyar. Efter det blev det några km paddling i skyddat vatten bland en massa öar. Innan det var dags att lämna ögruppen tog vi lite varm soppa.
Nu rundade vi Ytre øksningan och vek sedan av mot Staulen. Här blev vi varse om att yttrycket ”genvägar ofta är senvägar”. Vi trodde att man skulle kunna vika av före Staulen och sedan paddla under någon av de många broarna. Vägarna mellan öarna visade sig dock sakna broar, man hade snarare bara fyllt upp med fyllnadsmassor så det gick inte att paddla under dem. Det var bara att vända om och paddla ner till fyren Kjeøya och paddla upp i farleden mot Norstaulen. Härifrån var det ytterligare en längre överfart innan vi kunde vika av mot Solfjellsjyen.
Dagens paddelsträcka 40 km

Sammanfattningsvis kan man säga att Helgelandskusten är ett helt fantastiskt område som jag gärna återvänder till. Här finns flera fina skärgårdar med mängder av öar. Fjällen i bakgrunden med bland annat de Syv søstra gör det också till en väldigt vacker paddling.
Vattnet är kallt så jag valde att paddla i torrdräkt medans Stefan paddlade i paddeljacka och paddelbyxor. Då vi hade ganska molnigt och regnigt så tyckte jag att det oftast bara var skönt med torrisen men vid något tillfälle var det lite för varmt.
Vi såg en mängd olika fåglar bland annat strandskatan som nog är den vanligaste. Andra fåglar som vi såg var lunnefågel, tobisgrisslor, labb, havsörn och måsar. Apropå fåglar på hemvägen utefter blå vägen såg jag inte mindre än sex ugglor. Antar att de jagade fjällämlar som sprang över vägen i midnattsljuset.

Paddling i Gryts skärgård, 11-06-02—11-06-06

2011-06-12T21:01:00.013+02:00

I ett samarbete mellan Havspaddlarna och KF Öresund så var vi från HAV inbjudna att delta på deras Grytpaddling under långhelgen.
Vi åkte tidigt på torsdagsmorgonen från Västerås för att möta Öresundskanotisterna vid Fyrudden utanför Valdemarsvik. Vi kom fram vid halvtio tiden och skyndade oss att packa kajakerna för att komma i vattnet så fort som möjligt, så fort att jag glömde smörja in mig med solskyddsfaktor. Vi paddlade ut från badet vid Snäckvarp och rundade Fyrudden söderut. Farleden korsades och efter att Kättilö passerats så vek vi av norrut i Finnhamn, en fin kanal med en imponerande klippa. Då vi HAVare var något sena till starten så blev det lunchstopp efter en stund. Jag tror att det var vid Brännäset på Kråkmarö som vi stannade. Före lunchen tyckte jag att tempot var lite högre än vad vi från HAV var vana vid. Men efter lunchen kändes det som vi hittade ett tempo som passade hela gruppen.

Vi fortsatte sedan norrut förbi Armnö och in mellan Håskö och Bockholmen samt mellan Lilla och Stora Flisan innan vi slog läger på Gräsmarös nordöstra sida.
Efter en fika, som Erik bjöd på, och att vi slagit upp tälten tog vi en kvällspaddling ytterligare en bit norröver, runt Ålämningskär och fågelskyddsområdet öster om den. Efter kvällspaddlingen grillade jag och Stefan kött och värmde en potatisgratäng i Trangian.
Vädret denna Kristi himmelfärdsdag var strålande med massor av sol och endast en lätt bris som till kvällen tilltog något. På kvällen kände jag att jag inte smort in mig med solkräm…
Även fredagen bjöd på strålande solsken med endast svaga vindar. Vi fortsatte nu norröver en sju åtta km innan vi vek av västerut för att gå iland på Kummelklabb där lunchen intogs. Efter lunchen fortsatte vi söderut och hamnade så småningom i en vik på nordöstra Harstena.
På lördagsmorgonen hade vinden ökat till friskbris ifrån söder. Vi började dock paddla i lä på Harstenas nordsida ner till den gamla byn där vi gick iland. Här ligger en osannolik idyll med gamla röda stugor. Vi gick runt en stund på denna vackra ö och besökte bl.a. insjön med de röda näckrosorna. Tyvärr var kiosken stängd, annars hade en glass suttit fint i solskenet. Det var ännu tidigt för lunch så vi hoppade i kajakerna och fortsatte sydväst till en liten ö mellan Sandgärdet och Grönsö där vi lagade och åt lunch.
Efter lunchpausen skulle vi ut på lite mer oskyddat vatten i motvinden, så paddeljackan åkte på. Efter två dagars ”finväder” kändes det ganska skönt att få lite motvind och lite saltstänk. Efter några km hade vi tagit oss ner till Gubbökupa där vi gick iland. Vi vandrade upp på toppen där det fanns en stenkummel (alla kumlar kanske är av sten?...ja, om de inte simmar förståss). Tidigare lär det ha funnits en vårdkase häruppe. Det måste ha varit ett perfekt ställe för en sådan, för härifrån har man en fantastisk utsikt över hela Gryts skärgård.

Lägerplatsen för natten hittade vi ytterligare ett antal km söderut i Alsundet på Långholmen.
Även söndagsmorgonen bjöd på friska vindar men nu ifrån nordost. Vi var några som gärna ville ut och runda fyren på Häradsskär. Ut dit kunde vi paddla i lä från diverse öar, men väl där låg vinden och vågorna på så vi fick riktig havskänsla. Efter ett kort besök vid fyren paddlade vi norrut igen och tog lunch på några gassande klippor på Ekholmen. För att få en lagom lång tillbakapaddling på måndagen så fortsatte vi ytterligare norrut och in i Armöflagen där vi slog läger för natten på L Tåsäcken.
På måndagen, nationaldagen, hade vinden mojnat och vi fick en fin paddling tillbaka till bilarna.
Det blev glatt möte med Öresundsgänget och vi fann varandra med en gång. Jag hoppas verkligen att vi kan få till flera gemensamma paddlingar framöver.
Vi som fick denna fantastiska paddling tillsammans var Niklas (KFÖ, turledare), Anne-Grete (KFÖ), Erik (KFÖ), Bengt (KFÖ), Hendrik (KFÖ och HAV), Stefan (HAV), Gertrud (HAV) och jag.

Förberedelse för kajakorientering

2011-05-14T00:44:00.008+02:00

Ellen åkte och tittade på en häst med sin mamma ikväll, så jag fick några timmar över. Efter några sms till Stefan bestämde vi oss för att paddla ut med några kontroller till Havspaddlarnas kajakorientering. Vi träffades vid sextiden vid Björnöbron där vi startade. Först rundades Amundsgrund, Kattskär och Hovaren innan vi paddlade ner till Stora Sandskär, där en kontroll placerades.
Även om det tidigare såg ut att bli regn till kvällen så sprack molnen upp och solen tittade fram. Som så många gånger förr så blev det en kanon fin kväll på Mälaren.

Imorgon så fortsätter förhoppningsvis jag och Daniel med att placera ut ytterligare några kontroller.

Examination av VHF-certifikat

2011-05-08T21:01:00.003+02:00

Under senvintern och våren arrangerade Havspaddlarna i Västerås en studiecirkel där vi medlemmar erbjöds att ta VHF-certifikat. Vi var sex stycken från föreningen som nappade på detta.
Studiecirkeln hölls under tre onsdagskvällar, hos Studiefrämjandet.
Upplägget var att vi före varje tillfälle skulle vi ha läst några kapitel i läroboken och sedan prata om dess innehåll när vi träffades.
Att bara träffas i grupp utan någon lärare låter kanske inte som någon effektiv pedagogik, men att just bara träffas och diskutera alla frågeställningar visade sig fungera alldeles utmärkt. Ibland kändes det inte som att man hade förstått vad man läst i boken förrän man började diskutera frågan med de andra i gruppen.

Min inställning innan kursen började var väl ungefär: men hur svårt kan det vara att ta ett VHF-certifikat? Det är väl bara att anropa MAYDAY MAYDAY MAYDAY. Men ganska snart stod det klart för mig att det var mer omfattande att ta VHF-certifikat än vad jag först hade trott.
Några av de saker som vi gick igenom var: teori om VHF-systemet, radiotrafik, GMDSS (det internationella nödkommunikationssystemet), nödsignal, nödanrop, nödmeddelande, ilsignal och ilmeddelande, varningsignaler, sjöräddning, föreskrifter och lite om AIS (ett navigationshjälpmedel och ett anti-kollisionssystem).
Idag var det dags för examination, som började med ett skriftligt prov och avslutades med en paddletur där vi fick göra några anrop till Stockholmradio.
Tyvärr kunde inte alla sex komma idag, men vi fyra som var där klarade i alla fall provet och blev godkända.
Efter avslutad kurs paddlade vi och vår examinator, Niklas, och hans hund Tristan ut till Stora Sandskär. Här mötte vi upp Robert som ledde en HAV-tur med åtta deltagare. När vi kom fram hade de redan fått igång glöden vid brasan vilket passade bra då föreningen, dagen till ära, bjöd på korv med bröd. Efter grillningen så tog vi igen oss i solen en stund innan vi paddlade tillbaka till Björnöbron.
På tillbakavägen såg vi denna snok komma simmandes mellan Skåpholmen och Almö-Lindö. Även om det var varmt i luften så var det fortfarande kallt i vattnet, men det kanske inte påverkar växelvarma djur…

Påskpaddling i Stendörren

2011-04-27T22:58:00.010+02:00

Vid fint påskväder hade jag och Erik pratat om att paddla några dagar i skärgården, och jag kan nog inte minnas att vädret varit bättre någon Påsk. Så jag hämtade Erik tidigt på Påskafton för att åka till Stendörrens naturreservat. Väl framme lastades kajakerna av vid en liten brygga strax före Naturrum där bilen parkerades.
Trots det fantastiska vädret så var skärgården i princip tom på andra båtar, så vi behövde inte hålla utkik efter andra båtar när farlederna skulle korsas, vilket kändes skönt.
Vi började med att paddla förbi Naturrum och över farleden till Krampö. Här snirklade vi runt de södra öarna och skären en stund, innan vi hoppade iland för att äta lunch. På fotografiet syns utsikten mot söder, med Hävringe lotsstation i horisonten. Sämre lunchutsikt kan man ju ha.
Efter lunchen fortsatte vi sydost mot Ringsön. Hade först lite funderingar på att slå läger bortanför Hartsön men vi bestämde oss istället för att paddla runt Ringsön och hitta en tältplats med både kvällssol och morgonsol någonstans söder om Krampö.
Till slut fastnade vi för några släta hällar på Klovskär. Har tidigare tältat på två andra ställen på just denna ö men aldrig så nära havet.
I den härliga kvällssolen satt vi och pratade, klämde varsin öl, drack lite whisky och åt nötter, ölkorvar och torkat renkött. När jag satt där så undrade jag om man kan fira påsken på ett bättre sätt?
I solnedgången lagade vi och åt en god middag på färsk pasta med kyckling som sedan avslutades med ost och vin. Så här års har man ju, trots värmen, ett stort kylskåp i kajaken, så det är ju inget problem att ta med sig färskvaror.
Strax före skymningen tände vi en brasa som värmde gott när solen försvann och det blev lite kyligare. Natten blev ganska kall med några frostgrader, men med en dunsovsäck gick det inte någon nöd på en. Under natten hördes ejdrarnas karakteristiska sång a-hoo, a-hoo, a-hooo.
Vi sov ganska länge på påskdagens morgon för att sedan äta frukost i lugn och ro. Kunde inte låta bli att fotografera Erik när han städade ur tältet.
Även på påskdagen låg havet ovanligt lugnt så vi passade på att rundade några av de södra skären innan vi fortsatte till Kalklubbarna. Här paddlade vi genom den naturliga kanalen som går genom ögruppen. Sedan bar det tillbaka till Stendörren via Lilla och Stora Runnskären och Krokholmarna där lunchen intogs. Efter lunchen rundade vi Äspskär där vi såg många frilufsande människor ströva omkring. Just det att flera av dessa öar, genom hängbroarna, är tillgängliga för allmänheten gör Stendörrens naturreservat så speciellt.
Så här på våren är fågellivet väldigt aktivt, några av de arter som vi såg var: ejder, storskrake, knipa, havsörn, strandskata, knölsvan, gäss och säkert flera andra arter som jag inte känner igen.

Premiärtur 2011, Loggboken på plats.

2011-04-22T22:56:00.005+02:00

Hade tänkt paddla till Håkanskär under senvintern men så blev det inte. Den gångna vintern har inte bjudit på några större möjligheter till paddling. Men äntligen, efter att ha plaskat runt i poolen några söndagskvällar, var det dags för utomhuspremiär idag.
Vädret denna långfredag var strålande med en klarblå himmel och endast små krusningar på vattnet. Även om det var ca 20 grader varmt i luften så var vattnet i Mälaren fortfarande kallt, så jag hade dragit på mig torrisen.
Humbla och jag startade vid tvåtiden från Björnöbron och paddla ut mot Almö-Lindö, där vi nästan blev överkörda av en av de få båtar som var ute. Vi fortsatte sedan ut till Stora Sandskär för att återföra Havspaddlarnas loggbok till sin brevlåda. Väl framme kunde jag konstatera att det var i varmaste laget med torrdräkt idag, så den åkte av när vi kom fram. Efter att loggboken var på plats satt vi och pratade i eftermiddagssolen så klockan blev ganska mycket innan vi var tillbaka i stan.
Nu ska jag packa lite saker för en helgtur till Stendörren, mer om det återkommer jag med efter helgen.

Madonna di Campiglio

2011-04-04T22:25:00.005+02:00

Har haft lite bloggtorka ett tag, men snart drar kajaksäsongen igång och då blir det nog lite mer skrivande igen. Fram till dess får det bli lite tillbaka blickar på vinterns Alpresa.

Fotografiet i bakgrunden är taget den 17 december 1974. Texten på fotografiet ”Quando lo sci diventa storia”, på Svenska tror jag att det blir När skidåkning blev historia. Behöver jag skriva att mannen i mitten är Ingemar Stenmark. Det var nämligen då, 17 december 1974, och här i Madonna di Campiglio som Ingemar Stenmark vann sin första, av helt osannolika 86, världscupsegrar. Som Svensk blev jag nästan tårögd när jag såg detta fotografi. Själv vet jag ju att denne legend är en av världens främsta idrottsmän genom tiderna, men att en förstoring av honom sitter nedanför världscupsbacken i denna klassiska alpina ort är nästan ofattbart. Italien har ju själva haft så många fantastiska skidåkare och dessutom har det gott 37 år sedan fotografiet togs, och ändå är det han som är porträtterad här. Efter den första segern lär han ha sagt i en intervju" Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag" Att många med mig förknippar Madonna med just Stenmark är nog inte så konstigt då han totalt vann åtta världscupstävlingar här. Nog om när skidåkning blev historia, men kunde inte låta bli att skriva några rader om detta när jag såg fotografiet. Turistgubben i förgrunden av fotografiet är faktiskt ingen japan utan bara lilla jag som stelt poserar framför monumentet.

Under vecka 11 var jag och min kompis Johan i Madonna di Campiglio för att åka skidor. Det har varit en ganska snöfattig vinter i Alperna men i Madonna, som är ett av de snösäkraste ställena i Alperna, var det gott om snö. Till och med i byn, som ligger på ca 1500 meters höjd, fanns det gott om snö och mer skulle det komma... Den första skiddagen, söndagen, åkte vi i Cinque Laghis & Pradologos skidsystem. Här finns de lite enklare röda backarna F.I.S 3-TRE som var himla läckra att finåka i. Här ligger också världscupsbacken Canalone Miramonti även kallad ”Stenmarks backen”, som är en av de brantaste och mest tekniskt krävande slalombackarna i världscupen. Att åka ner för denna klassiska backe var väldigt speciellt. Jag kände mig nästan lite stolt att åka här, nästan som om jag hade en anknyttning till backen. Madonna har mycket mer skidåkning än detta skidsystem att bjuda på. Större delen av måndagen tillbringade vi på andra sidan dalen i Passo Groste där de högst belägna pisterna ligger. Att ta sig upp till toppen, som ligger på 2504 meter, med gondolen tar 24 minuter. Här uppe finns några enkla blå backar som är perfekta för barnfamiljer. Men här ligger också flera härliga röda pister som vi carvade i vid ett flertal tillfällen under veckan.

Tyvärr var vädret inte det bästa under tisdag till torsdag med dimma och ihärdigtsnöande. Så under dessa dagar åkte vi lite försiktig vid Monte Spinale och Passo Groste. Men när vi kom ut från hotellet på fredagsmorgonen så var himlen klarblå och solen sken. Det blev åkning från tidig morgon tills liftarna stängde. Vi började i Monte Spinale fortsatte till Passo Groste sedan Pradolago och avslutade i Cinque Lagi med de sista åken i Stenmarks backen. Ni får ursäkta, men jag bara måste få avsluta med ytterligare två exempel på Stenis överlägsenhet. Under säsongen 1978/79 vann han med 4,06 sekunders marginal i Jasna, Tjeckoslovakien. Det är den största segermarginalen i storslalom historien. Under säsongen 1981/82 vann han med 3,16 sekunder i Kitzbühel. Det är den största segermarginalen i slalom.

Försmak av kajaksäsongen

2011-02-05T22:09:00.003+01:00

Var idag och provade downhillkajak i Björnöbacken. Det var Friluftsfrämjandet som arrangerade denna smått galna aktivitet. Förra året, som var första gången som främjandet genomförde detta, var det gott om lössnö i backen. Tyvärr hade det mesta av årets snö smält bort under den senaste veckan. Så istället för en massa pudersnö var det nu lite snö i backen och den snön som fanns var täckt med skare. Det medförde att farten blev ganska hög och det var inte utan att jag tänkte på ”Jackass” när vi lite okontrollerat susade ner för backen i full fart.

Skidtur i Klotens naturreservat

2011-01-30T23:06:00.009+01:00

I helgen var Erik, Stefan och jag på skidtur i Klotens naturreservat. På lördagsförmiddagen skidade vi fram till vindskyddet, norr om Nothussundet i långvattnet, där vi åt lunch. Här lastade vi av våra ryggsäckar och gjorde en dagsturen med lätt packning.

Att skida fram över isen, i någon minusgrad och lite blåst men i solsken, kändes härligt. När vi kom fram till sundet mot Korslångssmedjan var det öppet vatten så vi fortsatte på land istället.
På tillbakavägen skidade vi över berget och kom fram lite norr om vindskyddet.
Framme vid vindskyddet började Stefan hämta ved och Erik skottade fram grillplatsen, som var helt översnöad, och själv fick jag koka kaffe, men någon måste ju göra det hårda arbetet ;-)

Som vanligt ville Erik tända brasan med tändstål, ingen lätt uppgift med den sura veden som vi hade tillgång till. Turligt nog hade Stefan tagit med lite tändved som var riktigt torr. När elden väl började ta fart så gjorde vi scones i gjutjärnspanna. Senare på kvällen lagade vi bakpotatis och lök i glöden och till detta stekte vi oxfilé. Till efterrätt blev det en 70-talsklassiker, grillad banan med choklad.
Trotts en fantastisk stjärnklar kväll blev det en mild natt som vi tillbringade i vindskyddet.
På söndagsmorgonen steg jag upp lite före de andra, mest för att jag var nödig. Men när jag ändå var uppe så sågade och hugg jag upp lite ved till morgonbrasan.
Efter frukost så packade vi ihop våra saker och skidade tillbaka till bilen.

Skidtur i Naturreservatet Stora Flyten

2011-01-15T20:21:00.005+01:00

Friluftsfrämjandet i Västerås ordnade idag en skidutflykt i naturreservat Stora Flyten som ligger mellan Virsbo och Gunnilbo. Här finns ett stort myr- och sjölandskap som vi fick uppleva och njuta av denna januari dag. Det fina vädret på -8 grader gjorde säkert att Magnus, som ledde turen, hade fått in så många som nio anmälningar, plus labradoren Coin, till turen.
Vi startade från Avlången och började skida söderut över sjön och sedan över myrarna. På sjön låg det inte så mycket snö men ute på myren fick vi spåra i ganska djup snö. När vi kom in på den södra delen av sjön Råsen såg vi ett vargspår. Tassavtrycket var 12 cm långa, med det karakteristiska krysset i, och det var ca 70 cm mellan avtrycken. En bit norrut, på Råsens östra sida, tog vi en fikapaus.
Efter pausen fortsatte vi till Rudtjärnsgrottorna där vi klättrade upp på Rudtjärnsberget, som trotts namnet snarare känns som en åsrygg. När man tog av sig skidorna så sjönk man betydligt djupare i snön än vad man trodde att man skulle. Vi kikade ner i grottsystemet men vi kröp inte någon längre sträcka innan vi vände om.
Sista biten tillbaka skidade vi genom en gles skog där vi såg färska älgspår, vilka kliv de tar. Tillbaka vid Avlångens vindskydd grillade vi korv samt satt och småpratade innan vi skildes åt.

Skidåkning i Vemdalen.

2011-01-12T21:57:00.003+01:00

I torsdags åkte Johan, Ellen och jag upp till Vemdalen. Vi hade hyrt en jättefin stuga i Storhogna. Tanken var att Ann och Gustaf också skulle ha följt med, men tyvärr var de tvungna att stanna hemma på grund av feber.
Fredagen bjöd på härligt vinterväder med knappa tio minusgrader. Vi började denna första dag med att åka skidor i Vemdalsskalet. Här åkte vi upp och ner i blåa, röda och svarta pister på både Hovde och Skalsfjället. Efter några timmar så tog vi lunch uppe på toppen i Hovdestugan. Sedan fortsatte vi åka tills benen inte orkade längre (och då gick faktiskt liftarna fortfarande).
På lördagsmorgonen visade termometern i Storhogna minus sex grader. Målet för dagen var att prova den nya sittliften i Björnriket, så började köra däråt. Efter några km, när vi passerade Vemdalsskalet, var termometern nere i minus åtta grader. Efter ytterligare några km så började det att knäppa i bilen och rutorna immade igen, temperaturen fullkomligt rasade. Och lagom tills vi kom fram till Björnriket så hade temperaturen trillat ner till -28 grader, så vi vände om och körde tillbaka till Vemdalsskalet där vi åkte hela dagen.
Den avslutande dagen tog vi oss till Björnriket där vi tillslut fick prova den nya liften, Grizzly express, och de nya nedfarterna.

Provåkning i Romme

2011-01-03T22:36:00.004+01:00

Lördagen före Lucia var jag till Romme, med Johan och Gustaf, för att prova mina nya HEAD Super Shape. Mina gamla HEAD var ju femton år så det var hög tid att byta ut dem. (Under de senaste åren har Ellen kollat i liftköerna, för att se, om det fanns någon med längre skidor än mig.) Efter ett par åk på dessa styva Super Shape så undrade jag varför jag inte bytt skidor tidigare.
Även om det var ganska kallt så kom det på eftermiddagen lite underkylt regn. Det resulterade i nerisade skidglasögon så vi fick ta en kort fika innan vi kunde köra igen.
Då Ellen dansade i uppsättningen av ”Grön av avund” den helgen så fick hon vänta tills idag med att prova hennes ny utrustning. Vi gav oss iväg tidigt imorse från Västerås för att vara framme vid Romme Alpin när liftarna startade. Vädret idag var omväxlande sol och minus åtta grader med andra ord; perfekt skidväder. Vi åkte några timmar, i Prästslingan, Skogsriskan och Solstinget innan vi tog en fika för att sedan fortsätta en timme till innan det blev lunch. Efter lunchen höll vi oss på sydsidan.
Vad tyckte då Ellen om sin nya utrustning? Jo, även hon var också nöjd med sina nya prylar.
Nu vet vi att all utrustning funkar så på torsdag bär det av till Vemdalen. Med tanke på namnet så passar det väl bra för en unge som nyligen dansade i Grön av avund :-)

Adventspaddling, i grevens tid

2010-11-27T22:41:00.013+01:00

Nej, nej, jag menade inte att var i grevens tid som det blev första advent. Det är väl snarare som vanligt med det, jag blir lika förvånad och överraskad varje år. Nej, jag menade att det var i grevens tid som vi kom sjösatte kajakerna för adventspaddlingen. I veckan var det öppet vatten i Hässlösundet och vid Björnöbron, där vi hade tänkt lägga i kajakerna, vid lördagens adventspaddlingen. Men i torsdags så la sig isen här, så i gårkväll, när jag kollade upp en alternativ iläggningsplats så var det öppet vatten vid Björnöbadet. Men i morse när vi kom dit så låg det två cm is i hela Björnösundet. Det kändes lite snopet när det var öppet bara några timmar tidigare. Så vi åkte till Lövudden, där vi var tämligen säkra på att det skulle vara öppet vatten. Det visade sig dock att isen även låg där. I ett sista försök åkte vi till Lögarängen där vi äntligen stötte på vatten i flyttande form.
Vi började paddla söderut till Kattskär där det, i lä, på västsidan låg en del is. När vi paddlade genom denna issörja så byggde det på med is på paddlarna. Härifrån vek vi av österut för att gå ner mellan Västra holmen och Elba och sedan inta fika på Östra holmen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort, för när vi närmade oss sundet såg vi att isen hade lagt sig även här. På sina håll var vattnet lite segt och man kunde se hur iskristallerna började bildas på ytan.
Då isen låg runt flera av öarna och snöandet tilltog så ändrade vi våra planer och paddlade upp till Amundsgrundet istället, där vi gick iland för att fika. Även i år så hade Stefan tagit med sig ved för att göra upp en eld. Brasan värmde gott samt gav en väldigt trivsam känsla.

Som traditionen nästan kräver så hade jag, även i år, bakat lussekajaker och som tillbehör till dessa hade Daniel bakat pepparkakspaddlar. Hoppas att han tänker fortsätta med det och gör det till en tradition.
Efter paddlingen hade André bjudit in oss till bastubad på Björnö stug & aktivitetscenters vedeldade bastu. Tack, det värmde härligt.
Vi som paddlade var: Erik, Stefan, Daniel och jag som ledde turen.

Paddling i Tømmeråsfjorden

2010-11-19T22:16:00.004+01:00

Denna, vår sista paddeldag i Tysfjorden tog vi liksom vår första paddeldag, 08:00 färjan från Bognes till Skarberget. Skillnaden i ljus, eller ska man säga mörker, var märkbar jämfört med i måndags. Dagarna blir nu kortare och kortare och snart kommer solen överhuvudtaget inte att ta sig över fjällen. Vi körde sedan vidare ner till södra viken av Tømmeråsfjorden där vi sjösatte kajakerna.
Vädret denna morgon var några grader varmt med ihållande regn. Frånsett omgivningen så kändes det nästan som en svensk sommarpaddling.
Sitter man väl i kajaken så har ju regnet inte någon större betydelse. Med torrdräkt, sydväst och neoprenhandskar så håller man sig varm och torr.
När vi satt oss i kajakerna, och börjat paddla norrut i viken, så såg några sjöfåglar. Vi konstaterade att det var synd att man inte kände igen fler av alla fåglar som vi sett under veckan än vad vi gjorde. En fågel låg kvar tills vi bara var ett par meter ifrån och först då såg vi att det var en lunnefågel. Det var första gången som jag såg en sådan på så nära håll. Hade det inte varit för den karakteristiska näbben så hade vi nog inte känt igen den.
Vi rundade Mulbukttinden vars topp var dold av moln och dis. Efter ca. fyra km paddling så kom vi fram till Nordneset där Fuglifjorden viker av söderut. Där såg vi några tumlare som simmade in i fjorden. Vi satt en stund och bara beundrade dem när de med jämna mellanrum kom upp till ytan för att andas. Det var dock på ett ganska långt avstånd så vi paddlade efter dem in i fjorden. Denna fjord såg verkligen precis ut så som man föreställer sig en fjord, med höga fjäll runtomkring den.
I Krabbviken intogs lunchen innan vi vände upp norrut igen. Precis innan vi kom ut ur fjorden dök en tumlare upp, bara 20 – 25 meter, framför kajakerna. Vi satt där alldeles häpna när den dök upp ett par gånger innan den försvann.
Då det fortfarande var några timmars ljus kvar rundade vi även Storvikfjellet och paddlade ner till Forneset. Nu var det hög tid att vända om för att ta oss tillbaka innan det skulle mörkna.
Norr om Mulbukttinden, när det bara var några km kvar att paddla, så slutade det att regna. När vi nästan var tillbaka vid bilen så dök det, i strandkanten, upp en mink eller vad det nu kan ha varit för mårddjur.
Sista paddeldagen i Nordnorge var nu över och vi fick aldrig se några orcas som vi hade hoppats på. Men vi har fått fantastiskt fina naturupplevelser under en härlig vecka. Förutom alla fantastiska vyer så kommer jag att minnas de nära mötena med havsörnarna och tumlarna.

Hamarøya till Tranøy fyr

2010-11-18T22:37:00.004+01:00

Efter att vi igår steg upp kl 05:00, för att ta färjan över till Lofoten, så tog vi idag en liten sovmorgon. Målet för dagen var att paddla norr om Hamarøya i Vestfjorden för att eventuellt kunna se några späckhuggare.
Vi åkte först ut till nordväst sidan för att kolla om vi kunde starta vid Buvåg. Vi bestämde oss dock för att hitta en lite mer skyddad iläggningsplats, på östsidan, och åkte vidare till Holmneset som ligger i den norra delen av Hamsundspollen.
När vi packade kajakerna så kom en havsörn flygandes ett tiotal meter ovanför oss. Vi funderade på om djuren här är så oskygga pga att de inte störs så ofta av människor. Kanske beror det på det, men helt klart är i alla fall att man kommer närmare djuren här jämfört med hemma.
Först hade vi lite svårt att bestämma oss för om vi skulle paddla västerut på nordsidan av Hamarøya eller nordost ut till Tranøy Fyr.
Väl i kajakerna bestämde vi oss för att paddla västerut. Men efter en stund siktades en fiskebåt några km nordost om oss, ute på fjorden, och ytterligare en som var på väg dit. Då detta var i riktning mot Tranøy Fyr så ändrade vi oss och satte fart mot dem. När vi kom fram till dem frågade vi om de hade sett några orcas. Men det hade de inte, och de var överhuvudtaget inte så pratglada så vi paddlade ganska snart vidare.
Jag skulle tro att vi var halvvägs ut till fyren, när vi mötte fiskebåtarna, så vi fortsatte bara och paddla på. Vågorna var inte särskilt höga men det var ganska fina dyningar, från gårdagens hårda vind, som gjorde att vi idag fick lite lite mer havspaddlingskänsla än tidigare.
Efter att vi tagit några fotografier, på den vackra fyren med fjällen i bakgrunden, så vände vi tillbaka.
I solnedgången låg Hamnes och Hansbakkfjellet makalöst vackert framför oss. Både Stefan och jag försökte fånga detta på bild, men det resultaten är tyvärr ganska missvisande.
Strax före solnedgången var vi tillbaka till Holmneset, och som vanligt kunde vi se den stora skillnaden mellan flod och ebb.När kajakerna var lastade åkte vi till Buvåg för att äta vår, något sena, lunch och se det sista av solnedgången.

Paddling vid Lofoten

2010-11-17T22:59:00.025+01:00

Väderleksprognosen för onsdagen var betydligt sämre än tidigare dagar, hård sydligvind, regn och några mildgrader.
Vädret var alltså inte så roligt vare sig på svenska eller norska. Under de två första paddeldagarna hade vi, på andra sidan Vestfjorden, sett de otroligt vackra fjällen på Lofoten. Vi insåg att den hårda sydliga vinden skulle vara ännu värre på Lofotens södra kust, men vi hade tänkt hitta någon liten vik på den norra sidan. Så vi bestämde vi oss för att ta färjan från Bognes över till Lødingen på Lofoten för att få se dessa fjäll på lite närmare håll.
Vi klev upp vid femtiden på morgonen och tog den tidiga färjan. Att få se soluppgången på Lofoten var en upplevelse. Det var nästan så att vi trodde att det brann bakom några av fjällen. Under den ganska lång bilresa stannade vi flera gånger och fotograferade. I princip så regnade det under hela bilfärden, men när vi kom fram till Borgvåg så slutade det att regna.
Då resan blev ganska lång intog vi lunchen innan vi sjösatte kajakerna i Ytre Borgvågsfjorden. I vindbyarna var blåsten så hård att vi valde att vi valde att paddla Västerut nära land. Vid ett tillfälle, när vi satt i kajakerna, skulle Stefan filma och bad mig stanna upp men jag drev iväg ganska fort med vinden så jag vet inte om det blev något med filmen. I den här fjorden kunde vi faktiskt känna att tidvattnet skiftade från flod till ebb. Efter drygt en timmes paddling så vände vi tillbaka mot bilen.

Det här var definitivt den längsta bilfärd jag gjort för så kort paddling, men det var värt det. Förutom paddlingen så kunde vi under bilfärden njuta av Lofotens vackra och storslagna landskap.

Tannøya runt

2010-11-16T20:45:00.009+01:00

Idag var det varmare, bara några minusgrader, men inte så soligt som igår.
Planen för dagen var att runda Tannøya som ligger mellan Hamarøya och Bogvetten, halvön där vi bor. Vi la i kajakerna vid några flytbryggor vid Sørkil, det var där som vi fotograferade solnedgången i förrgår när vi kom fram. Efter en kort stunds paddling så började det snöa, men det slutade ganska omgående.
Vi började paddla norrut efter Tannøyas östra sida i soluppgången som gav härliga färger på himlen. Det var inte bara solen som gick lågt utan det gjorde även molnen, de gick faktiskt så lågt att de gick bakom fjällen istället över.
När vi paddlat ut till norra Tannøya bestämde vi oss för att även runda Trinnøya, en liten ö norr om denna. Här ute hade vi fri sikt över Vestfjorden mot Lofoten där fjälltopparna lystes upp av den lågt stående solen.
I en liten vik på Trinnøyas nordsida fick vi se Tumlare simma omkring. (Tumlare är en av de minsta tandvalarna och blir normalt 1,5 meter lång med en vikt på cirka 50 kg.) Vi satt nog och tittade på dessa, som kom upp till ytan för att hämta luft med jämna mellanrum, i fem minuter. Under tiden började det snöa, snö och snö det var kanske snarare snöblandat regn. Vinden tilltog och fjällen runtomkring försvann i dimman. Det lite mörka vädret hade legat på lut hela förmiddagen och brast nu ut. Så vi rundade Trinnøya men valde sedan att gå tillbaka på östra sidan av Tannøya. Det ”lilla” ovädret drog dock ganska snabbt förbi.
När snöandet och dimman lättat intog vi, sittande i kajkerna, lunchen i en av vikarna på norrsidan av Tannøya. Under nästan hela lunchen satt jag och tittade på en havsörn som satt i ett träd endast femtio meter framför mig. I dessa fjordar är vattnet så otroligt klart att man kan se alla möjliga växter och djur, så som eremitkräftor och jätte sjöstjärnor långt ner i vattnet.
Efter lunchen paddlade vi ner till Andsnesholmen innan vi vände tillbaka till Sørkil.
Lite kuriosa information: Solen gick upp kl 9:14 och ner kl 14:04. Under tiden som vi paddlade knappt 20 km sjunk tidvattnet med ca 1 m.

Första paddeldagen i Tysfjorden

2010-11-15T20:28:00.007+01:00

Vi lämnade motellet tidigt på morgonen innan det ljusnat. Temperaturen var minus elva grader och man började nästan fundera på vad man hade gett sig in på. Men innan vi satte oss i kajakerna var det ”bara” minus åtta grader :-) och fram på förmiddagen var det nog bra några minus grader.Inför den första paddeldagen valde vi att ta färjan från Bognes över till Skarberget. Kajakerna sjösattes precis intill färjelägret. Att vi valde att börja paddla här berodde på att här har det, tidigare år, skådats många späckhuggare. Även höjdkurvorna på kartan över Skarberget hade fångat vårt intresse. Några späckhuggare såg vi inte även om vi vid ett tillfälle tyckte att vi såg något i vattnet mot Bognes, men när vi paddlade dit så var det ingenting där, antagligen var det bara inbillning. Men bergets klippvägg var helt fantastisk. När man gled fram precis intill klippväggen och tittade upp fick man nästan svindel. Man kan lugnt säga att man kände sig liten nedanför denna enorma bergsvägg.
Här skådade vi också en massa olika fåglar, bland annat ett antal havsörnar som inte var så skygga som de vi är vana vid från vår egen skärgård.
I det fina solskenet häpnade vi över de fantastiska vyerna som dök upp vart än man tittade. I norr såg man hur de snöklädda fjällen på Lofoten lysa vitt. Det såg nästan overkligt ut, som om det var kulisser till någon film. Eller som Stefan sa, ”det är vackert som på en tavla”. Att fånga dessa vyer på fotografier är omöjligt men jag hoppas ändå att några av bilderna visar något av den känsla som vi fick uppleva.
Lunchen intogs sittande i kajakerna på sydsidan av Langmarka och utsikten här gick inte heller av för hackor.
På eftermiddagen tog vi färjan tillbaka till Bognes och åkte till motellet vid Storjorda. Här väntade en varm bastu och en kall öl…att bo på ett motell har ju sina fördelar.

Resan till Tysjorden

2010-11-14T17:40:00.009+01:00

Har under hösten fått frågan hur det kommer sig att man väljer att åka till Nordnorge för att paddla havskajak i november? Jo det är säkert så, som många har sagt, ”att det är helt fantastiskt fint där på sommaren” men det finns några orsaker till att vi valde just november.
En orsak är att just vinterpaddling har sin charm med det alldeles speciella ljuset, och med rätt utrustning så behöver man faktiskt inte frysa. Andra orsaker är att det så här års blir landskapet väldigt annorlunda och spännande på ett helt annat sätt än på sommaren, det är garanterat myggfritt, ingen trängsel med andra båtar och att det finns en viss chans att få paddla bland späckhuggare, Orcas, i Tysfjorden under vintern. Jämfört med december och januari så har november den fördelen att det fortfarande finns några timmars dagsljus.
Att åka 135 mil genom Sverige och Norge kanske låter som en oändligt lång transportsträcka, men så var det inte alls.
För att slippa nattkörning så delade vi upp resan i två resdagar på vägen upp och två på vägen ner. Från början hade vi tänkt oss att tälta utefter vägen men sen blev vi lite bekväma. Att slå upp tältet i mörker, snö, en massa minusgrader och kanske snöstorm kändes inte så lockande så veckan före avresa bokades en stuga i Tärnaby på ditresan och en i Näsåker på hemresan.
Resan dit och hem blev faktiskt en del av hela semesterns upplevelse. Under bilfärden såg vi en massa olika djur så som en vit skogshare, älgar, rådjur, en räv och en massa renar. Emellanåt stannade vi för att titta på olika sevärdheter och vyer. Polcirkeln var ett av ställena som var värt ett litet stopp.
I Tysfjorden hade vi bokat ett motell med ett rum, pentry och sovloft. Variationen av dagsturer var mer än tillräckligt för fem dagars paddling så vi kände oss aldrig fastlåsta av boendet. Det kändes snarare lyxigt att kunna torka utrustning, laga mat på en riktig spis, basta och kunna surfa lite på nätet.

Vandrarhemstur till Stora Kalhomen, 2010-10-16—2010-10-17

2010-10-22T19:09:00.011+02:00

I helgen så var jag hjälpturledare åt Stefan humbla på hans populära vandrarhemstur. Liksom för tre år sedan så gick turen till vandrarhemmet på Stora Kalholmen i Stockholmsskärgård. Vi var sjutton kanotister från Havspaddlarna och Eskilstuna Kanotsällskap som gav oss iväg från Vindö på lördag förmiddag.
Vädret hade tidigare i veckan varit väldigt blåsig med kulingvindar, men lagom till helgen var det utlovat svagare vindar och strålande solsken. Och tro det eller ej, men helt enligt prognosen så mojnade vinden fram på lördag förmiddag till vindar mellan god och frisk bris så vi fick även njuta av en strålande höstsol.
Vi började paddla öster ut från Löknäs och genom sundet mot Idskäret och fortsatte förbi Stora och Lilla Kanholmarna. Efter att vi passerat Klövholmen vek vi av norr ut mellan Ytterö och Träskö och sedan paddla söderut mellan Gåln och Karsholmen innan vi intog lunch på Krokholmen. Här hittade vi en stor fin klippa som vi slog oss ner på. Några lagade mat andra åt smörgåsar och själv hade jag med mig en termos fylld med Felix Gulaschsoppa och lite creme fraiche, en favorit i repris.
Efter lunchen snirklade vi runt lite i den södra delen av området innan vi tog av norrut mot Stora Kalholmen. Med tanke på ett av märkena så undrar man om sjöfartsverket har insett att det är många landkrabbor som far runt i stockholmsskärgård. Men så här års var det ganska få båtar som var ute.
Väl framme vid Kalholmen så väntade en vedeldad bastu och sedan en gemensam trerättersmiddag. Innan jag själv, och de andra i ”förrättsgruppen”, kunde basta och kasta oss i det sjugradiga havet så började vi förbereda kvällens förrätt. Till förrätt tänkte vi bjuda på krämig champinjonsoppa. Nej, nej inte någon tråkig pulversoppa, vi gjorde naturligtvis soppan på riktiga ingredienser, två kg champinjoner, fyra lökar, två liter grädde, persilja mm.
Under tiden som vi bastade och tog ett uppfiskande bad förberedde "huvudrättsgruppen" och "efterrättsgruppen" sina rätter.
Till huvudrätt blev det gratinerade kycklingfiléer fyllda med ädelost och därtill bjöds det ris och grönsaker. ”Efterrättsgruppen” hade gjort äppelkaka med vaniljyoghurt och avslutningsvis avnjöts en ostbricka. Vid närmare eftertanke så skulle nog Stefan kunna marknadsföra vandrarhemsturen som en gourmétur…
Efter en natts sömn var det dags för det sista matlaget, de morgonpigga, att göra frukosten åt oss andra. Det kändes nästan lite hotellyxigt att bara masa sig ner till ett dukat frukostbord fyllt av en massa gosaker.
Framemot tio halvelva tiden, när huset och bastun var städade, gav vi oss iväg i våra kajaker. Söndagen bjöd på, om möjligt, ännu finare väder än lördagen, strålande sol och endast en svag bris. Det var helt enkelt en fantastisk höstdag med hög, frisk härlig luft. Enda plumpen i protokollet var att jag inte hade några solglasögon med mig, men jag kisar hellre lite i solsken än har mulet väder.
Återfärden gick först via Träskö-Storö och sedan vidare till Låren, där vi åt lunch. Sedan fortsatte vi söderut och rundade Västerholmen innan vi vek av väster mot Löknäs.

P-Floyd

2010-10-10T23:31:00.001+02:00

Om någon säger coverband till mig så tänker jag på halvtaskiga uppträdande på afterskin i fjällen, där några glada amatörer, som med mer eller mindre framgång, sprutar ur sig en massa hits från Creedence med flera. Nu vet jag iofs inte om man kan kalla P-Floyd för ett coverband, men om man nu gör det så tar dom fenomenet coverband till nya en ny dimension.

I gårkväll gick jag för förstagången på en konsert utan att veta namnet på en enda av artisterna på scenen. Har tidigare bara hört talas om Dalabandet, P-Floyd, som kanske är mest kända för sina framträdande på Dalhalla och i Skog och naturligtvis för sina Pink Floyd tolkningar. Att se dem från femte rad i en liten sal som Västerås konserthus var riktigt häftigt. Jag kom aldrig iväg och såg Pink Floyd någon gång men de lär alltid ha haft bra ljud och ljus på sina konserter vilket även detta gäng hade. Det var en imponerande konsert av ett riktigt tajt band med en väldigt bra sångare.
Som grupp så existerar ju inte längre Pink Floyd men om man nu ändå vill uppleva en konsert med dem så tror jag att detta kommer väldigt nära originalet. Det här gav absolut mersmak så jag får nog försöka skaffa en biljett till Rodger Waters ”The Wall” i vår, det har ju gått 26 år sedan jag var på Hovet och såg han senast…

Paddling i Kloten

2010-09-12T23:15:00.005+02:00

Efter semestern så kom ”Ellen-veckorna” ur fas så jag fick ställa in några paddelturer som jag hade planerat att följa med på. Men nu har vi kommit i fas igen och i helgen hade vi, tillsammans med Erik och hans döttrar Sofia och Jenny, en friluftshelg i Malingsbo-Klotens naturreservat. Detta vackra naturreservat ligger mitt i Bergslagen och är omgiven av härlig natur och fina små sjöar. Vi valde att starta från campingen vid Kloten och började paddla norrut i Långvattnet. I sjön fanns det gott om Storlom som vi kom riktigt nära innan de dök för att sedan dyka upp någon helt annan stans.
Vi paddlade genom Nothussundet och efter ca 5 km paddlande, så kom vi fram till en liten vik där det fanns en grillplats med vindskydd. Här gick vi i land för att äta lunch. På morgon innan vi for hemifrån hade jag blandat pannkakssmet som nu gräddades. Pannkakor är ju gott i vanliga fall, och om man byter ut mjölken mot vispgrädde, blandar i lite socker i smeten och sedan avnjuter dem ute i naturen så behöver jag väl inte säga att det var fantastiskt gott.
En bit upp i backen från grillplatsen går en vandringsled med en raststuga. Raststugan hade inte bara ett dass utan här fanns även ved i form av stockar. Vist är det förträffligt att det finns ved så här, även om raststugans såg hade ett och annat att önska. Men vi fick i alla fall ved till en mysig lägereld.
Efter lunchpausen slog vi upp våra tält. Och medan tjejerna fiskade, spelade kort och lekte fortsatte jag och Erik att paddla norrut till Nyfors. Här ligger en klassisk lanthandel som är värt ett besök. Trots att den lilla lanthandeln var stängd så öppnade den gamla damen gärna upp sin affär för oss, så att vi kunde köpa oss varsin glass och läsk. Efter detta återvände vi till tjejerna som faktiskt började sakna sina pappor.
Till kvällen grillade vi fläskfilé, majskolvar och lagade bakpotatis och lökar i glöden från lägerelden. Jeg vet inte om Erik var mest stolt över att bakpotatisen blev helt perfekt eller om det var för att han gjorde upp elden med bara ett eldstål. ;-) Till efterrätt blev det en 70-talsklassiker, grillade bananer med choklad i.

Efter en regnig natt så blev det uppehåll lagom tills det var dags att gå upp och äta frukost. På tillbakavägen så sprack till och med himlen upp och solen tittade fram. Det var dock motvind så tjejerna fick kämpa på bra.

Onsdagspaddling från Frösåker

2010-08-11T22:21:00.004+02:00

Ikväll arrangerade Havspaddlarna en kvällstur med start från Vretbo badplats. Vi började paddla söderut, i en alltmera tilltagande motvind, på västra sidan om Aggarön. Vi fortsatte ner till Långholmens södra udde, som vi rundade, innan vi vek av norrut igen.
På Långholmens västra sida, vid en fin klippa, intogs fika. De andra plockade fram frukt, smörgåsar, kokta ägg etc. Normalt brukar jag inte känna något behov av att samla på mig vuxenpoäng, men när vi under fikan satt och pratade om 40-årskris så tyckte jag att min medhavda fika, som bestod av bullar, Ballerina kex, en snickers, en påse chips och kaffe, kändes pinsam ungdomsaktig. Så chipspåsen vågade jag inte packa upp förrän jag kom, men då tryckte jag i mig den oxå :-p
När vi fikat färdigt så kändes det som om vinden hade avtagit något. Och efter ytterligare några km paddlande var vi tillbaka vid bilarna.
Vi som fick en skön kvällspaddling var Per, Stefan, Mari, turledaren Zdenek och naturligtvis även jag.

Räddningsövningar med bad

2010-08-07T14:59:00.008+02:00

Igår lärde sig Ellen att göra kamraträddningar och idag fortsatte vi med fler övningar. Vi hann bara ut till Björnön innan hon ville göra några kamraträddningar. Efter några svalkande kapsejsningar fortsatte vi till Östra holmen där det blev mera bad och fika.
När vi kom tillbaka till Björnön fortsatte vi med fler räddningsövningar i form av flottöruppgång. Även om det gick bra att göra flottöruppgång så tyckte Ellen att det var svårare än vad det såg ut att vara. Dessutom var det ju en massa vatten kvar i kajaken, som var jobbigt att pumpa ut. Men som Ellen konstaterade så blir det även muskler av att pumpa… och man kan ju även fylla pappas kajak :-)

Runt östra holmen (inlägg 100 :-) )

2010-08-05T22:25:00.004+02:00

Idag paddlade Ellen och jag, i det underbara sommarvädret, ut till Östra holmen. Vi gick iland strax söder om hopptornet. Efter intag av matsäck så badade vi vid hopptornet (Ellen hoppade från de olika tornen medan hennes gamle far bara hoppade från bryggan). När vi badat färdig så paddlade vi runt holmen och över till badet vid norra Björnön. Här provade Ellen att kapsejsa och sedan ta sig upp i kajaken igen med kamraträddning. Efter fem lyckade kamraträddningar paddlade vi iland och köpte glass. När vi väl svalkats oss med varsin glass tog vi ytterliggare ett dopp. Som om ungen inte svalkat sig nog så körde hon ytterligare fem kamraträddningar innan vi kom tillbaka till Kanothuset.

Fullt ös i tältet med StatusQuo

2010-08-05T22:20:00.003+02:00

En kväll i vintras satt jag och Johan hemma hos honom och lyssnade på en massa gamla skivor. Fram på småtimmarna, när det nog hade gått ner en och annan öl och möjligen någon Sringbank, plockade Johan fram en gammal StatusQou platta. Under någon av låtarna klämde jag ur mig att SQ säkert var ett riktigt bra live band som man borde ha sett någon gång. J som naturligtvis redan hade sett dem, på Circus 1995, bekräftade att det är fullt drag på deras konserter.
Några dagar senare ringde Johan upp mig på jobbet och frågade om jag viste vilka som skulle komma till Sala 31 juli? StatusQuo! Naturligtvis bestämde vi oss omgående för att köpa biljetter. Det kändes lite kul att få gå på konsert i Sala, där både J och jag vuxit upp. I vår ungdom var det folkets park som gällde om man vill lyssna på livemusik och där såg jag flera svenska artister så som Jerry Williams, Dag Vag och Noice när de var på folkparksturnéer. Men det var då de, nu var det dags för ett celebert besök i lilla Sala med rocklegenderna StatusQuo.
De kom till stan med ett stort tält som de turnerar land och rike med. Bara i juli gjorde de 15 spelningar och med över 6000 spelningar i bagaget så är antagligen Status Quo det band som har turnerat mest av alla världens band. Att de alltid är ute på turné märktes genom att de är så samspelta och oerhört tighta.
I det relativt lilla tältet så blev det nästan en intim känsla när man stod bara 15 meter från scenen. De bjöd på svängig gubbrock med fullt ös som gjorde att hela publiken sögs med i dans, sång och handklapp. Efter att de spelat ”What you’re proposing” och några andra låtar som var väldigt bra så lyfte nästan tältet av allsången när de drog igång ”In the army now”. Sedan följde ett kort trumsolo.
Hm, det var andra konserten på raken där det spelades trumsolo. Trumsolon var ju mer eller mindre standard på 70- och 80-talskonserter men sedan dess tror jag knappt att jag varit med om det. Personligen tyckte jag att dessa trumsolon ofta var alldeles för långa och tråkiga, men jag minns en konsert på Hovet på för en massa år sedan med det kanadensiska bandet SAGA som gjorde ett häftigt trumsolo.
Nåja åter till detta gig, som varade i ca en och en halv timme, där det så småningom om blev dags för finalen med ”Roll over lay down”, ”Down down”, ”Whatever you want” och ”Rocking all over the world”” och en sådan final är ju nästan oslagbar.

Inte Ridön runt men väl Björnön

2010-07-17T12:48:00.001+02:00

Hade tänkt paddla Ridön runt idag med VKF. Pratade med Tina, som skulle leda turen, om det tidigare i veckan och då sa hon att om jag ville följa med så är det bara vara att komma ner till klockan nio. Så i morse pallrade jag mig ner till kanothuset en kvart i nio. Men det var ingen där, så jag ringde Kerstin som också skulle följa med på turen. Fick då veta att det var i morgon söndag som turen ska gå… Oups, och jag som har retat Sonja för att hon tog fel dag på adventspaddlingen ett år. Ja, vad gör man? Jag packade tillbaka mat och kök i bilen och tog en kortare tur runt Björnön istället.
Började paddla i motvinden ner i sundet. Så här års finns det många fåglar olika sorters fåglar i sundet, t.ex. tofsvipor, skäggdoppingar, sothöns, häger, strandskator och idag såg jag även en fiskgjuse. Paddlade sedan tillbaka på utsidan av Björnön. Var tillbaka till bryggan efter en och en halv timme.

Kvällspaddling till Stora Sandskär

2010-07-16T23:49:00.004+02:00

Det har varit kanon väder i tre veckor och först nu fick jag äntligen gå på semester. På väg ut från kontoret kröp en otrevlig känsla på mig, det är väl inte slut på det härliga sommarvädret nu? Så innan jag ens hade stängt kontorsdörren efter mig ringde jag Stefan för att fråga om vi skulle ta en paddeltur. Vi bestämde oss för en kvällspaddling till Stora Sandskär.
Vid halvåttatiden paddlade vi ut från Björnöbron i den ljumna sommar kvällen. Det tog oss en timme att paddla ut till Stora Sandskär. Där slog vi oss ner vid fyren och började prata med en man som hade paddlat från Frösåkerstrakten. Efter sedvanlig fika så ansträngde Stefan sig till sitt yttersta för att dikta något vackert i loggboken.
Även tillbaka färden gick på västra sidan om Almö Lindö. Vid den nära förestående solnedgången i höjd med Tovan fångade jag denna motljusbild på Stefan.

Paddling med bad

2010-07-14T23:35:00.005+02:00

Igår när lillebror och jag hämtade mamsens nya båt, en Ockelbo HT19, så ringde Ellen och var lite pappanödig. Så just då kunde jag inte träffa henne, men vi bestämde att jag skulle hämta henne idag efter jobbet. Vädret var precis som det har varit den senaste tiden alldeles strålande, kanske något svalare en sådär 25 grader :-) I detta härliga sommarväder bestämde vi oss för att ta en liten paddeltur och bada. Kajakerna lades i vid kanothuset och sedan paddlade vi ner i Hässlösundet. De små öarna i sundet rundades och sedan vände vi vid öns hals. Trots att det var årets första paddeltur för Ellen så märktes det att hon har blivet tuffare än vad hon var förra året. Jag behövde inte använda bogserlinan en enda gång under kvällen. Hon ville dessutom paddla i alla svallvågor från motorbåtarna. Men hon önskade att vågorna kunde ha varit lite större. Där fick förarna för att de tog hänsyn till oss och saktade ner för att ge mindre svall.
Efter en och en halv timme kom vi fram till badplatsen på norra Björnön. Här åt vi kvällsmat, ”Ellens pastasallad”, innan vi badade. Efter ytterligare ett dopp så paddlade vi tillbaka till kanothuset där Ellen ville bada ytterligare en gång, bara för att prova flytvästen...

Kvällspaddling runt de norra öarna

2010-07-12T22:35:00.007+02:00

Efter jobbet tänkte jag ta en sväng med kajaken men före det åkte jag och köpte lasthållare till nya bilen. Det gamla takräcket funkar inte på rails, så om kajakerna ska blötläggas utanför Mälaren var det nödvändigt att införskaffa detta. När jag ändå var där så blev det en lastmatta också.
I förra veckan mötte jag Jan och Inger som hade en rolig idé. Jag ska återkomma mer om detta vid ett senare tillfälle. Men med detta i tankarna gav jag ut denna kväll för att leta efter bra landstigningsplatser.
I vanliga fall brukar jag paddla söderut från Björnön men idag rundade jag öarna norr om Björnön, dock inte Östra holmen. När jag kom upp till Amundsgrund så såg jag några kajaker ligga uppdragna vid strandkanten och på klipporna satt André & Co. Efter att vi bytt några ord med varandra så paddlade jag vidare mot Kattskär. När jag rundat ön såg jag två strandskator på väldigt nära håll. En ganska vacker ö men visst är det lite synd att det är träd ända till strandkanten på så många av Mälaröarna.
Fortsatte även runt Hovaren innan jag vände tillbaka till Björnön. Stannade till vid den norra badplatsen och tog ett kvällsdopp.

Björnön runt

2010-07-11T22:34:00.001+02:00

I går eftermiddag tog Nilla och jag en sväng runt Björnön med mina kajaker. Och vem som skulle paddla VKV var det nog aldrig något snack om.
Dagen bjöd på strålande solsken och en lätt till god bris från sydväst. Vi började paddla moturs i motvinden. När vi kom ner till St Skärplingen gick vi iland och fikade. Efter kaffe, mackor och bullar så tog vi ett bad innan vi fortsatte ner och rundade Björnöns södra spets. Väl inne i Hässlösundet kändes det som om vinden avtog. Men när vi hade passerat halsen på Björnön så tilltog vinden igen, men nu från nordväst. Så vi fick motvind även de sista kilometrarna. Men det kändes dock bara skönt då vinden svalkade lite i värmen.

Provapå paddling i Hässlösundet

2010-07-06T22:37:00.003+02:00

Tänk att det är så svårt att få till olika aktiviteter. I lördags paddlade jag till Stora Sandskär med Per, något som vi pratat om att göra i ett års tid. Men ännu värre har det varit att få till en provpaddling med Håkan. När vi för flera år sedan började prata om en provpaddling så jobbade vi på olika företag. Sedan har vi varit kollegor ett par år utan att kunna få till en liten provpaddling. Men nu, när vi inte längre jobbar på samma avdelning och inte ses dagligen, så lyckades vi faktiskt hitta en kväll som passade båda. Så i gårkväll kom vi till slut ut på en liten provtur.
Vid sextiden bar vi ut kajakerna från containern vid kanothuset. Efter en lite trevande start, några vilopauser, så gick det snart bättre och bättre. Och efter någon timme så hade vi paddlat ner till södra Björnön. Här sträckte vi på benen, tryckte i oss några bullar, drack lite kaffe och lättat på trycket. På tillbakavägen paddlade vi i ganska lugnt tempo men utan någon paus ;-)

Ridön runt

2010-07-05T23:31:00.002+02:00

Förra sommaren pratade Per J om att han ville paddla ut till Stora Sandskär eller Norrskär vid tillfälle. Tyvärr han sommaren passerade utan att vi kom ut till någon av öarna. Men i slutet av förra veckan bestämde vi oss för att ägna hela lördagen till paddling på Mälaren. Vädret var fantastiskt, strålande sol, rena rama värmeböljan och endast en lätt bris.
Vi började med att paddla norr om Björnön och sedan väster om Almö-Lindö och ner till Stora Sandskär. Där fikade vi och skrev i Havspaddlarnas loggbok. Sedan fortsatte vi vidare söderut, rundade Sävholmen och paddlade in i Ridöarkipelagen. Här är det så himla fint men visst är det synd att det är så mycket vass och att många av öarna är överväxta med träd ända ner till strandkanten. På Måholmen finns dock flera ställen att gå i land på. På öns norra spetts gick vi i land och lagade lunch. Mätta och belåtna fortsatte vi nu norrut till Norrskär där vi badade och drack mera kaffe. Efter att ha skrivet i VKF:s loggbok paddlade vi tillbaka till Björnöbron.

Bröllopspaddling

2010-06-19T23:33:00.004+02:00

Idag har det varit kungligt bröllop i huvudstaden, men då jag inte var inbjuden till denna högtid så fick jag fördriva dagen på annat sätt.
Redan i går morse startade ArosCupen, där IFK Västerås flickor 00 vann sina tre gruppmatcher och gick därmed direkt till kvartsfinal. Genom att tjejerna då slapp spela åttondelsfinal så fick de spelledigt hela eftermiddagen.
Själv utnyttjade jag speluppehållet, tillsammans med Magnus, genom att paddla en sväng på Mälaren. Dagen till ära paddlade Magnus sin nya Trapper Royal. Trots alla moln så var det väldigt soligt hela eftermiddagen. Och Mälaren låg i det närmaste spegelblank så brydde jag mig inte om att spänna på sittbrunnskapellet, vilket gjorde att jag höll på att bli blöt av svallvågorna från en turbåt. :-o
Vi valde att paddlade ner till Stora Sandskär via Almö-Lindös västra sida. Väl där funderade vi på att ta ett dopp men vi skippade det, dock fikade vi, pratade och skrev några rader i Havspaddlarna loggbok.
Som vanligt så här års såg vi en mängd fåglar så som strandskata, skäggdoppingar, knipor och fiskgjusar.
Hur gick det i fotbollen då? Trots spelövertag fick tjejerna stryk med uddamålet mot Barkarö i kvartsfinalen. :-(

KISS

2010-06-16T22:20:00.003+02:00

I helgen var jag och såg KISS på Stadion i Stockholm. Jo jag var faktiskt där, jag som inte ens var ett KISS-fan på 70-talet var där. Nästan alla jämnåriga killar diggad KISS på den tiden så även om jag aldrig ägt en skiva eller tape med dem så har jag ju ändå lyssnat en hel del på dem. På den tiden var det snarare Bowie, T-Rex, Mott the Hoople, Rolling Stones, Gasolin, Skifs, Uggla med flera som var mina idoler. Då trodde jag nog att jag hade en egen musiksmak och inte var påverkad av andra. Men idag förstår jag att min musiksmak nog hade påverkats en hel del av min äldre bror.
Men helt klart var min musiksmak lite udda bland jämnåriga och när mina klasskamrater, på roliga timmen eller klassfesten, mimade till KISS så mimade jag till Björn Skifs Michelangelo.
Men under årens lopp så har jag flera gånger funderat på att gå på en av deras konserter, och nu var det dags. Som så många gånger förr så var det tillsammans med Johan som jag besökte huvudstaden för att mätta musik hungern.
Denna kväll var det Mustasch som först intog scenen. Ett band som jag faktiskt inte har hört så mycket av. Det var riktigt tungt och ganska hårt, men inte alls dåligt. Efter detta gick Europe på och jag måste säga att Joey Tempest sjunger fortfarande väldigt bra och John Norum är helt grym på gitarren. Han var till och med så bra att när KISS väl drog igång så kändes Tommy Thayer lite blek som gitarrist. Så till en början så saknade jag Ace ”Space Ace” Frehley (original gitarristen i KISS). Men Tommy tog sig mer och mer under kvällen och KISS känns som KISS även om både Ace och Peter Criss idag är utbytta.
Visst var det en hel del låtar som jag inte kände ingen men jag tror att de flesta med mig gillade 70-talslåtarna bäst.
Har tidigare läst att Paul Stanley har haft problem med rösten, vilket man inte märkte så mycket av. Dock så kändes det som man sparde lite på hans röst genom att de andra sjöng på flera av låtarna. Jo, jag vet att de andra sjunger på skivorna också men det är ju ändå de låtar som Paul sjunger som är bäst.
Sammanfattningsvis kan man nog säga att när KISS framträder så gör de bara inte en konsert, de gör en show. Det är rena rama julafton för pyrotekniker. Det smäller och sprutar eld överallt och naturligtvis så sprutar även Gene Simmons eld och dreglar blod. De flyger fram i linor och linbanor över scenen och ut i publikhavet. Hur fan orkar dom, de är ju faktiskt i sextioårsåldern…

Lillebror Eric satt på läktaren denna kväll men jag kunde inte låta bli att tänka på hanns tvillingbror Carl, som i mitten av 80-talet ritade två teckningar på två rockband. Han var då sex år och skrev på teckningarna ”piss” och ”jorup”…undrar just varför han inte var med på Stadion denna kväll då två av hans gamla favoritband uppträdde på samma scen? Måste fråga mamma om hon har kvar dessa teckningar :-)

Hajk vid Toftsjön

2010-05-25T20:20:00.006+02:00

Har flera gånger vandrat på Bruksleden och då fäst mig vid sträckan som går vid Toftsjön. Vid sjöns sydöstra sida finns en liten udde med en fin grillplats och ett vindskydd. Har länge tänkt övernatta med Ellen i just detta vindskydd men av olika anledningar så har det aldrig blivet av. En sådan övernattning ska man nog helst göra innan alla små mygg vaknat till liv, och just med tanke på myggen så var det kanske i senaste laget att övernatta i vindskyddet nu. Men i helgen verkade det som om alla bitar skulle falla på plats och vi fick dessutom sällskap av Johan och hans son Gustaf.
Magkänsla sa mig att vi nog skulle ta med oss tält i alla fall. Det kan ju vara bra att kunna stänga ute myggen om de blev för besvärliga. Dessutom kunde ju vindskydd redan vara upptaget av några andra när vi kom fram.
Nu blev det varken några problem med myggen eller andra övernattningsgäster. Men när vi kom fram till udden så möttes vi av en kolhög där vindskyddet tidigare legat. Någon måste ha bränt ner det tidigare i vår, vad trött jag blir. Så det blev ingen övernattning i vindskyddet denna gång heller…
Men som tur var så hade vi ju med oss våra tält som vi slog upp ute på udden. Till lägerelden hade vi släpat med oss en del ved och dessutom fanns där redan en låda med ved. Så när vi till kvällen gjorde upp eld så fanns det gott om ved.
Ellen och Gustaf täljde bl.a. grillpinnar och fick prova att hantera en yxa. Att hugga lite ved var ju roligt men att tälja, med egen kniv, är nog ändå roligast när man är en så där åtta nio år…
I det härliga kvällsvädret grillades korv, grillspett, Mars-Mallows och pinnbröd.
Efter maten fick vi se en V-formation ute på vattnet som kom emot oss. Vi funderade en stund på vad det kunde vara, ingen fågel, ingen snok… PLASK, det var en bäver.
Vi satt vid elden eller sjökanten in på småtimmarna och bara beundrade det vackra landskapet och fantiserade om att det skulle komma ner en älg till sjön för att dricka vatten.
Under natten regnade det en del men klarnade upp till morgonen. Förmiddagen var inte lika fin som gårdagen men det regnade i alla fall inte. Men på tillbakavägen mot bilen så började det regna igen.
Även om det inte blev någon övernattning i vindskydd så blev det i alla fall en himla mysig helg.

Pinnbröd

2010-05-21T21:21:00.003+02:00

Sitter och planerar för helgens hajk med Ellen, Johan och hans son Gustaf. Om vindskyddet vid Toftsjön är ledigt så har jag tänkt att vi ska sova där. Det ligger ju lite mysigt vid sjön med en eldstad precis framför vindskyddet och en vid vattnet. Det blir nog en och annan korv och pinnbröd.
Pinnbröd är ju alltid väldigt gott vid lägerelden. Det finns hur många varianter av pinnbröd som helst men alla innehåller nog mjöl, salt och vatten. Man kan också ha i en lite bakpulver, då blir pinnbröden lite fluffigare. Det finns dom som använder jäst, men då blir det lite knöligare.
Om man är ute på en lite längre tur kan man förbereda torrvarorna i en plastpåse och sedan bara hälla i vatten i påsen och knåda degen i påsen.
Grundrecept till 4 personer:

2.5 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 tsk bakpulver
1 dl vatten

Rulla små ”ormar” och linda degen runt toppen på en grillpinne, grilla (eller säger man grädda?) runtom i ca 5 minuter. När brödet är färdiggräddat ta av det från pinnen och fyll hålet med flytande honung och smör. Mums…
Receptet ovan får ses som ett grundrecept och kan kryddas efter tycke och smak med t.ex. vitlök och basilika. Ska man bara ut över en dag eller två, och så är det kanske enklare att göra degen färdig hemma..
Då kan man även passa på att lyxa till degen lite extra, se några recept nedan:
Smörpinnbröd till ca tio bröd.

4 dl vetemjöl
1 tsk salt
2 tsk bakpulver
50 g smör
1,5 dl mjölk, fil eller vatten

Blanda de torra ingredienserna och smula sedan ner smöret med fingrarna. Tillsätt sedan vätskan och arbeta samman till en fast deg. Packa degen i en plastpåse.

Ytterligare ett recept på ostbröd, som jag hittade på nätet http://www.matklubben.se/recept/pinnbroedskorv_25853.html.
Ostpinnbröd

0,5 dl mjöl
2 tsk salt
2 tsk bakpulver
1 tsk socker
1 tsk olja
1 dl riven ost
2 dl vatten

Blanda först alla torra ingredienser, tillsätt sedan osten och rör till sist i vätskan. Arbeta ihop till en deg. Kavla ut och skär remsor av degen och linda dem runt korven. Grilla korvarna tills ostbrödet fått fin färg.

Oj vad tiden går…

2010-05-07T21:04:00.003+02:00

Kom hem från klockriket Schweiz igår. Jag kan inte annat än imponeras av deras järnväg. Tåget från Zürich flygplats mot Baden gick 10 sekunder före utsatt tid och när jag skulle tillbaka gick det 15 sekunder efter utsatt tid. Kanske något för SJ att titta på.
Där nere stod träden i full blom och när jag klev av tåget i Baden kände jag doften av syren, oh vad härligt! Men det står nog inte på förrän häggen börjar blomma här i Västerås.

Tiden går så himla fort, jag tycker att det var alldeles nyss jag var och åkte skidor med Fredrik, Johan eller Ellen i Romme.
Efter att Ellen gjorde en vurpa i Götes Brant filmade jag henne i en av de andra pisterna. Hon tog det lite försiktigare, men hon fortsatte i alla fall att åka.

Premiärtur till St. Sandskär

2010-04-27T22:59:00.004+02:00

Hade planerat några turer i skärgården under vintern, dock satte is eller drivis stopp för dessa vinterpaddlingar. Men efter en lång och kall vinter så blev det då äntligen dags för årets första paddeltur.
Vid niotiden i söndags morse starta jag och Daniel från Björnöbron i strålande solsken. Det var vindstilla och knappt en krusning på vattnet. Så vi bestämde oss för att paddla ut till Stora Sandskär med Havspaddlarnas loggbok. Färden gick via Almö-Lindös östra sida ner till St. Sandskär. Väl framme så drack vi kaffe, åt mackor, bullar och choklad. Och naturligtvis så skrev vi lite i loggboken innan vi la den i sin brevlåda bakom fyren. Vi satt kvar ytterligare en stund och bara njöt av vädret, utsikten, avskildheten och vågskvalpet. Vid sådan här tillfällen förstår man varför man bor i Sverige.
Innan vi gav oss iväg kom Jan och Birgitta paddlande, även de var ute på årets första tur.
Tillbakavägen gick på Almö-Lindös västra sida. Tyvärr så måste jag erkänna att jag gjorde ett dåligt vägval då vinden, som kom från sydväst, hade tilltagit. Men Daniel som är ganska färsk paddlare klarade det utan några som helst problem.
Så här på våren så ser man flera små hus på öarna som man inte ser på sommaren när träden är klädda med löv. Något som man även ser gott om på våren är fåglar, vi såg bl.a. skäggdoppingar, knipor, sothöns, häger och häckande fiskgjusar.

Burkmat

2010-04-24T23:07:00.002+02:00

Har ännu inte paddlat något i år, förutom i bassängen, så paddelabstinensen är fortfarande hög. Men imorgon ska det äntligen bli Mälarpremiär.
Så i väntan på någon paddeltur tänkte jag skriva lite om burkmat, dock inte om den sortens burkmat som jag har i handen på bilden utan mat i konservburkar.
När man är ute i skärgården kan man bli inblåst någon eller några dagar och då är det ju bra att ha lite extra mat med sig. Frystorkat är bra ju himla bra för detta ändamål men konservburkar är ett lika bra alternativ. En av min favorit är Felix Gulaschsoppa. Själv förknippar jag gulaschsoppa främst med skidåkning i Alperna men Felix variant så god att man till och med kan äta den hemma. Vill man piffa upp denna soppa lite extra så kan man ta med lite creme fraich och klicka i.

Orphei Drängar på Västerås Konserthus

2010-04-22T22:47:00.002+02:00

En släckting till mig brukade i sin ungdom sjunga ”för vi är sjömän och inga vanliga drängar…” Orphei Drängar är väl knappast heller några vanliga drängar.

Hade tänkt ta med Ellen på OD:s vårkonsert i kväll, men då hon blev sjuk fick en kompis till mig följa med istället. Har varit på två av deras tidigare konserter och blivet lika imponerad varje gång jag hör dem. Vilka stämmor, vilket arrangemang, vilken variation ja, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva men hur som helst så blir jag så himla imponerad av den ljudvägg man möts av. Man sitter till och med och njuter av en finsk tango.
Nästa konsert som jag har biljetter till är Kiss konsert i Stockholm 12 juni. Tja, vad ska man säga, same same but different…

Ellens pastasallad

2010-04-08T22:29:00.005+02:00

Till dagsturer har jag ibland tagit med en färdig pastasallad. Och just det att man gör den färdig hemma och då slipper laga maten ute kan ibland vara en skönt. En annan fördel med pastasallad är att man kan blanda i sånt som man tyckerom och som man har hemma i kylen.
En blandning som Ellen har tyckt så mycket om, att t.o.m. hennes mamma har ringt mig och frågat vad jag har haft i den, är följande.

Pastaskruvar (jag brukar använda Barillas fullkorn)

Grillad kyckling

Gulpaprika

Körsbärstomater

Soltorkade tomater

Crème fraiche – tomat basilika

Koka pastaskruvarna enligt anvisningarna och skölj i kallt vatten.

Dela kycklingen i mindre bitar.

Skär paprikan och de soltorkade tomaterna i mindre bitar.

Blanda ovanstående ingredienser och körsbärstomaterna, rör sedan ner crème fraichen så att hela salladen blir lite lagom kletig.

Grötfrukost

2010-03-27T14:55:00.002+01:00

Till frukost på mina paddelturer brukar jag nästan alltid äta havregrynsgröt. Sen barnsben har man ju hört hur nyttigt det är med gröt, och så lär det vist vara rikligt med kolhydrater i havregrynsgröten. För att piffa upp denna något gråa rätt kan man blanda i torkad frukt t ex russin, aprikoser eller banan.
På en av turerna i somras blev jag bjuden på frukost av Sonja, som tidigare har torkat en massa frukter och haft i gröten, men då strödde hon bara pulver från blåbärssoppa över gröten vilket var en riktig höjdare.

Till gröten vill man ju ha mjölk och det går väl bra att ta med i en petflaska under den lite svalare delen av året. Annars lär det finnas mjölk i torkad form men själv brukar jag köpa Arlas 2 dl tetror med pastöriserad mjölk som har lång hållbarhet.

Saint Patrick’s day

2010-03-17T21:28:00.003+01:00

Hur många gånger har du sagt att du ska gå ut och ta EN öl? Det har vi nog alla sagt en eller annan gång. Men hur många gånger har du verkligen lyckats med konststycket, att gå ut och bara ta EN öl?
Idag, den 17 mars, har jag under större delen av dagen, suttit i verksamhetsutveckligsmöte. Ja, jag ska nog inte skriva vad jag tycker om dessa möten, men man kan nog bli galen för mindre. Så när arbetsdagen började närma sig sitt slut frågade jag min kollega, Mats, om vi inte skulle gå och fira St. Patrick’s day på Bishops Arms, genom att ta varsin Guinness. Och det kunde han mycket väl tänka sig att göra. Men redan innan vi gick från jobbet så bad vår sekreterare, Synnöve, mig att ta en öl för henne också. Som den gentleman jag är så var jag ju tvungen att ta en öl för henne också, så med andra ord lyckades jag inte ikväll heller med att bara ta EN öl.
Saint Patrick’s day är Irlands nationaldag som firas över hela världen. På denna dag så är det tradition att klä sig i något grönt. Om man ser någon som vare sig är klädd i grönt eller har några gröna accessoarer på sig så får man enigt traditionen nypa dem. På Bishop idag bar jag inte något grönt, men inte fick jag något nyp ikväll heller…

Kolbullar

2010-03-11T21:28:00.008+01:00

Nuförtiden serveras kolbullar ofta i friluftssammanhang, men det är en gammal nordisk maträtt som förr tillagades av bl.a. kolare och skogshuggare. På den tiden levde de primitivt i skogen utan möjlighet att förvara färskvaror såsom ägg och mjölk. Ingredienserna till kolbullar består därför endast av vatten, mjöl, salt, torrsaltat fläsk (amerikanskt fläsk), som hade lång hållbarhet, samt rejält med ister att steka i.

Kolbullarna tillagas över öppen eld på en kolbullepanna eller kolbottenpanna som vissa kallar den. Min kolbullepanna har rundad botten och är gjord av tunn plåt men andra använder gjutjärnspannor som har platt botten med raka kanter, man tager vad man havfer.

Recept till två kolbullar:

2 dl Vetemjöl
3 dl vatten
½ tsk salt
200 g saltat fläsk (helst torrsaltat s.k. amerikanskt fläsk)

Blanda mjöl, salt och vatten en stund före tillagningen så att mjölet får svälla. Om man ska tillaga kolbullarna inom det närmsta dygnet går det bra att blanda smeten hemma om hälla den på flaska.
Tärna fläsket.
Bryn hälften av fläsket i rejält med ister, kokosfett eller som jag brukar använda, rapsolja över öppen eld. (Ska prova använda kokosfett nästa gång.)
Häll därefter hälften av smeten i pannan på det stekta fläsket.
Efter några minuter, när smeten börjat stelna, vänd kolbullen och stek andra sidan.

Servera med rårörda lingon och en öl.

längdåkning i Hässlösundet

2010-03-06T21:47:00.005+01:00

För ett tag sedan skrev jag att det var dåligt med friluftslivaktiviteter att rapportera om på bloggen, och att jag därför skulle skriva lite om friluftsmat istället.
Men idag blev jag uppringd av Ellen som i det fantastiska vädret ville ut och åka skidor på Mälaren. Och det kan man ju inte säga nej till, även om det är mamma vecka. Till att börja med skidade vi söderut i Hässlösundet.
På tillbaka vägen stannade vi, i solskenet, på en liten ö för att fika. Hade tagit med mig varm choklad och hembakade bullar. Innan vi sedan skidade tillbaka till bilen så ville Ellen åka skidor några gånger i en av backarna på Björnön.

Vegetarisk Färssås Thai

2010-03-03T21:08:00.007+01:00

Blå Band har en serie med vegetariska färssåser (Tandoori, Thai och Bolognese) som finns att köpa i de flesta mataffärer. Dessa passar utmärkt att tillaga ute och kan varieras genom att tillsätta olika tillbehör och serveras med nudlar pasta eller ris.
Nudlar är ju ganska tacksamt att tillaga ute då de bara behöver koka upp och kan sedan stå i vattnet och bli färdigt.
Pasta finns i alla de slag med koktider från några minuter för färskpasta till dryga tio minuter för torkad pasta. Den färska pastan är kylvara och passar kanske inte för den lite längre turen.
Riktigt ris tar 20 minuter att koka vilket kan vara väl lång tid på spritköket, men det finns andra varianter t ex Uncle Ben’s nya snabbris som bara behöver kokas 3 minuter. En annan variant är Uncle Ben’s Express ris som redan är förkokt och endast behöver värmas i några minuter.
Här kommer två varianter på Thaisåsen.

Vegetarisk Färssås Thai med kokosmjölk och banan.
2 portioner

- 1 påse Vegetarisk Färssås Thai från Blå Band.
- 1 påse Uncle Ben’s Express ris eller 200 g pasta.
- 1 burk kokosmjölk t.ex Blue Dragon 165 ml.
- 1 banan.

Koka upp 2 msk vatten i en kastrull och salta. Tillsätt Express riset och koka några minuter under lock. Alt. koka annat ris eller pasta enligt anvisningar.

Vispa ner Thai påsens innehåll i 2 ½ dl kallt vatten och kokosmjölken.

Koka upp såsen under omrörning och låt den sjuda ca 5 min. Rör om då och då.

Skiva ner bananen i såsen och servera med riset eller pastan.

´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Vegetarisk Färssås Thai med nudlar.
2 portioner

- 1 påse Vegetarisk Färssås Thai från Blå Band.
- 200 g nudla.
- 1 burk grönsaker t ex Wok

Koka upp vatten i en kastrull och salta. Rör i nudlarna och koka upp igen, ställ åt sidan och låt de stå under lock några minuter enligt anvisningarna på nudlarna.

Vispa ner Thai påsens innehåll i 4 ½ dl kallt vatten.

Koka upp såsen under omrörning och låt den sjuda ca 5 min. Rör om då och då.

Blanda ner wokgrönsakerna och låt allt bli varmt.

Servera som det är eller med strimlade färska grönsaker.

Tofu, soltorkade tomater med pistaschnötter

2010-02-23T21:43:00.004+01:00

När jag i somras, på Luröturen, bjöd Havspaddlarnas ordförande på denna vegetariska rätt så funderade hon på hur den skulle smaka om man bytte ut tofun mot fetaost. Båda två är i och för sig snarlika i konsistens och ganska neutrala i smaken. Men tofu är inte bara proteinrikt den håller sig även länge utan kylskåp, vilket kan vara praktiskt på en lite längre tur.
Receptet nedan, som jag har lånat, från Karin Sundqvists kokbok för uteätare, ”På en låga”. Här har Karin använt tofu naturell för att lyfta fram smakerna av nötterna och de soltorkade tomaterna. Väljer man soltorkade tomater i olja så kan man sedan använda den smakrika oljan som dressing till pastan.

För två personer använd:
- Fullkornspasta
- Soltorkade tomater i olja
- Pistaschnötter, ½ dl skalade
- Tofu, 4 msk
- Salt och svartpeppar
- Balsamvinäger

Koka pastan strö sedan över nötterna, tomaterna och tofun. Salta och peppra och toppa sedan med oljan och lite balsamvinäger.

När jag har lagat den här rätten så har jag tagit hela tofu paketet, 275 g, och sen har jag nog skalat lite fler nötter än vad receptet säger. På ICA hittade jag färdigstrimlade soltorkade tomater i olja.

Friluftsmat

2010-02-21T22:30:00.003+01:00

När Ann övertalade mig om att börja blogga om mitt kajakpaddlande så var ju tanken att jag bara skulle skriva om just mitt paddlande. Men ganska snart så blev det en friluftsblogg och lite senare började jag skriva om alla möjliga saker här. Hm, tänk så det kan bli.
Även om jag idag var ute och åkte skidor så känner jag att just nu händer det inte tillräckligt i mitt friluftsliv för att skriva något om det så jag får väl hitta på lite annat att skriva om, kanske om friluftsmat.
En stor skillnad mellan att vandra och paddla havskajak är att man inte behöver bära på all utrustning. Det innebär att man kan ta med sig saker på kajakturen som man aldrig skulle komma på tanken att ta med sig på en fjällvandring. Jag har viss förståelse för dem som vill vandra fjäderlätt men att paddla fjäderlätt tror jag inte gör så stor skillnad.
I kajaken stoppar man gladeligen ner konservburkar, espressobryggare, några öl, eller en dunk vin och kanske till och med en kylväska. Apropå kylväska, i viss mån kan man nog betrakta kajakens vattentäta skott som kylväskor speciellt under hösten, vintern och våren. Därför klarar sig kylvaror ganska bra på turerna. Ändå är det förvånansvärt många som brukar ha med sig frystorkat på turerna. Ska framöver försöka skriva lite om några olika rätter.

Premiärtur för Ellen på långfärsdsskridskor

2010-01-31T21:00:00.004+01:00

I julklapp gav jag Ellen ett par långfärdsskridskor, inte bara för att det är min passion utan faktiskt för att hon själv hade önskat sig det. Sedan dess har vi längtat och drömt om att få komma ut på spegelblanka isar. Men efter julen har varenda sjö i Mälardalen varit snötäckta, så det har just stannat vid längtan och drömmar. Men i helgen kom vi äntligen ut på premiärturen, inte på något spegelblank salsgolv utan på den plogade banan i Björnösundet. Tyvärr var isen skrovlig med en massa sprickor så vi nöjde oss efter ca 4 km åkning. Kanske inte så långt men det är en börja.

Traditioner...

2010-01-13T23:01:00.002+01:00

Någon lär ha sagt en gång ingen gång, två gånger en vana. Men när blir det egentligen en tradition?
Idag är det tjugondag Knut och då ska, ju enligt svensk tradition, julen dansas ut. Det är en tradition som även finns i Finland och vissa delar av Norge. I övriga världen tar julhelgen slut i och med trettondag jul.
Namnet tjugondag Knut kommer ifrån Knut Lavard som mördades efter att julefriden var över den 6 januari 1134. Mördaren var hans egen bror som ville ta över den danska kronan efter deras far, Kung Nils.
Knut blev senare helgonförklarad och hans dödsdag den 7 januari infördes i almanackan under medeltiden. I Danmark är denna dag fortfarande Knutsdagen medan den i Sverige flyttades till den 13 januari för ca trehundra år sedan.
Undrar just om de som flyttade namnsdagen, Knut, från den 7 till den 13 förstod att de även flyttade avslutet på julen?
Men nog om detta och tillbaka till frågan om när något blir en tradition. För fem år sedan när jag skulle klä granen upptäckte jag att jag inte hade någon julstjärna att sätta i toppen på den. Lite på skoj satte jag då en ölburk i toppen och Ellen, som då var fem år, bara blängde på den. Som av en slump så fick året där på en stjärna och jag hade dessutom köpt en själv. Så där stod jag med två stjärnor, men för Ellen hade det blivet en tradition att ha en ölburk i toppen av granen, så det är inte tal om att sätt upp en stjärna här inte…men men nu är julen i alla fall över även här.

Skidåkning i Härjedalen

2010-01-09T14:53:00.006+01:00

Efter förra julen var jag i Vemdalen och åkte skidor med Eric, Linda och hennes syster Anna. Även i år så hade lillebror hyrt en stuga i Björnrike under julledigheten. Kanske håller det på att bli en tradition… I år blev vi, med Ellen och mig, sju stycken som åkte till Härjedalen för att få lite utförsåkning. Söndag och torsdag var resdagar men däremellan han vi med tre dagar i pisterna.
Vi började, på måndagen, i Björnrike. Här var pisterna välpreparerade, snön härlig, solen sken och temperaturen låg på minus tio grader. I denna härlighet åkte vi skidor till solen gick ner.
På tisdagen tog vi bilarna till Vemdalsskalet för att åka där. Temperaturen hade nu krupit ner till minus nitton grader och redan efter några åk kände vi oss lite frusna så jag och Ellen gick in och värmde oss en stund nere i grillstugan. När vi åkt ytterligare en stund mötte vi upp de andra på toppen vid Hovdestugan där vi åt lunch. Tyvärr blev jag här av med min yllemössa :-( Men jag hade med mig en annan tunn mössa som gick att ha under hjälmen. När liftarna stängde så gick vi på ”after ski” på Högfjällshotellet.
På onsdagen hade det blivet ännu kallare, ca -25 grader, så vi bestämde oss för att stanna i Björnriket och åka nära stugan om någon ville gå hem och värma sig. Efter några turer så sa Eric att Linda och Jonas frös och ville fika vid Brasseriet. Väl där hörde vi att de inte alls hade sagt att de frös och ville fika, så jävla typiskt Eric… Nåja, det var ju i alla fall gott med lite varmchoklad. Och Eric fick springa en stund i shopen. Efter några timmars åkning återvände vi till Brasseriet för att äta lunch. När liftarna stängt så återvände faktiskt jag, Ellen och Jonas hit ännu en gång för lite After Ski. Jämfört med after skin på Högfjällshotellet får nog denna klassas som lite mognare. Men efter någon öl, när det var dags att åka sista biten ner till Björnriket så fick jag lite ”Crazy kangaroo”-känsla från St. Anton där After Skin var en bit upp i backen.
Ellen som, redan i början av veckan, tyckte att det var lite kallt frågade: -”Kan jag inte få låna din den där, öh den där, ööh den där som nästan heter som det där utländska godiset…” Jag svarade att jag inte viste vad hon menade. Men då kom hon på det, Baklava! Naturligtvis fick hon låna min balaklava. Men hur 17 kan hon veta vad baklava är? Jag hade nog inte vetat det om jag inte hade blivet bjuden på det av en kollega. Jag har ju iofs inte varet i Turkiet som hon har. Fast själv skulle jag nog snarare kalla baklava för ett bakverk än godis. Om någon blev sugen på denna turkiska efterrätt så hittar ni recept på följande länk: http://www.recept.nu/1.276735/leila_lindholm/kakor_tartor/leilas_baklava

Långfärdsskridskoåkning på Lilla och Stora Kedjen.

2009-12-20T21:07:00.004+01:00

Även söndagen ägnades åt skridskoåkning i LiVs regi, men idag bar det av till sjöarna lilla och stora Kedjen som ligger norr om Surahammar. Vi parkerade mellan sjöarna och började med att skrinna runt lilla Kedjen. Efter fika gick vi över till stora Kedjen för fortsatt åkning där.
Idag var vädret mildare, någonstans mellan fem och sju minusgrader, och solen tittade endast fram emellanåt. Under natten hade det kommit knappt fyra cm snö som låg på isarna, som oftast var jämna. I ganska makligt tempo avverkade vi 25 km.

Långfärdsskridskoåkning på Salasjöarna

2009-12-19T23:02:00.005+01:00

Idag var jag med föreningen LiV, Långfärdsskridsko i Västerås, och åkte skridskor på Olof-Jons damm, Silvköparen och Långforsen. Vi tog oss dit med buss som avgick från Västerås klockan nio.
Strax före klockan tio började vi åka på Olof-Jons damm där stöpisen var småknottrig, ungefär som en apelsin, men snöfri. På sina håll var det även helt slät kärnis. Av kylan, som låg mellan 12 och 14 minusgrader, hade det bildats ”frostfjädrar” på isen. Även träden var fulla av rimfrost som i solskenet fick tankarna att gå till idylliska julkort (som jag inte skickat några i år, hm…). Trots att det var helt vindstilla så kändes det som om det var medvind hela tiden, härligt! Efter tolv km åkning och en fikapaus gick vi över vägen till Silvköparen och fortsatta skrinnandet. Här kändes isen inte lika bra och efter någon timme avgick bussen till Måns Ols för vidare åkning på Långforsen.
Då jag är uppvuxen vid Långforsen så kan jag nog kalla detta för mina hemmavatten, eller kanske hemma is, så här kunde jag glänsa lite genom att guida gruppen och berätta om de äldsta delarna av dammen, Stora Skuggan och vad Brännholmen kallas i folkmun.
Under denna underbara dag kunde jag inte låta bli att nynna på ”vilken underbar dag”.
Totalt så åkte vi drygt 30 km idag, ingen dålig premiärtur.

Curling, curling, curling…

2009-12-13T13:06:00.000+01:00

Såg att det svenska herrlaget tog EM-guld i curling. Inte för att det tycks behövas, men jag undrar om jag inte skulle kunna förstärka laget. Jag har iofs aldrig spelat curling men jag har fått höra att jag är en jävel på att curla…
Senaste veckans curlande:
Måndag hämtar Ellen på skolan kör hem gör mat, kör E till baletten, hämtar en timme senare.
Tisdag hämtar på skolan före tre kör till stallet efter en timmes ridning kör jag henne till balett. Efter ytterligare en timme hämtar jag henne.
Onsdag hämtar på skolan vid fyra kör hem lagar mat kör sedan till Oktagonen där Ellens klass ska lussa.
Torsdag hämtar på skolan kör hem äter kör till Mikaelekyrkan för luciafirande.
Fredag hämtar på skolan kör till balett. Senare får jag hjälp av farfar med att köra E till stallet. Lördag kör till stallet för luciafirande.
Nu är det söndag och det borde vara en träningsfri dag, men jag ska strax curla till stallet för att hämta en liten stalltjej...

Winnerbäck, Bombardier Arena 2 dec. 2009

2009-12-03T22:56:00.002+01:00

Igår eftermiddag kom Åsbrink förbi och frågade om jag skulle hänga med på Winnerbänk, vilket jag absolut ville. Har inte gått på en konsert och varit så oinlyssnad sen jag var på George Thorogood i början av 90-talet på en rockklubb i Stockholm. Jag äger inte ens en CD med honom och det enda jag har hört är det som spelats på radio. Ingen har väl missat duetten med Miss Li.
Åldersmässigt var publiken väldigt blandad. Det verkar som folk i alla åldrar gillar honom, det gör t.ex. både min mor och min dotter. Själv hade jag egentligen inga förväntningar på uppträdandet, var möjligen en smula rädd att det skulle bli lite segt. Men jag måste erkänna att han tog mig med storm. Allt var bra, ljudet, ljuset, musikerna, snacket, blandningen av låtar, tempot, sången och glädjen, det var helt enkelt en väldigt bra konsert.
Redan från första stund fick han ett gensvar från publiken som sjöng med i sångerna. Ofta kändes det som om alla utom jag kunde texterna. Det verkade som om han också var lite förvånad över detta, då han flera gånger började skratta och kom av sig i sången.
För mig var höjdpunkten medley med ”Hugger i sten” och ”solen i ögonen”, vilket jävla drag!
Det får nog bli fler konserter med honom och då ska jag vara lite bättre förbered.

Adventspaddling

2009-11-29T16:39:00.012+01:00

För fem år sedan läste jag på Havspaddlarnas hemsida att en grupp hade varit ute på adventspaddling. Måste erkänna att jag då tänkte de måsta vara lite galna som paddlade kajak mitt i vintern. När jag några år senare blev turledare för just denna traditionella tur så tyckte jag inte alls att det var något konstigt med att paddla havskajak vintertid. Med rätt förberedelser och rätt kläder går det utmärkt att paddla på vintern. Man skulle nästan kunna dryfta sig till att damma av den gamla klyschan, ”det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder”. Fast riktigt så enkelt är det ju inte, vinterpaddling kräver naturligtvis helt andra förberedelser och försiktighetsåtgärder än sommarpaddling. Men faktum är att några av mina mest minnesvärda turer har jag gjort vintertid ute i skärgården. Det känns som att man får ha hela skärgården för sig själv. En av Havspaddlarnas populäraste turer, fågelturen, sker på senvintern innan fågelskyddet börjar. Det är en tvådagars övernattningstur i Sörmlands skärgård.
När vi i helgen, för tionde året på rad, genomförde adventspaddlingen så blev vi sex kanotister som i det, för årstiden, varma vädret kunde njuta av en fem timmar lång paddling i växlande moln och sol. Vi startade från Björnöbron vid tiotiden och paddlade i lugnt tempo norr om både Björnön och Almö-Lindö. Sedan fortsatte vi söderut mellan Tovan och Ryberg ner till Stora Sandskär. Väl framme så tändes en brasa att värma sig vid. Runt elden fikade vi med glögg, pepparkakor och mina hembakade Lusse-kajaker. Innan vi paddlade tillbaka så skrev vi några rader i Havspaddlarnas loggbok som ligger på ön.
När vi vid tretiden åter var tillbaka vid Björnöbron så hade vi varit borta i fem timmar men endast paddlat ca. 14 km. Inte så långt men vi hade väldigt trevligt runt elden.
Vi som paddlade var: Erik Gunnarsson, Kjell Löfberg, Zdenek Klimt, Stefan Humbla, Lars Lundin och Jag.

Havspaddlarnas årsmöte

2009-11-11T22:05:00.002+01:00

Igår hade Havspaddlarna årsmöte som samlade drygt trettio personer i VIK-skidors lokal. Till årsmötet bjöds på, Sonjas goda, morotssoppa följt av kaffe med rulltårta.
Efter tre år som kassör hade jag tänkt lämna styrelsen. Men valberedningen hittade inte någon ersättare så jag blev övertalad att sitta ytterligare ett år. Nåja, det är väl inte allt för betungande så det ska nog gå bra.
Efter det sedvanliga årsmötet så tog kvällens gäst, Svante Lysén, över. Svante berättade bl.a. om sina äventyr på Svalbard och Grönland. Han visade även sin egen producerade dokumentärfilm, Vildmarksår, från Scoresbysundsfjorden på östra Grönland, där Svante och hans kompis Oscar Andersson spenderade drygt ett år. Filmen var mycket välgjord med många fina natur och landskapsvyer. Förutom det omväxlande landskapet fick vi även se ett rikt djurliv med Myskoxar, fjällrävar, fåglar, sälar och narvalar. Naturligtvis fick vi även se hur de paddlade i den iskalla fjorden. Det var inte utan att man började längta efter en riktig vinterpaddling.
Vill ni läsa mer om svante så gå in på hans hemsida: http://www.svantelysen.se/
Efter avslutat möte hade jag förmånen att bjuda Svante på husrum. Fick då några timmars intressanta samtal över en kopp the och senare ett glas Springbank.

Premiärtur med nya kajaken 09-10-31

2009-11-02T22:50:00.010+01:00

I lördags var det dags för provturen i den nya kajaken. Vi startade vid tiotiden från kanothuset. Men för omväxlingskull så paddlade vi norröver, mot stan, istället för söderut som vi brukar göra. Först passerade vi Fågelviken och Framnäs, där det ligger flera hus fint utefter stranden. När vi sedan kom fram till Mälarparken paddlade vi in i småbåtshamnen för att titta på de nybyggda bostadshusen. Hade faktiskt inte en aning om att det byggdes här, viste inte ens att varvet var rivet. Där ser man hur mycket jag rör mig i dessa kvarter… När vi ändå var i dessa krokar så passade vi på att paddla in till det gamla kraftvärmeverket. Planerna på att bygga om det till ett badpallats ligger tydligen på is. I hamnen utanför såg vi en sjunken båt med olja och annan skit som börjat läcka ut, en sorglig syn.
På väg in till Tullhuskajen passerades Lillåudden där det flanerades vid strandpromenaden. Härligt, med lite liv och rörelse vid strandkanten.
Nu började Erik bli kaffesugen så vi bestämde oss för att hitta en plats för fikapaus. Så stävarna vändes mot hotell Utter In men här var det stängt för säsongen, med fönstren förspikade och mössa på skorstenen, så vi fortsatte till Östra Holmen.
Väl framme vid Östra så kändes det som om det lite gråa vädret skulle övergå i regn. Men när kaffet och smörgåsar avnjöts så sprack himlen upp och solen tittade fram.
Efter pausen så passerades Elba och Västra Holmen rundades i solskenet innan vi paddlade tillbaka.
Vi som paddlade var Zdenek, Erik, Kjell och jag.

Ps. Hur kändes kajaken då? Jo, faktiskt som jag hade förväntat mig. Den känns trygg, säker och stabil. Den är dessutom väldigt kursstabil, svarar i princip inte på kantning, men den svarar väldigt bra på roder utslag. Den stora sittbrunnen och de mycket speciella fotstöden gör att man kan arbeta bra med benen vid framåt paddling. Ds.

kajakflottan utökats...

2009-10-24T23:57:00.004+02:00

Jag tror att det var sommaren 1994 som jag och brorsan såg två kanotister komma paddlades inne i Ridö arkipelagen. Från våran segelbåt såg vi hur de slingrade sig fram efter strandkanten, och vi konstaterade att det där måste vara den ultimata naturupplevelsen. Ola sa - vi köper oss varsin VKV. Själv hade jag inte riktig koll på vad Vituddens Kanotvarv var för något.
Flera år senare när jag väl bestämde mig för att köpa en kajak så spenderades några vintermånader med att, på nätet, surfa efter havskajaker. Ganska snart stod det klart för mig att den var en VKV som jag ville, och jag brukar se till att få det jag vill ha. Men när jag väl kom till skott så blev en Tahe Reval istället.
Idag förstår jag att det är två helt olika kajaker för helt olika ändamål. Att välja mellan en Tahe Reval och en VKV Lisa är ungefär som att välja mellan att köpa en motorcykel eller en bil när man ska köpa ett fortskattingsmedel. Men idag har min kajakflottan utökats med en VKV. Det blev en begagnad VKV Seagull Off Shore från 2009.

Felhörningen

2009-10-21T22:37:00.004+02:00

På mornarna brukar jag lyssna på Rockklassiker. I detta radioprogram kör de något som kallas för felhörningen. Där vill de att man berättar om någon låt som man har hört fel på texten och trott att de sjunger något annat än det som verkligen sjungs.
När man har en nioårig dotter hemma så får man ibland höra lite speciell engelska från diverse sånger. För ett tag sedan fick jag t.ex. frågan – vad betyder I want scabules? När jag inte kunde svara på den enkla frågan kom nästa fråga, eller kanske var det ett konstaterande. – pappa, kan inte du engelska? När jag väl hörde sången så var det ”I want fabulous” som de sjung, och det borde jag ju ha hört att det var det hon sjöng.
Men Ellens roligaste felhörning kom efter melodifestivalen 2005, eller festodilmelobalen som hon hade kallat den för något år tidigare. Hon sprang omkring och sjung på Nanne Grönvalls sång Håll om mig. ”… kom och håll om mig. Släpp inte taget om mig. Inte förens häxan tar dig”
En del sånger är nog skrivna så att man inte ska veta vad de sjunger. Ett exempel på det är Bowies ”Aladdin Sane” där det emellanåt låter som om han sjunger ” A lad insane”, och då får ju texten en helt annan betydelse.

Höstpaddling runt Björnön

2009-10-11T18:19:00.001+02:00

I lördags tog jag och en nyvunnen vän en paddeltur på Mälaren. Det var strålande solsken och nästintill vindstilla.
Träden hade nu fått på sig sin vackra höstskrud som gick mer i gult än rött. Luften var hög och klar precis så där härlig som gör denna årstid så speciell.
Vi började paddla på utsidan av Björnön och hade tänkt ta oss ner till Norrskär för att fika där. Nu kom vi inte iväg så tidigt så vid Hällgrunden vek vi av in mot Björnösundet. Men innan vi paddlat varvet runt Björnön så stannade vi för ett fikastopp vid södra Björnön.

Paddling i Söderarmsskärgård

2009-09-29T21:00:00.010+02:00

I vintras tänkte jag, Humbla och Jacob paddla en helg i Söderarmsskärgård, men då var det två meter höga vågor och drivis så vi valde då att paddla utanför Runmarö istället. Men i helgen så paddlade jag och Humbla i denna vackra skärgård.
Väderprognosen för helgen spådde soligt men blåsigt väder. De friska vindarna skulle dessutom tillta på söndagen.
Vi startade vid Rävsnäs strax före tolv på lördagen. Vinden var då sydvästlig 7 till 9 m/s och det naturliga hade nog varit att paddla i den norra skärgården där vi inte hade behövt göra några större överfarter och hade ganska lätt kunnat hitta lä bakom öar hela tiden. Så vi övervägde först att paddla upp till Håkanskär för att övernatta där, men bestämde oss ganska snart för att spara denna tur till ett senare tillfälle. Så vi började med att gå söder om Tjockö för att sedan inta lunchen på norra Fejan. Efter lunchen paddlade vi till fyren vid Lerskärsgrunden, som nog är det lättaste stället att ta sig över farleden som delar den södra från den norra delen av skärgården. Här inväntade vi några färjor innan vi passerade farleden. Enligt lillebror som jobbat på Silja så kör det för fullt här. Tror att han sagt att de gör en arton nitton knop här. Hursomhelst så kom de väldigt fort här.
När vi kom ner i den södra skärgården funderade vi på hur långt österut vi skulle ta oss, väl medvetna om prognosen med ökad västsydvästlig vind följande dag. Men jag ville gärna paddla ända ut till yttre skärgården och runda Söderarmsfyr, vilket vi också gjorde. Efter detta så tog vi oss tillbaka en bit in i skärgården innan vi slog läger.
Vid solnedgången var vi tillbaka vid Bredskär, se waypoint 007, där vi gick iland för att äta kvällsmat. Vinden hade nu mojnat rejält och vi pratade om att ta en nattpaddling upp till Håkanskär, men istället valde vi att knäcka en vinare till maten och slå läger för natten. När Stefan, efter middagen, skulle diska kastrullen upptäckte han en liten fisk i den. Undra just vad han använde för power bait…
Varken jag eller Stefan slog upp något tält utan vi sov direkt på klipphällarna i sovsäckarna. Det var en fantastisk känsla att ligga där och titta på den otroligt stjärnklara himlen. Det kompakta mörkret förstärkte nog upplevelsen. En mer märklig känsla, nästan surrealistisk, var när färjorna passerade en bit ut som upplysta julgranar. Vaknade till några gånger under natten, tittade upp på den stjärnklara himlen, och fascinerades av den och kände mig lycklig som fick uppleva detta.
På söndagsmorgonen hade vinden tilltagit betänkligt, och på tillbakafärden i motvinden försökte vi hitta lä bakom alla tänkbara öar.
Efter några timmars kämpande i motvinden var vi framme vid Lerskären där vi skulle passera farleden upp till den norra skärgården. Men nu bedömde vi att vinden och vågorna var lite för tuffa, så vi åt lunch och la oss på en klippa och väntade på att vinden skulle mojna. När vi låg där fick vi se en älg komma simmandes mot oss, i det lugna vattnet, mellan vår ö och ön nordost om oss. Undrar just om den tog sig vidare från denna ö, nästa passage bjöd nog på betydligt tuffare sjö.
Efter fyra timmars väntan lugnade vinden ner sig något och då passade vi på att korsa farleden. Väl över gick det ganska bra att hitta lä bakom öarna. Efter den långa väntan hade nu solen börjat gå ner, så sista biten in till Rvsnäs paddla vi i mörker.
Totalt paddlade vi drygt 44 km denna fina helg.

Paddling i Gräsö skärgård

2009-09-16T22:54:00.013+02:00

I helgen följde jag med Havspaddlarna till Gräsös vackra skärgård. Vi startade redan på fredag eftermiddagen ifrån Äspskäret på södra Gräsö. Till att börja med paddlade vi ner runt Fruören och snirklade runt här, i den södra skärgården en stund, innan vi vek av norr igen. Läger slog vi i en vik på nordvästra Malorna, se waypoint 005. Vi hade tagit med en säck ved så efter middagen tände vi en mysig brasa. Själv hade jag haft funderingar på att sova under min tarp, men pga myggen så valde jag att slå upp tältet på klippan intill kajaken istället. Otroligt härligt att få somna till vågskvalpet bara ett par meter utanför tältet.

På lördagen fortsatte vi upp i de nordligaste delarna av skärgården. Till att börja med så var det en klarblå himmel men mot eftermiddagen så blev det lite molnigare. I den norra delen var klipporna på öarna lite kalare.
Hela skärgården är väldigt stenig. Det är en märklig känsla, nästan lite svindlande, att paddla i det klara vattnet och se botten komma närmare och närmare och sedan bara glida över grunden. Nja, alla grunden gled man ju inte över. Har nog inte repat kajaken så mycket på en enda tur tidigare. :-( Efter några grundstötningar så förstod jag varför det inte var några andra båtar här. Dock mötte vi två kanotister från Falun i vackra hembyggda träkajaker.
På lördagskvällen slog vi läger på sydvästra Malbådan. , se waypoint 006. Innan middagen tog jag ett bad. Hm, det var snarare uppfriskande än skönt. ;-)

Under söndagsnatten kom det en del regn som även fortsatte på morgonen vid frukosten. Men innan vi hade packat kajakerna så var det uppehåll. Nu var det betydligt molnigare och vinden hade tilltagit något så vi fick lite surfvågor på vår väg söderut bland skären.

Denna vackra skärgård med härliga skär, öar och kobbar är väl värt ett besök. Här fanns också en massa fåglar, bl.a. såg vi flera havsörnar, ejder och strandpipare.

Vi som paddlade var: Stefan, Maria, Jan, Thomas, Kjell och så jag förstås.

Under päronträden ligger inga äpplen…

2009-09-07T19:24:00.004+02:00

För en tid sedan var min pappa hemma hos mig och Ellen för att få klorna klippta på sin hund. Men före kloklippning och tandskrapning så hade jag tänkt bjuda på lite mat.

När jag stod där och skalade potatis kom Ellen insusandes i köket:
– Är maten klar snart?
– Nej det dröjer en halvtimme.
– Men jag är ju fett hungrig!
– Då får du ta en macka så länge.
Varpå hon plockar fram bröd, smör och ost för att börja göra sig en väntmacka. Jag vänder mig om och ser att hon har plockat fram min ost.
– Nej Ellen, inte den osten.
Då vaknar farfar till vid köksbordet och börja berätta för Ellen om när pappa (alltså jag) var lite då var han tvungen att köpa två olika sorters ostar, cheddar till sig och Billinge till mig. Lite förvånad vänder jag mig om och frågar:
– Kan du gissa var det är för ost som Ellen har tagit fram.
– Nej, svara han.
– Det är Kvibille cheddar, svarar jag, och vad tror du att hon vill ha…
– Jag vill ha den med älgen på, säger Ellen. (För den som inte vet kan jag berätta att det är just Billinge som jag skulle ha som barn)
Hur kunde det bli så här? Varenda tonåring, även jag, har väl någon gång tänkt eller sagt att man aldrig ska bli som sina föräldrar. Och ändå blir man det. Man äter sill, broccoli, och en massa annat som man var helt övertygad om att man aldrig skulle äta. Och nu för tiden dricker man nästa vadsomhelst hellre än coca-cola (åtminstone om det enbart är cola i glaset)…

Wild Eyed Boy From Freecloud

2009-08-23T21:33:00.010+02:00

Hahaha! Har ikväll, med lite hjälp från en kär vän, lagt upp en favorit låt på min fäjsbok. Har tidigare försökt lägga in klipp från YouTube på bloggen utan att lyckas. Men styrkt av framgången så var jag bara tvungen att lära mig hur man gör det på bloggen oxå. Så här kommer en repris på bloggen:
För 40-årsedan fick David Bowie sitt stora genombrott med sången ”Space Oddity”. Den spelades ofta i samband med månlandningen. Även om jag tycker att det är en otroligt bra låt så har jag alltid älskat singelns baksida ”Wild Eyed Boy From Freecloud” som sällan spelas. Lyssna och njut!

Paddling i Luröskärgård

2009-08-11T19:22:00.037+02:00

I helgen ledde jag en tur för Havspaddlarna i Luröskärgård. Planerandet inför denna tur började redan förra året då jag bokade kojerna i segelfartyget Gjöa och bastuflotten Mysingen på gästhärbärget Luringen.
Tidigt på lördagsmorgonen gav vi oss av från Västerås mot Ekenäs på Värmlandsnäs, där Luröskärgård börjar. Denna härliga skärgård, bestående av ca 250 öar, avslutas sedan mitt i Vänern vid Lurön ca 12 km längre söderut. Hela skärgården är naturreservat förutom större delen av Lurön. Flera av de mindre skären och holmarna är fågelskyddsområde fram till 31 juli, varför vi la turen i början av augusti.
I farleden ut från Ekenäs är det ganska mycket vass, men snart började skärgården breda ut sig i sin prakt, och vi kunde snirkla runt bland en massa skär och kobbar. När vi paddlat en stund kom vi till Korsholmen och vid dess sydvästra sida fann vi en fin liten lagun. Då det börjat kurra lite i magen bestämde vi oss för att äta lunch på några av dessa skär.

När lunchen var uppäten badades det och Sonja ville, som vanlig, visa hur duktig hon är på att rolla.
Efter mat och bad fortsatte vi söderut och nästa stopp gjordes på några låga kala skär väster om Husön, vet inte om de har några namn, möjligen tillhör de Lurseglarna.
Väl framme vid Stenstaka så installerade vi oss på Gjöa af Lurö, otroligt läckert. Gjöa af Lurö är en kopia av Roald Amundsens forskningsfartyg Gjöa, som 1903 lämnade Oslo för att finna nordvästpassagen. Med sin besättning passerade hon även den magnetiska nordpolen. I början av 70-talet kom hon tillbaka till Norge och finns nu att beskåda på sjöfartsmuseum i Oslo.
När vi bäddat våra kojer så gick vi till Mysingen som gästhärbärgets bastuflotte heter. På denna flotte finns två åttkantiga träkåtor, en med bastu och en med eldstad för grillning. Sune, som tillsammans med sin fru Marianne, driver Luringen hade då gjort upp eld i bastun, badtunnan och grillkåtan. Och Marianne hade gjort en god grillbuffé åt oss. Snacka om att komma till dukat bord :-) I den härliga kvällssolen fick vi en alldeles fantastisk kväll som jag sent ska glömma.
På söndagsmorgonen vaknade jag helt utvilad och tittade ut ur skeppsventilen som fanns i min koj och såg morgonsolen lysa upp en liten båt. Vilket härlig sätt att vakna på!
Efter att vi intagit frukost på bryggan började vi paddla runt Lurön och fortsatte sedan norrut i skärgårdens östra sida.

Vi stannade till på Vithall för att äta lunch, bada och besöka en gammal fiskebostad som nu är ett öppet museum.
Även i år frapperades jag av att det var så få fritidsbåtar i denna pärla. Det kändes nästan som om vi fick ha hela skärgården för oss själva denna helg.
De som följde med på denna tur var Birgitta, Jan, Erik, Hans, Ander och Sonja.

Kvällsfika på Stora Sandskär

2009-08-03T22:11:00.004+02:00

Tillbaka på kontoret, tre härliga veckors semester är slut. :-( Som vanligt, efter att man inte druckit automatkaffet på flera veckor, så smakade det fruktansvärt beskt och jag funderade på varför jag överhuvudtaget dricker det. Men om några dagar har jag väl vant mig vid det igen. När första arbetsdagen väl var avverkad så bestämde jag mig för att ta en kvällstur med kajaken ut till St. Sandskär.
När man vill rensa huvudet så känns det så himla skönt att bara sätta sig i kajaken och mala på i en monoton rörelse.
Jag började paddla norr om Björnön och fortsatte sedan söderut via Almö-Lindös västra sida ner till fyren på St. Sandskärs södra spets. Konstigt nog så var det inte så många båtar ute denna fina sommarkväll. Förstår dom inte vad de går miste om?
Efter en timme var jag framme vid fyren där jag klev i land. Skrev i Havspaddlarnas loggbok, fikade, messade en vän, tog ett självporträtt med självutlösaren på kameran och njöt en stund i kvällssolen.
Funderade på vad det var för antenn som satts upp på fyren. Min lillebror vet säkert vad det är för något, så jag får väl fråga honom vid tillfälle.
Paddlade sedan tillbaka via Almö-Lindös östra sida.

Topptur till Landsberget

2009-08-03T21:33:00.003+02:00

På den sista semesterdagen gjorde vi en toppen tur till Västmanlands högsta topp, Landsberget 217 m ö h. Ellen och jag fick sällskap av Grete och hennes pojkar, Jonathan och Erik.
På uppvägen gick vi genom en härlig ravin som jag tror heter Issjöstigen. Ravinen är full av stenblock täckta av mossa och höga träd. Några träd ligger över stigen som man får klättra över. När inlandsisen drog sig tillbaka för ca 10.000 år sedan hamnade några stenblock på varandra och bildar små grottor. Vi tog en liten genväg rakt igenom en sådan grotta.
Väl uppe på toppen fann vi ett högt utkikstorn, ett vindskydd och några eldstäder. Grete och några av barnen klättrade upp i det ganska höga utkikstornet för att se den fina utsikten över Åmänningen.
I en av eldstäderna gjorde vi upp en eld. Medan vi sedan väntade på att det skulle bli glöd så täljdes det grillspett för glatta livet. Dessa användes först till att grilla korv med, och sedan till att grilla marshmallows. Mums! Apropå något gott så fanns det massor av blåbär som vi också mumsade i oss. Men svamp var det inte så gott om.
Efter att ha fyllt på med energi så lektes det och klättrades i träd. På ner vägen tog vi den kortare men brantare stigen. Lyckligtvis var den tillräckligt lång för att vi skulle kunna ta en fikapaus med hembakad sockerkaka innan vi var tillbaka vid parkeringen.

Södra Björnön

2009-07-29T23:14:00.001+02:00

I måndags paddlade jag och Grete till södra Björnön. På eftermiddagen såg det ut som om det skulle komma regn, men det blev uppehåll hela kvällen. Första gången vi paddlade så låg Mälaren spegelblankt. Denna kväll var det dock lite blåsigt, så vi försökte få lä genom att paddla i sundet. Vinden var sydlig så vi fick lite motvind ner till södra.
Vid badet gick vi iland för att fika vid strandkanten. Det visade sig dock vara fullt med flugor på stranden så vi flyttade ut på bryggan istället. Där blåste vinden bort flugorna och vi kunden ta en mysig fika.

Paddling i Svartån

2009-07-13T10:01:00.004+02:00

Det var ett tag sedan jag var ute med kustharen & Co men igår paddlade vi, för ovanlighetens skull, på en å. Turen gick från Skultuna till Västerås. Vi ställde en bil inne i stan och åkte ut med den andra till det gamla mässingsbruket där vi la i.
Vädret var växlande med en regnskur då och då men ändå varmt.
Det kändes lite ovant att paddla i en å, land på båda sidor, inga vågor och bara en möjlig färdväg. Efter en stund verkade det som om Stefan sakna vågor och surf så han börjad öva på kantningar och styrtag.
Själv tyckte jag att det var riktigt vackert och omväxlande, ibland gula fält och åkrar på sidorna och ibland en massa träd. Vi passerade förbi flera vackra hus som man inte skulle ha något emot att bo i. Någonstans på mitten var det ett lite längre lyft. Efter det passade vi på att fika innan vi paddlade vidare. Mot slutet paddlade vi förbi ett mysigt koloniområde med en massa små hus.

Aggarön runt

2009-07-05T23:20:00.004+02:00

I torsdags berättade Magnus att han, i VKF:s regi, skulle leda en tur till Aggarön på söndag. Han frågade då om jag ville följa med, vilket jag naturligtvis ville. Vi blev fem personer som gav oss iväg i förmiddags vid niotiden, för att paddla runt Aggarön. Till att börja med paddlade vi sydost i Björnösundet och fortsatte sedan fram till Mårtensham, där vi korsade farleden över till Aggarön.
Lunchen intogs på norra sidan, på den klippiga udden, strax väster om hamnen. Som ett roligt och kulturellt inslag hade Peter tagit med sig en artikel, från VLT och lite annat, om just Aggarön. Han berättade bl.a. att Gustav Vasa hade ägt ön och att det fanns dokument som visar att han sålde den på 1500-talet. Själv hann jag inte läsa artikeln under lunchpausen men tänkte göra det vid nästa paus… ja, ja, ni kan ju gissa om jag kom ihåg det.
Efter lunchen fortsatte vi söderut på östra sidan, där vi såg vi både havsörn, fiskgjuse och svanar. Ön verkar vara fin med öppna ytor i mitten, men strandkanten runt ön är tyvärr ganska igenvuxen med träd ända fram till vattenbrynet. Vid södra udden bestämde vi oss för att även runda Rögrund som ligger söder om Aggarön.
På tillbaka vägen stannade vi till på norrskär för att fika. Till vår stora förvåning möttes vi här av oöppnade ölflaskor och konservburkar, tältpinnar, rep en yxa mm. Det såg ut som om några hade gett sig av i all hast och glömt kvar allt detta. Detta fick naturligtvis fantasin att flöda hos oss. Några av oss passade även på att bada innan återfärden, som gick väster om Björnön.
Det blev en härlig tur i omväxlande väder men uppehåll hela tiden. Den totala sträckan blev idag 27,5 km. Och vi som paddlade var Magnus, Peter, Erik, Christina och jag.

Grodperspektiv

2009-07-03T22:50:00.004+02:00

Brukar läsa en oerhört rolig och välskriven blogg som heter ”Ranas horisont”. (finns en länk till höger om ni blir nyfikna) Inte för att jag kan latin men efter att ha jobbat en tid i Italien så tror jag mig veta att namnet betyder just grodperspektiv. Det kanske rentutav är så att namnet på bloggen kommer just ifrån att hon ofta citerar sina barn, som likt alla barn ser världen från ett lite lägre perspektiv.

Min lilla groda, Ellen, har semester med sin mamma medans jag har jobbat i det fina vädret. :-( Men den lilla grodan har ringt några gånger och förgyllt min tillvaro på kontoret. En dag ringde hon och sa:
– pappa, jag är på Östra holmen och badar. Och vet du vad?
– nää.
– jag har hoppat från högsta!
Jag brukar paddla förbi hopptornet och måste medge att det är ganska högt. Så lite imponerad är jag.

Någon dag senare ringde hon och från Lögarängsbadet och sa:
– pappa, jag har slagit rekord!
– jaha, vad roligt. Vad då för rekord? (trodde i min enfald att hon simmat långt eller något sådant, men…)
– jag sov till klockan elva idag!
Ja, det var ett rekord helt i hennes farfars smak, han skulle nog kunna sova till elva om han inte hade hunden som körde upp honom i tid.

Kayak cruising

2009-07-03T00:09:00.003+02:00

I förrgår efter tisdagspaddlingen pratade Magnus W, Per E och jag om att ta en tur i kväll. Magnus lovade att stå för kvällsmat, Per för fika och jag för trevligt sällskap. Enligt min mening så var det en perfekt uppdelning. ;-)
Vi träffades vid fem och paddlade direkt ut till Stora Skärplingen där vi lagade maten som bestod av fullkornspasta, tofu, strimlade soltorkade tomater, pistagenötter och olivolja. Efter den mumsiga maten tog vi ett bad för att sedan avsluta måltiden med kaffe och wienerbröd.

Från början hade vi bara tänkt runda Björnön, men vi bestämde oss nu för att endast runda Skärplingen och ta av mot centrum istället. På vägen mot Tullhuskajen passerade vi hotell Utter Inn, som hade nattgäster. Utter Inn är ett undervattenshotell med endast ett rum som ligger mitt ute i Västeråsfjärden. Med det fantastiska högtryck som nu råder kan man verkligen säga att gästerna har tur med vädret.

Vid Tullhuskajen såg vi folkvimlet från krogarna nere vid hamnen och hörde sorlet från Power Meet med en massa yankee bilar som redan börjat cruisingen inför helgen.
Då solen inte hunnit gått ner ännu så tog vi även en sväng förbi Sjökrogen och fortsatte i Svartån ända fram till Turbinhuset. Nu började mörkret lägga sig över stan och vi vände åter mot kanothuset.

Tisdagspaddling med VKF

2009-06-30T23:53:00.002+02:00

Idag var det sista provapåpaddlingen före sommaruppehållet. Efter den senaste tidens fina väder var det många som ville provpaddla denna fina kväll.
Vi blev ca 40 kanotister som paddlade ut till Östra holmen där vi fikade. Under rasten så förevisades diverse räddningsövningar. Efter detta paddlade vi den vanliga rundan, dvs runt Elba och Västra. Väl tillbaka vid Östra holmen så plockade vi upp de som stannat kvar där för att prova räddningsövningar eller bara badat.

Segling, fotboll och paddling!

2009-06-29T23:38:00.003+02:00

Har i skrivande stund precis kommit hem från Björnön där jag sprungit, eller kanske snarare joggat/luffsat, runt femman. Hur som helst så gick jag i alla fall inte en meter och tog mig runt under trettio minuter. :-)) Så här sitter jag nu och eftersvettas innan jag kan ta en skön dusch och tänkte då skriva lite om helgen.

Helgen började med en härlig segling tillsammans med kusin K-A, småbröderna Carl och Eric. Vi startade från Mälarparken och kryssade söderut för att runda Ridöfjärden innan vi slörade hemåt igen. Som alla vet så suger ju sjön så kvällen avslutades med lite mat och dryck på Arosfestivalen.

Lördagen tillbringades vid sidan av olika fotbollsplaner på Aroscupen där Ellen var med och spelade. Solen sken och jag och jag fick en illröd strumpbränna, men förövrigt klarade jag solen bra. Ni kanske undrar hur gick det då för tjejerna i IFK? Jo, de vann tre matcher och förlorade två. Så jag tror att de var nöjda med sin insatts.

Söndagen ägnades åt paddling. Planen för dagen var att paddla runt Ridön. Startade vid tiotiden från Björnöbron och paddlade först norr om Björnön för att sedan fortsätta söderut mot Skåpholmen. När jag närmade mig Stora Sandskär mötte jag en kollega och hans dotter som var ute på en förmiddagstur i deras K2a.
På Sandskär häckade fiskgjusarna för fullt och runt om ön häckade en massa småbåtar. Jag trängde mig iland och gjorde en notering i Havspaddlarnas loggbok och fortsatte sedan snabbt söderut mot Ridön. Men efter att ha korsat farlederna, i ganska hårt tempo, ner mot Ridön så bestämde jag mig för att korta av turen och tog av öster mot Norrskär. Väl framme så träffade jag Peter, ”kajak är livet”, som satt där och njöt i skuggan med en bok. Han hade paddlat samma sträck men en timme tidigare (och lite snabbare). För mig var det nu dags för lunch och dagen till ära så blev det faktiskt frystorkat. :o( Jag som brukar fnysa lite åt frystorkat, tur att det inte var så många som såg mig. Det var kul att prata med Peter en stund. Han berättade bland annat om årets Blå band tur som han avbröt efter tre veckor då han varit inblåst i elva dagar. Han kändes faktiskt inte alls bitter över att ha brutet i år. Nåja, för två år sedan paddlade han ju runt hela kusten så han är ju redan medlem i Havspaddlarnas blåband. Efter lunchen paddlade vi tillsammans tillbaka till klubbhuset.

Det blir sällan som man tänkt sig…

2009-06-25T22:35:00.005+02:00

Tidigare i veckan frågade Hasse F om jag ville prova på forspaddling i Strömsholm idag torsdag. Tyvärr blev dagens forspaddling inställd. :-(
Hursomhelst så ville jag komma ut i det fina vädret och försökte då istället få med lillebror, Carl, ut på en paddleltur i Mälaren. Men han är ju lite klen av sig och ville hellre ta en sväng i sin motorbåt. Tja, vad gör man inte för sin bror, så jag följde naturligtvis med honom.
När vi kom ner till båten visade det sig att någon hade brutet sig in och tömt pulversläckaren i ruffen. Fan va trött man blir! Efter lite städning kunde vi i alla fall tuffa ut till Västra holmen där vi åt och fikade. Innan tillbaka färden tog vi ett dopp i det ljumna vattnet.

Midsommarpaddling… eller?

2009-06-24T22:45:00.004+02:00

En av Ellens före detta fröknar har flera gånger pratat om att hon skulle vilja prova paddla havskajak, och jag har flera gånger lovat att ordna med en provpaddling. Av olika anledningar så har vi dock aldrig lyckats komma iväg någon gång. Men i gårkväll, på den riktiga midsommarafton, i strålande solsken på en i det närmaste kavlugn Mälare kunde vi äntligen komma ut.
Jag hade lånat en VKV Lisa som är en väldigt trygg, vacker och trevlig kajak. Tack för lånet Jes!

Vi startade i lugnt tempo från Björnöbron vid sextiden och paddlade först norr om Björnön. Och fortsatte sedan bort till Västra holmen via Östra och Elba. Vid fyren gick vi i land, och fikade uppe på klipporna.
Efter en ganska lång fikapaus rundades de tre öarna och vi var tillbaka vid kanothuset vid elvatiden.

Provapå paddling med VKF

2009-06-17T23:15:00.006+02:00

Hade planerat paddling i Sörmlands skärgård i helgen, men ihållande regn och hård vind gjorde att jag stannade hemma. Så med lite frustration och paddelabstinens i kroppen följde jag och Ellen med på VKF:s tisdgspaddling igår.
Turen gick som vanligt ut till Östra holmen, en lagom lång sträcka för oerfarna paddlare som vill prova på att paddla kajak. Ellen och jag kom lite efter övriga gruppen som var ganska stor. Tror att vi var mellan 25 och 30 kanotister som paddlade denna fina kväll.

Efter lite fika så fortsatte övriga gruppen runt Elba och Västra holmen i en åtta medans jag och Ellen fikade vidare en stund till för
att sedan paddla tillbaka till Björnöbron. Det gick riktigt bra för Ellen i sin kajak, se filmsnutten genom att klicka på bilden.
På tillbakavägen såg vi en eller två strandskator. Dessa vackra fåglar har jag bara sett ute vid kusten tidigare. Det var kul att få veta att de även finns inne i Mälaren tidigare.

Bruce Springsteen Stockholms Stadion 4 juni

2009-06-05T00:51:00.002+02:00

Brucan äger!

Le trou normand

2009-06-03T22:55:00.003+02:00

Ursäkta min franska, men det är så det normandiska hålet heter på sitt original språk.
I onsdags var jag hemma hos pappa, han hade röjt i något skåp och hittat några spritflaskor. Han är ju inte precis intresserad av sprit (undrar var mitt intresse kommer från?), men en flaska calvados hade fångat hans nyfikenhet. Jag frågade om det var det normandiska hålet han var ute efter. Men han tittade bra lite frågande på mig och undrade vad det var.

På torsdagskvällen var jag och resten av avdelningen hemma hos en kollega, som bjöd på god mat. Efter maten kom det fram en flaska calvados. Så jag frågade, hur är det med ”le trou normand” mellan vilka rätter ska den intags? Men även i detta sällskap undrade man vad jag pratade om. Så jag sa att jag tror att man i frankrike använder calvadosen som en digestive mellan några rätter och då kallar den för ”le trou normand” eller det normandiska hålet. Men jag vet inte om det är före efterrätten som man ska ta den eller om det är tidigare. Men det funkade utmärkt att ta den före en av efterrätterna som vi bjöds på. :-))

När jag sent i fredagskväll kom till Hojensån så blev jag omedelbart bjuden på… ja just det, ett glas calvados. I detta sällskap av gourmander var jag övertygad om att man kände till det normandiska hålet. Men inte ens Ola, som brukar ha koll på det mesta om mat och dryck, kände till detta.

Hur som helst, tre kvällar på raken och tre flaskor calvados i olika sammanhang, kan väl inte vara en tillfällighet? Calvados måste helt enkelt vara sommarens hetaste innedryck. Kan denna popularitet bero på en viss granne med ett karaktäristiskt nackstöd, som brukar komma med en flaska calvados och bjuda på en stänkare…

Surfade lite ikväll på ”det normandiska hålet”. Fick då veta att det var just för att göra plats i magen för mer mat som det kallas det normandiska hålet.
Äppelcider har destillerats i Normandie sedan 1500-talet och fick namnet calvados på 1700-talet. Mot slutet av 1800-talet kom det stora genombrottet för calvadosen, delvis beroende av att vinlusen då härjade i Frankrikes vingårdar.
Läste också att denna äppelsprit har under vissa perioder varit bannlyst av kyrkan för att den ansågs ha en stimulerande inverkan på sexualdriften.

Fiske vid Hojensån 29-31 maj

2009-06-02T22:48:00.005+02:00

Har många gånger hört mina kollegor prata om en fiskehelg som de brukar åka iväg på varje vår. Och i år fick även jag följa med, kul. Jag hade inte fiskat på femton år, så det var med en viss nervositet som helgen närmade sig. Skulle jag verkligen platsa i detta hängivna fiske gäng? Som alla vet kan man ju dölja brist på kompetens genom att införskaffa bra utrustning, så det var aldrig tal om något komplett fiskeset från OK för 99 kr. Följaktligen gjordes ett besök i den lokala sportfiske butiken i kvarteret där jag bor några dagar före helgen. Här kompletterade jag min oanvända haspelrulle, som jag fick av min bästa kompis för några år sedan, med ett litet nätt spö för trehundra pix och en tvinnad lina för två hundringa. Förutom detta så köpte jag även några nya drag för en hundring. Så med ett förstärkt självförtroende såg jag nu fram emot helgen.
Ola, som arrangerar det hela, hade hyrt Hojensån i Dalarna från fredag morgon till söndag kväll. Då vädret var fantastiskt fint redan från fredagen åkte de flesta dit redan vid lunchtiden på fredagen. Själv var jag uppbokad med annat och kom inte dit förrän vid tiotiden på kvällen. Då satt de flesta runt lägerelden med en öl i handen och njöt.
Vid Hojensån finns en fiskestuga med träbritsar efter vägarna och en eldstad i mitten. När mörkret hade infallit sig såg det väldigt inbjudande ut, med en mysigt sprakande eld, så jag brydde mig inte om att slå upp mitt tält utan slängde mig i sovsäcken på en av britsarna och sov. Ja sov och sov, med sex snarkande medelålders män i en liten koja blev det väl lite si och så med sömnen. Så när vi på lördagsmorgonen fick ytterligare förstärkning så upplät jag gladeligen min plats i stugan och slog upp tältet. Det är skönt med en egen kuppé.
Efter att ha fiskat i en halvtimme och satt två drag i botten så övergav jag min gamla fiskeknop och hittade på en ny. Antagligen dög inte den gamla hederliga knuten åt den svindyra tvinnade linan, men med den modifierade knuten så satte jag inga fler drag i botten.
Hur gick det då med fisket? Jo, de flesta fick nog någon eller några fiskar. Även jag lyckades tillslut få en regnbåge, på ett abborrdrag… lyckligtvis så var det inte bara jag som inte viste att det var ett abborrdrag, utan även denna regnbåge var ovetande om detta. När jag nu fick en fisk så upptäckte jag att min utrustning fortfarande saknade några saker, en håv och en tång till exempel. Även en filékniv hade nog varit bra att ha införskaffat, men inte ens den bästa filékniv skulle ha kunnat dölja min totala okunskap i att filea en fisk. Som tur var såg Ola att jag inte hade den blekaste aning om hur jag skulle göra så han fixa det med några snabba snitt.
Efter att jag fått hjälp med att ta hand om regnbågen fortsatte jag att fiska med ett lämpligare drag, som jag visserligen inte fick någon regnbåge på men väl en liten gädda…
Helgen bjöd på helt otroligt härligt väder och bra fiske. Själv bjöd jag på kolbullar, sent på lördagskvällen då jag tog jag fram min kolbullepanna, vilket blev ett uppskattat inslag. Någon undrade var man kan köpa en riktig panna med rund botten. Min kommer från Kolbottenpannan i Ockelbo.

Onsdagspaddling i Enköping?

2009-05-27T23:17:00.002+02:00

Det var tänkt att Sonja och jag skulle leda onsdagspaddlingen utanför Enköping i dag, men så blev det inte. Om någon undrar varför så berodde det dels på att Sonja var sjuk och dels på en blåst som var minst sagt motbjudande, med medelvind på över 13 m/s och byar på 19 m/s (enligt Västerås Jollekappseglares väderstation). Så vi som träffades vid samlingsplatsen bestämde oss istället för att paddla i Västerås vid Björnösundet där det gick att få lä från västvindarna.
Paddlingen gick från bron ner till södra Björnön där vi stannade och fikade. Efter fikat så paddlade vi ut söder om björnön och vek upp åt väster för att få känna på vinden och vågorna. Här fick man ta i för att komma framåt. Hasse tog en lite länge sväng medans jag och Erik vände tillbaka ganska snart.
När vi startade sken solen men efter en stund så drog ett regn- och åskväder förbi över stan med mörka moln. Men det drog förbi utan att nå oss och snart sken solen igen. Lyckades fånga det skarpa väderomslaget i bakgrunden på fotografiet.
Som vanligt kunde vi se ett stort antal fågelarter i sundet så som Fiskgjuse, skäggdopping, sothöna, skarv, sångsvan, knölsvan mm.

Premiärtur med Ellens nya kajak.

2009-05-22T23:50:00.004+02:00

Har varit hemma några dagar med Ellen som har haft ont i halsen. Men lagom till fredagskvällen var vi trötta på att sitta inne och häcka, så då åkte vi ner till Mälaren för att invigda hennes nya kajak.
Det var inte någon strålande sol, inte heller någon överväldigande värme, men det var i det närmaste vindstilla vilket är en god förutsättning när man ska paddla med barn. Vi startade från Björnösundet vid halvsex och paddlade norr ut mot Östra holmen. Det tog en stund för henne att lära sig hur rodret fungerar men sen gick det bättre och bättre. Vi rundade ön från väster och stannade på norrsidan, vid badplatsen för en fika paus. Efter pausen paddlade vi vidare och rundade holmen innan vi kom tillbaka till kanothuset.
Jag tycker att kajaken gick fint i vattnet och hon fick även upp en bra fart när hon paddlade på lite. Även om vi båda två tyckte att det gick bra så blev hon lite trött emellanåt och då kom det hemsydda bogsersystemet väl till pass. Hon sitter dock lite lågt i sittbrunnen, ska prova framöver med någon form att sittkudde för att se om det går lättare med paddeltagen.

Stendörren 16-17 maj

2009-05-19T21:37:00.003+02:00

Denna helg hade Västerås kanotförening bjudet in Havspaddlarna till en paddelhelg i Stendörrens naturreservat. Från HAV var det jag och Sonja som deltog. Inklusive turledaren, Christer, var vi tio stycken paddlare som fick en härlig helg i skärgården.
Vi startade på lördagsförmiddagen från Studsvikvbrygga. Härifrån paddlade vi ut till Klovskär där vi slog läger och intog lunch. Jag och Sonja gjorde fläskpannkaka, genom att först fräsa bacon i en stekpanna och sedan hälla på en pannkakssmet. Lite svårt var det att få en få den genomgräddad utan att bränna den i botten… men den blev i alla fall god även om den blev lite bränd.
Efter att ha avnjutit lunchen i den härliga solen så tog vi en tur förbi Naturrum och vidare ner mot Aspskär där vi såg en mink, eller var det en iller?, som sprang runt på klipporna. Eftermiddagsfikat intogs på Kalklubbarna. På dessa kobbar och skär blommade violerna fantastiskt vackert i stora fält.
Tillbaka på Klovskär var vi flera som tog ett hastigt bad. Det var faktiskt inte så kallt som jag trodde att det skulle vara.
Till kvällen grillade vi i solnedgången på en medhavd grill, inte för att jag skulle få plats med en grill i min kajak men det fanns andra som har lite mer utrymme i sina vita kajaker. Efter solens nedgång så tändes en lägereld. På ön fanns två iordningställda eldstäder med färdig huggen ved. Jag antar att om naturreservatet inte tillhandahåller detta så skulle det säkert finnas folk som skulle hugga ner träd och elda direkt på klipporna. Inte nog med eldstäderna och den serverade veden, på ön fanns även ett utedass. Himla praktiskt, men det började nästan kännas som en amerikansk tillrättalagd hike. Men, men det var i alla fall mysigt att sitta runt elden och ljuga på kvällen.
På söndagen paddlade vi runt Ringsön, där en stor grävling sågs vid vattenbrynet, innan vi kom tillbaka till bilarna vid Studsvik.

Fler som navigerar fel i Lurö skärgård

2009-05-12T21:19:00.004+02:00

I somras var jag och Stefan i Lurö skärgård för att reka lite inför en tur som jag skulle hålla där någon månad senare. Redan efter någon timmes paddling så upptäckte vi att något var fel, och efter lite kliande i huvudet kunde vi konstatera att vi hade paddlat längre än vad vi trodde. Vi skyllde då på att vi hade en annan skala på sjökortet än vad vi var vana vid. Så när jag nu läste en artikel från TT om hur man, just på grund av en felnavigering i Lurö, hittade ett förmodat vikingaskepp kunde jag inte hålla mig för skratt :-)) Hehehe inte ens proffsen verkar kunna hitta rätt bland alla öarna.
”Vrakfynd i Vänern
Ett vrak som hittats på Vänerns botten kan vara ett vikingaskepp.
– Det skulle i så fall vara det första förlista vikingaskeppet som hittats i Sverige, säger marinarkeolog Roland Peterson. Det 20 meter långa vraket ligger i Lurö skärgård, uppger lokala medier. – Vi ska inte dra för stora växlar på det här, men alla mått är typiska för vikingatiden. Vi har också bärgat ett svärdsliknande föremål och en spjutspets och det är väldigt ovanligt att man hittar sådana fynd i skeppsvrak, säger Roland Peterson, som arbetar vid Vänermuseet. Fyndet gjordes aven slump i onsdags. Kustbevakningen, som samarbetar med Vänermuseet om att leta vrak, navigerade fel och dök rätt ner på det förmodade vikingaskeppet. – Inom hundra meter från skeppet ligger ytterligare sex vrak, och vi ska utreda om de är av samma typ. Tre av dem ligger nästan på varandra, säger Roland Peterson. För att datera skeppets ålder tas nu träprover. Vikingatiden kallas i Nordens historia järnålderns slutfas mellan ungefär 800 och 1050 efter Kristi födelse.”

Det som krokigt ska bli…

2009-05-07T22:41:00.003+02:00

Att vara ute i naturen, och då speciellt paddla kajak, är mitt stora intresse. Att få dela ett sådant intresse med sitt barn är nog många föräldrars dröm. Har haft Ellen med mig ut i kajak vid några tillfällen, främst har vi då paddlat i en dubbelkajak där hon mest bara åkt med. Hon har nog hittills varit i minsta laget för att paddla själv. Hur gammal ska man då vara för att paddla själv i en kajak? Det är nog svårt att säga, men de flesta tonåringar har nog vuxet i en lite mindre modell av havskajak, men en liten åttaårig tjej är definitivt för liten.
Har länge tänkt att Ellen ska få en egen kajak när hon blir stor nog. Men att vänta tills hon blir tonåring är kanske inte någon bra idé. Hur är det man säger? Det som krokigt ska bli ska böjas i tid. Nej, det är säkerligen för sent att få en femtonåring intresserad friluftsliv och få med henne att följa med sin mossiga farsa ut och paddla havskajak. Med den insikten så jag har en tid sökt efter lämpliga barnkajaker. Har sett några som är som svänger runt som tvålkoppar för varje paddeltag, vilket inte riktigt är vad jag söker. Men under det sista året så har det kommit några modeller som ser ut att vara lite bättre barn och ungdomskajaker, några som till och med har roder.
Den kajaken som jag fastnade för heter Tahe Lifestyle. Den är framtagen just för ungdomar och äldre som vill ha en lite mindre och lättare kajak. Den är 393 cm lång och väger mellan 17 och 18 kg. Ellen fick provpaddla den i fem minuter i helgen och sen bestämde jag mig för att köpa den.

Korvgrillning vid Toftsjön

2009-05-03T00:00:00.004+02:00

Började dagen med ett besök på kajak och friluftsmässan vid kanothuset. Där pratade jag med en massa paddelkamrater samt tittade på en massa kajaker. Provpaddlade bl.a. Trappers nya Royal, en kajak som jag gärna skulle vilja prova vid fler tillfällen. Men det blir nog ingen ny kajak för mig i år, istället provade jag en kajak som jag har tänkt köpa till Ellen, Tahe Lifestyle.
Efter mässbesöket åkte jag med min kompis Johan, hans son Gustaf och dennes kompis till Toftsjön, som är ett av mina favorit utflyktsmål. Jag har varit här ett flertal gånger tidigare med Ellen. Vi har då parkerat väster om Toftsjön och vandrat runt hela sjön, tror att det blir en runda på ca. fem km. Men eftersom Johan jagar i dessa trakter kunde vi öppna vägbommen och köra fram till sjöns östra sida. Det innebar att vi kunde parkera lite närmare grillplatsen och barnen slapp gå så långt.
Det speciella med Toftsjön är dels grillplatsen beläget vid sjöns sydöstra del och klippblocken öster om sjön. Grillplatsen ligger nere vid vattnet på en liten udde och alldeles ovanför ligger ett stort vindskydd. Här är det eftermiddags och kvällssol. Klippblocken vid den östra sidan är enormt stora och flera av dem ligger huller om buller så att det bildas små grottor.
Pojkarna krälade och klättrade under och över klippblocken och var alldeles tagna av naturen. Efter en stund tog vi en paus från speologin och grillade vi korv vid grillplatsen. Men snart var vi tillbaka och klättrade på klippblocken igen. När vi tillslut gav oss av hemåt så sa Gustaf att han snart ville återvända hit igen.

Årets Mälarpremiär.

2009-04-23T22:37:00.005+02:00

Efter att ha spenderat förra veckan i Baku kom jag hem i lördags, skönt.
Jag hade sedan tidigare lovat att lägga ut Havspaddlarnas loggbok denna helg, innan paddelsäsongen kommer i gång på allvar. Eftersom vädret var fint och all is var borta så paddelsuget var på topp. Bestämde med Stefan och Magnus att vi skulle paddla ut till Stora Sandskär med loggboken på söndagen.
Vaknade på södagsmorgonen till strålande solsken men såg på termometern att det inte var någon större värme, vilket kan vara skönt när man paddlar i torrdräkt.
När jag kom ner till Björnön så såg jag att det blåste en frisk sydvästlig vind. Fick senare höra att vindmätaren på Hässlö visade 8 m/s.
Vi bestämde oss för att börja paddla söderut i sundet och därigenom få lä av Björnön. I sundet såg vi en massa olika fåglar bl.a. sothöns, grågäss, skäggdoppingar, knipor, fiskgjuse och säkerligen ett antal arter som jag inte känner till.
När vi kom ner söder om Björnön såg vi en massa vita gäss, dock inte av fågelarten gäss. Härifrån tog vi sikte på södra delen av St. Sandskär. Det var ca 4 km i rak motvind. Väl framme så fikade vi och skrev i loggboken innan vi la den i lådan.
När vi började paddla tillbaka såg vi ett Fiskgjuspar på den norra delen av Sandskär. Tillbaka färden gick norr om Björnön, först till skåpholmen och sedan via Almö-Lindös östra sida.Paddlad sträcka blev 15 km.

En eftermiddag på Björnön

2009-04-13T21:36:00.002+02:00

Hade planerat att åka till utkiksplatsen på Björnön på söndagsförmiddagen för att bl.a. grilla korv, men så blev det inte. På eftermiddagen tog vi oss däremot ut dit tillsammans med Johan och Gustaf. Denna utkiksplats är ett härligt utflyktsmål nära Västerås som lätt nås efter ca. en km vandring efter milspåret. Här finns ett vindskydd, en grillplats, stora stenar att klättra på och en massa goa träd. Ett utflyktsmål som jag varmt kan rekommendera. Fångade Ellen på bild med mobilen då hon övade på några balettsteg på ett omkullrasat träd. Efter fika och lek gick vi tillbaka genom skogen nära vattnet. Här smög vi på några hjortar innan vi kom tillbaka på stigen.
Hoppas att jag snart får återvända hit igen.